Weee! Framsteg!

[Totola]

Har äntligen märkt av en oväntad biverkning av mitt envisa arbete för hand i grimma.
Har jobbat flera veckor nu med ett kort pass nästan varje dag för hand för att muskla upp lite i taget och för att få mer ärlig framåt/nedåtsökning. Har egentligen inte krävt så mycket, men när jag har bett om t ex öppna eller sluta har han bara behövt gå ett par steg i taget, och krävt lite mer eftersom men mest fokus på avslappning.

Så- igår när vi red ut (helt utan krav, när vi rider ut är det tankepaus som gäller anser jag ) skulle jag testa trava ett par steg på hemvägen. Vad gör hästen? Jo han dyker självmant ner med huvudet, får upp ryggen rejält, känns tydligt när man bara har barbackapad.. Plus att de första stegen kändes mer balanserade än vanligt, sen blev han lite pigg var ju trots allt hemväg MEN jag fick även tillbaka honom i skritt på en gång vilket han inte brukar ha balans till. Provade ett par gånger till också, och samma sak hände!
Brukar få liite liknande effekt på ridbanan när han hittat balansen, men aldrig när jag rider ut.. Tror att han kopplade bättre eftersom jag red på bettlöst (liknar ju grimma mer än ett bett).

För er som inte vet så är min häst en f.d. travare som bara blivit riktigt dressyrriden det senaste året och med vissa förseningar pga att han var ganska ofräsch från början (hade nog stått för länge efter att ha varit i bra kondition). Och har haft stora problem med att länga ut sin överlinje. Även om han kunnat samla sej bra har han alltid haft tendenser till att dra ihop sej, och i traven är första reflexen att köra upp huvudet om man inte är supernoga med det..

Så nu är jag jätteglad för vårt lilla framsteg och ska leva på det resten av tragglandet för hand..

 

[Susan]

Sv: Weee! Framsteg!

Grattis!!!!!!!!

 

[Totola]

Sv: Weee! Framsteg!

Tackar kanske låter som lite att starta en tråd för, men för mej var det stort. Är ju precis det jag vill åstadkomma med min ridning, att hästen själv väljer den bekväma positionen utan att man ska behöva sitta och påminna

Har också märkt förbättring i attityden på hästen när vi bara har tränad för hand och kraven har kommit på "bäbisnivå" och han har fått träna upp grunderna igen.
Har ju haft problem med att hästen börjar hugga efter min hand han känner krav på sej från marken,vilket är en riktigt gammal ovana som hör ihop med ridningen också, nu gör han det mycket sällan och bara halvhjärtat av ren ovana.

Vet inte om det är bra för att avancera snabbt, men det har sporrat mej att fortsätta med strategin att ta det sakta bit för bit och inte hoppa upp och rida svåra rörelser på ridbanan det första jag gör :P Utan låta hästen få den tid han behöver mentalt och fysiskt.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Weee! Framsteg!

Jag tror att vi alla behöver lite uppmuntran i vår skynda-långsamt-strategi.

Helt rätt att berätta i en tråd, kanske ger det någon annan en vink om att den långa vägen är den snabbaste i slutänden?

 

[psychogrrl]

Sv: Weee! Framsteg!

Precis det jag också letar efter med min häst (som har helt andra förutsättningar men en del av samma problem).

Grattis!!!

Visst är det härligt när man märker att ju mindre man gör desto större effekt får det!

 

[evis]

Sv: Weee! Framsteg!

intressant, kul att du känner att du får "kvitton" på jobbet. Såna behöver man.

Men visst är det intressant detta med att hästen själv måste få möjlighet att hitta sin bekvämaste position. Jag har suttit och läst lite i en Feldenkraismetod-bok. Det har skapat lite eftertanke, det är ju just så (som du beskriver) det måste vara för att arbetet ska ge någon effekt - det funkar inte att tvinga in nån i en form/hållning. Då kommer bara kroppen motarbeta sej själv och mer och mer spänningar skapas. Ett ex - hästen vill korta av ryggen och överlinjen, släppa mag-muskulaturen och köra iväg huvudet. Någon försöker på något sätt (finns många) att tvinga djuret till en "bättre" form, hästen måste "vika ner" nosen, den måste komma upp med ryggen och in med magen. Är kroppen inte med på det hela så kommer det bara skapa en hel del motsägelsefulla signaler och stress - "stressade" mag OCH ryggmuskler som hela tiden måste motarbeta varandra.
Poängen med att hitta en god hållning, form och alla goda effekter av det - är att den måste komma inifrån kroppen själv. Det måste kännas att det är det bästa, kroppen måste erkänna att det är det "bekvämaste" sättet - då kan också musklerna göra precis det jobb de är gjorda för i bra harmoni.

Upplever det ofta som att det är lätt, när man sitter och tragglar varje dag - att glömma bort det där.

