Ylande valp

[Aslan]

Jag har en hund sedan innan, trygg, lugn, stabil och med en bra lydnad (vi är aktiva inom två grenar) som jag skulle säga passar utmärkt som förebild för en valp/unghund. Min äldre syster skaffade för ett tag sedan en valp, av samma ras. Hundarna har sedan dess träffat varandra ofta och mycket då vi umgås mycket med min syster och hennes familj. Valpen är således van vid att vara hos oss på våran gård och känner trygghet i våran hund. Nu har jag blivit hundvakt om dagarna och valpen är nu fem månader.

valpen har varit här nån enstaka gång utan sin familj. När hundarna är ute funkar det jättebra, men inne..

Hon verkar orolig och kommer inte riktigt till rätta som hon brukar när hon har familjen här. Hon kan trots att jag är i samma rum sätta sig rätt upp och ner och riktigt YLA. Lika så om jag Gud nåde råkar vara i ett annat rum, som hon när som helst har tillgång att sällskapa mig i, gråta så folk skulle tro att det är hundmisshandel här inne (tur vi bor på gård utan grannar!)

Beror detta på att hon saknar sin familj? Hur kan jag underlätta för henne? Ska jag ignorera henne när hon ylar eller bör jag prata lite med henne och lugna henne?

Hon ska vara hos mig nu hela veckan på dagarna så jag hoppas att hon så småningom vänjer sig och hittar sig till rätta. Jag kommer att vara dagmatte varannan vecka på dagarna ända fram till i juli, så jag hoppas att ylandet och gnällandet upphör när hon vant sig. Men lite tips på vägen hade inte skadat

 

[Monstermom]

Jag har en hund sedan innan, trygg, lugn, stabil och med en bra lydnad (vi är aktiva inom två grenar) som jag skulle säga passar utmärkt som förebild för en valp/unghund. Min äldre syster skaffade för ett tag sedan en valp, av samma ras. Hundarna har sedan dess träffat varandra ofta och mycket då vi umgås mycket med min syster och hennes familj. Valpen är således van vid att vara hos oss på våran gård och känner trygghet i våran hund. Nu har jag blivit hundvakt om dagarna och valpen är nu fem månader.

valpen har varit här nån enstaka gång utan sin familj. När hundarna är ute funkar det jättebra, men inne..

Hon verkar orolig och kommer inte riktigt till rätta som hon brukar när hon har familjen här. Hon kan trots att jag är i samma rum sätta sig rätt upp och ner och riktigt YLA. Lika så om jag Gud nåde råkar vara i ett annat rum, som hon när som helst har tillgång att sällskapa mig i, gråta så folk skulle tro att det är hundmisshandel här inne (tur vi bor på gård utan grannar!)

Beror detta på att hon saknar sin familj? Hur kan jag underlätta för henne? Ska jag ignorera henne när hon ylar eller bör jag prata lite med henne och lugna henne?

Hon ska vara hos mig nu hela veckan på dagarna så jag hoppas att hon så småningom vänjer sig och hittar sig till rätta. Jag kommer att vara dagmatte varannan vecka på dagarna ända fram till i juli, så jag hoppas att ylandet och gnällandet upphör när hon vant sig. Men lite tips på vägen hade inte skadat

Det låter som hon är orolig för att ha blivit "ensam", alltså att hennes familj inte är där. Jag hade definitivt tagit kontakt och tröstat (i betydelsen gett fysisk kontakt, klapp och gos, inte oja och öscha) så hon känt sig mindre övergiven.