Hur Marvin beskriver det hela är ju iof långt ifrån en klocka? Däremot tror jag oxå rutan testar Marvin men jag tror oxå att Marvin får höja ribban hos sig själv och faktiskt kräva det som krävas bör av en 10 åring!
Fasen
@Marvin lägg ner att hoppa på knähöjd, det gör man med 3 åringar. Du kan bättre än det!
Anledningen till att vi skuttat runt på småhinder är att jag har känt att jag behöver det för att känna mig trygg. Att hon kan hoppa vet jag. I motsats till vad folk verkar tro (inte minst på jobbet) så har jag ingen önskan om att slå ihjäl mig, och den sista omkullridningen har satt sina spår, vilket väl ändå får ses som nåt slags friskhetstecken.
Att rida an på hinder med en häst som har vikt in näsan och inte ser sig för är dels svårt, det går inte att ha hästen mellan skänkel och hinder om den inte tittar på det, alt bara rusar, dels otäckt.
Nu har vi med tränarnas hjälp hoppat en hel del småhinder, både i terräng och på bana, och jag har börjat hitta ett system för att kommunicera med hästen så att hon vet att det är hoppning vi ska göra. Det är en oerhörd skillnad att rida henne på hinder när hon är vaken och letar efter dem, men ändå lydig så att hon inte drar iväg och hoppar egna hinder... Och när jag känner att det fungerar så kan vi börja höja, både höjden och svårigheterna.
På hoppträningen i ffredags låg serien med 3 hinder på ca 70 cm, och i kombinationen låg räcket in på ca 70 och oxern ut på 90, så lite över knähöjd är det ju.
Igår red jag terrängträning på banan hemma, och då gav vi oss på några av 90-hinderna, bl a kulverten som hon hoppade på fel håll för några veckor sedan, och trakhenergraven. Sen hoppade vi spets, vilket var nyttig övning, tog några försök innan vi kom överens om hur man skulle hoppa den (Rut hoppade första gången, men provade sen både varianten att rymma på sidan, och, efter korrigering, att hoppa över det höga riset i basen på spetsen, från trav.
)
Alltså det är skitjobbigt när de håller på sådär i skogen, men är hon mycket uteriden så borde det bara vara dumheter. Grå hade en period som 5-åring när han vände runt o drog åt andra hållet stup i kvarten o jag stod på marken var o varannan dag. Slutade tvärt med det när jag satte en graman på honom, var inte lika kul när man inte kunde dra, så det är min rekommendation till dig
@Marvin, dvs hitta nåt som hejdar henne och sluta lulla runt. Kräv arbete även i skogen tills hon fattar att hon ska uppföra sig.
Hon drar inte iväg, jag uppfattar det som att hon faktiskt tycker att det är otäckt och reagerar på det. När hon väl fått titta är det inga problem att gå förbi. Jag behöver helt enkelt vara lite mer "med". Och så hoppas jag att det blir bättre efterhand. Det är inga problem att galoppera på när vi är på vägar där vi ridit förut, eller om vi har sällskap med oss, men hon blir tittig på nya vägar i skogen när vi är själva. Men lullar gör vi inte så mycket.
Bästa sättet att få henne att slappna av är att köra långa (några km) travpass. I form, och göra övergångar och tempoväxlingar och vi har börjat att flytta bakdelen.
Men visst, i skritt på lång tygel blir det väl lite lull.
Och det behöver jag! Får skaffa ett handtag i sadeln att hålla mig i så jag sitter kvar om hon plötsligt slutar lulla.