 

[Susan]

Sv: Weee! Framsteg!



Har du boktips, är det en bra bok?

 

[Asa_S]

Sv: Weee! Framsteg!

Kul! Hade också ett megastort pytteframsteg igår, när jag fick mitt envist töltande sto att faktiskt trava nästan rent - i båda varven - med avslappnat framåtsträckt hals på tömmar. Fortfarande är det svårt att få volten rund och fin, och hon vevar oavbrutet med huvudet, men just när hon faktiskt sträckte sig framåt, var det som att allt föll på plats. Imorse i hagen flyttade hon bakbenen med rumpan och inte med halsen! Ju längre jag håller på, desto mer tycker jag att det är de små stegen som ger störst resultat.

 

[evis]

Sv: Weee! Framsteg!

Feldenkraismetoden av Jan Grönholm, fast även andra feldenkrais-pedagoger har skrivit fallbeskrivningar (så långt har jag inte kommit/tagit mej tid för än).
Åh, jag tycker den är bra ja! Väldigt "lättläst".

 

[Totola]

Sv: Weee! Framsteg!

Intressant..!
Ja, i det här fallet så bad jag ju om det vid försök 2 och 3 men inte första gången, då valde han själv den låga positionen när jag skulle göra en halvhalt innan igångättningen (eller, ska jag vara ärlig så gjorde jag nog travövergången i det läget när jag kände att hästen var i balans för det..) nästa gång tog jag i tyglarna och efter träningen med grimma tog hästen det som signal att länga ut halsen framåt/nedåt och i det läget tänkte jag tvåtakt uppåt och fokuserade bara på min egen sits så höll han den positionen, kunde även sänka ytterligare ett snäpp när han väl hade börjat trava (hade låånga tyglar..).

Det roligaste är att hästen säkert tror att han har lärt MEJ att ge eftergift när han "bryter sej loss" från tygeln ner i den mer bekväma framåt/nedåt positionen för tar man i tyglarna söker han alltså FRAMÅT vilket han absolut inte gjort tidigare.. Och håller man för korta tyglar så han inte kan sträcka fram nosen ordentligt, då viftar han till en gång med huvudet så hajar jag till och ger honom mer tygel skitbra det där, att lära hästen själv säga till hur den vill gå för att det ska vara bekvämt

Ska nog undvika att trava på ridbanan på ett tag, den är så liten att han MÅSTE vara undervinklad bak för att inte tappa balansen i svängarna, det är ju avslappningen som är viktigast känns det som, sen kan man börja kräva samling.?

 

[Totola]

Sv: Weee! Framsteg!

Kul! Hade också ett megastort pytteframsteg igår, när jag fick mitt envist töltande sto att faktiskt trava nästan rent - i båda varven - med avslappnat framåtsträckt hals på tömmar. Fortfarande är det svårt att få volten rund och fin, och hon vevar oavbrutet med huvudet, men just när hon faktiskt sträckte sig framåt, var det som att allt föll på plats. Imorse i hagen flyttade hon bakbenen med rumpan och inte med halsen! Ju längre jag håller på, desto mer tycker jag att det är de små stegen som ger störst resultat.

Haha samma här! För min del har jag också börjat märka bättre resultat vid arbetet för hand, jag får mycket mindre motstånd trots att jag arbetar i grimma och hästen egentligen inte är lärd att ge efter för tryck

I mitt fall får jag leva på såna här oväntade resultat, när det känns som att vardagsträningen står still
Herregud, vi tränar ju på skolor FÖR HAND utan hög samlingsgrad, han ska ju kunna samlad trav för sjutton! Och diagonalslutor osv. På det viset känns det som att man står stilla, men nu känns det också ljust inför framtiden, att även om man står stilla och jobbar på grunder JUST NU så kommer man troligen komma längre i slutändan

 

[OlleAtlas]

Sv: Weee! Framsteg!

Vad kul, grattis! Ja, visst är det ball, det här att skynda långsamt som det ju faktiskt blir. Förr, när jag hade mer bråttom kunde vi få några hafsislafsiga ljusglimtar som skymtade ibland. Och så kändes det egentligen inte som att man kom vidare på riktigt. Jag satt lika illa, och hästen blev inte starkare. Vi kunde inte trava riktigt (islandshäst) utan trillade ner på bogarna, eller fick någon annan spännande gångart. Nu känns det som att vi jobbar långsamt till något konsistent som förblir och som vi båda lärt oss från grunden. Och helt plötsligt kan vi göra grejer som vi inte trodde var möjliga. Typ, trava i viss samling med ryggsving och lösgjordhet i något varv på volten.

Kul att du berättar, det ger massor av råg i ryggen till oss andra som också jobbar från marken, longerar, rider osv, och lär oss långsamt.