Sen kom då själva tävlingdagen. Hade givetvis inte hunnit fixa nån mat att ta med, mannen hade köpt lite kex och bananer och hjälpte mig att fixa knäckebröd att ta med i bilen. Mannen vill (förståeligt nog) inte följa med på tävlingen. Jag glömmer att ta med maten.
Kommer till stallet, fodrar 22 hästar, släpper ut 5, packar det jag inte hann kvällen innan och kommer iväg enligt planen.
Får stanna på vägen och mannen kommer förbi med min mat. Preppar med omeprazol och ipren. Känner mig väldigt tacksam mot min häst som ställer upp på allt det här jag hittar på.
Gör i ordning hästen själv, lite krångligare men det går ju.
Kaos på framridningen till dressyren, 3 klasser pågår parallellt så det är 20-25 hästar på framridningen.
Provar att rida fram på helt lång tygel igen, och det var väldigt bra, för på tävling brukar vi alltid hamna i läget att hon är spänd och jag drar i tygeln och hon drar tillbaka och jag blir tokstressad. Nu fick hon trava runt lite, och jag slapp ha panik för att hon inte gick i form, eftersom jag inte ens hade tygeln sträckt. Så småningom mer kontakt och jag tyckte hon kändes fin! Hon var mjuk, bättre framme för skänkeln och kändes nästan lika rund som på träningen dagen innan. Har ju även kortat upp tyglarna ca en dm jämfört med för 2 veckor sedan.
Sen fick vi komma in på banan, och då blev det lite ÄNTLIGEN får jag rida utan att krocka/bli överriden.
Kändes helt klart som en av de bättre programmen vi har gjort. Hon kändes inte så stretig som hon brukar, utan mjuk. Gick lättare att styra än hon brukar på banan, vinglade inte så mycket och inte dubbla spår i galoppen, följde mig fint ut i hörnpasseringarna och jag var så nöjd! Fattade mjukt galopp för tanken, och jag kände att jag kunde jobba henne i volten, till och med flytta fram handen lite till och driva och kände att jag hade henne framför mig. Halten blev inte så bra, och jag bröt av till trav för tidigt på ett ställe, men annars gjorde vi det som vi skulle där vi skulle. Hon kändes inte lika rund som på träningen dagen innan, men inte stretig.
Iväg och byta träns, hoppa fram. Försökte att verkligen GALOPPERA på framridningen, för det är ju där problemet ligger, att vi inte får till galoppen och kommer fel. Fick bara bra språng på framhoppningen, in på banan! Presenteras inför startsignalen och speakern säger att jag har 80 straffpoäng med mig från dressyren! Jag blir helt paff, kommer av mig lite, river första hindret, börjar fundera på hur många hinder man FÅR riva för att få rida i terrängen, trycker till henne inför andra hindret och hon far iväg och när jag tar tillbaka henne efter för att svänga 90 grader till 3:an så har vi passerat den svängen för länge sen.. Får lägga en stor volt och rida tillbaks och hitta hindret. River ytterligare 2 hinder, så 12 hinderfel, 1 volt och en massa tidsfel blir 28 straff.
80 straff i dressyren motsvarar alltså 46,7%!!
Så lågt har vi inte ens haft när hon har sprungit runt som en giraff och stretat hela programmet.
2 timmar till terrängstart, köper en toast i kiosken och går banan. Låga hinder, men lite svårt placerade, slinga långt upp i skogen och sen en halv coffin med en röd stock och sen ett språng fram till en grav. Inser att jag nog kommer att få problem där och tänker att jag ska bromsa upp henne LÅNGT innan, så att jag sen kan rida framåt! Hon blir väldigt misstänksam när jag bromsar nämligen...
Hinner gå banan 1,5 gånger, sen måste jag springa till transporten för att brodda i igen. Uppe på hästen 30 minuter innan terrängstart. Har precis börjat trava när en olycka på banan gör att tävlingen stoppas upp. Trött och hungrig är jag nu. Rider bort till transporten och får i mig lite mer att dricka.
Tävlingen kommer igång igen efter 40 minuter, jag galopperar lite. Gör en träningsstart som vi ju tränat i skogen under veckan, och hon är med på noterna!
Hinner ta några språng på framhoppningen innan det är min tur.
I startfållan räknar jag ner högt tillsammans med startern, för att hon ska höra min röst som vi har tränat. Det funkar, för hon flyger ur startfållan som hon aldrig brukar!
Första 2 hinderna går bra, sen kommer vi upp i skogen och hon blir vääääldigt tittig. Tittar på bilar, folk längs banan, hinderdomare, andra hinder långt ute i periferin. Tredje hindret hoppar vi i trav på snedden för att hon tittar på bilen med hinderdomare bredvid och ser inte ens hindret förrän vi är där.
Håller på att missa även 4:an, för hon tittar på hinderdomare och en stort gult hinder långt till vänster uppe i skogen. Här känner jag att jag är trött i kropp och muskler av att ha ätit för lite, druckit för lite, sovit för lite, andats för lite. Sen bromsar jag inför coffin, och försöker sen rida framåt, men hon har redan anat ugglor i mossen och haaasar fram till stocken och stannar på den. Snabb volt, travhoppar stocken, stannar och tittar i graven och hoppar sedan den stillastående, hinderdomaren meddelar "ett stopp" vi håller på att missa nästa hinder som ligger lite dolt bakom ett annat, och iväg från starten igen. Mer tittig bort till andra änden av banan, tills vi får vända och rida "hemåt" då blir det roligt!! Inte ett dugg tittig. Full fart hemåt över fältet, tar upp henne något inför ett stigsprång, men ser att vi ligger rätt och låter henne gå, får ett jättefint språng där. Full fart fram till vattnet, nitar och skrittar i
.
Bra språng på sista hindret!
Chatsi får äta gräs, nöjd häst. Hämtar dressyrprotokollet, 4: och 3: or, nån 6:a och 5:a. Börjar regna, åker hem. Mocka, packa ur bilen, mocka släpet, packa in alla grejer i stallet. Kommer hem och får mat!
Första riktiga måltiden på 2 dygn.
Nu har jag sovit, ska iväg till stallet och ta en promenad med hästen, sen hem och sova igen, jobbar i natt.
Nästa helg är det tävling i Udden. Yey! Eller nåt.
