Igår var en lång dag... Jag vaknade 04.15 och 4.50 ringde I-E och sa att de hade en halvtimme kvar till mig ungefär. Så jag slängde på mig kläder och lyckades släpa ut rullstolen till vändplatsen 05.15 där vi fick packa om halva bilen för att få plats med fyra kattungar, 3 burar, rullstol och mig.
Det blev en lång dag i Uppsala, med W, I och lite andra européfolk, där I och W's kull blev utställningens bästa, så en fin pokal och stor kokard, en herrans massa katleksaker, mat och godis kom med i bilen. Pamina och jag fick med oss en hel del av det hem. Vid 18-tiden var dagen över och 20.45 hade Amadeus ättling, Pamina, fem månader, flyttat in. Hon var lite vilsen och pep efter syskonen. Men efter en liten stund smög hon förbi, så jag kunde plocka upp henne en kort stund. Då spann hon som en båtmotor, troligen panikslagen och ville på så sätt tala om för mig att hon var ofarlig. Jag släppte ner henne och hon for in i sovrummet.
.
Pamina är betalning för parning med min gamla avelshane Amadeus för 26 år sedan. Vi får ta dagarna som de kommer. Men det ska bli mysigt med klappbart sällskap igen. Fiskarna är inte så kelsjuka och hon är lite mer lättskött än en häst.
Idag...
Jag tänker inte klampa runt, väsnas, hojta på och jaga efter Pamina, och hade inte sett henne sen igår kväll. Jag tänker vänta ut henne, så att hon får upptäcka att jag inte vill henne något ont själv.
En stund i eftermiddag, får hon lägenheten för sig själv, då jag är i Hovsta.
För en stunds sen kom C och satte sig på golvet och drog på strumpor. Då började det pipa under bordet och C fick en skymt av Pamina, som nu piper igen och alldeles nyss kom hon smygande över rumsgolvet och klev in i, genom och bakom TV-hyllan.
Hon piper då o då, så jag tror hon ändå tyckte det var skönt att nån mer än hon är vaken.
Det blev en lång dag i Uppsala, med W, I och lite andra européfolk, där I och W's kull blev utställningens bästa, så en fin pokal och stor kokard, en herrans massa katleksaker, mat och godis kom med i bilen. Pamina och jag fick med oss en hel del av det hem. Vid 18-tiden var dagen över och 20.45 hade Amadeus ättling, Pamina, fem månader, flyttat in. Hon var lite vilsen och pep efter syskonen. Men efter en liten stund smög hon förbi, så jag kunde plocka upp henne en kort stund. Då spann hon som en båtmotor, troligen panikslagen och ville på så sätt tala om för mig att hon var ofarlig. Jag släppte ner henne och hon for in i sovrummet.
.
Pamina är betalning för parning med min gamla avelshane Amadeus för 26 år sedan. Vi får ta dagarna som de kommer. Men det ska bli mysigt med klappbart sällskap igen. Fiskarna är inte så kelsjuka och hon är lite mer lättskött än en häst.
Idag...
Jag tänker inte klampa runt, väsnas, hojta på och jaga efter Pamina, och hade inte sett henne sen igår kväll. Jag tänker vänta ut henne, så att hon får upptäcka att jag inte vill henne något ont själv.
En stund i eftermiddag, får hon lägenheten för sig själv, då jag är i Hovsta.
För en stunds sen kom C och satte sig på golvet och drog på strumpor. Då började det pipa under bordet och C fick en skymt av Pamina, som nu piper igen och alldeles nyss kom hon smygande över rumsgolvet och klev in i, genom och bakom TV-hyllan.
Hon piper då o då, så jag tror hon ändå tyckte det var skönt att nån mer än hon är vaken.
Senast ändrad:
