Om du frågar mig vilka hästar jag gillar bäst på ridskolan så blir mitt första självklara svar Ägrim, sen skulle jag nog säga Laroko.
Och precis dom två herrarna blev gårdagens laguppställning för min del! Vilken topphit!!
Jag började med en dressyrlektion på Laroko. Han var lite irriterad i boxen (han brukar mest sova eller vara glad dom gånger jag har gjort iordning honom, men nu hade han öronen bakåt flera gånger och viftade lite med huvudet – men det var inte värre än på den nivån alltså), vilket jag upptäckte kunde bero på att han hade sår/skav lite överallt. Både i mungiporna, mankammen, på nosryggen och vid sadelgjorden. Han var helosanad på dom mer kritiska ställena, men hans humör verkade inte helt på topp för kvällen. När jag skulle tränsa honom så ville han först inte ta bettet i munnen, och när han hade bestämt sig för att det ändå var OK att gapa så stod han och ojade sig rejält med munnen och bettet. Jag sa till ridläraren om det, och hon sa att såren skulle vara nästan läkta och att dom hade undersökt honom och att det skulle vara OK för honom att gå på bett nu, men hon tog med sig ett hackamore in i ridhuset för säkerhets skull.
Men väl uppe på ryggen på stora fina herr Laroko så hade tydligen hans bekymmer blåst bort. Han var inte längre störd över nånting och humöret var ambitiöst och avslappnat. Han tog ett fint stöd i handen på mig, tuggade på bettet så slemmet yrde och var så pass avslappnad att öronen till och med började guppa. Lektionens övning var sidvärtsrörelse, men lektionen var väl lite långsam för min smak - kanske för att Laroko och jag inte hade några större problem med nånting och då är det lite tradigt att mata på varv efter varv med samma sak... Det var ändå en trevlig lektion för Laroko är så positiv, lättsam och ambitiös. Inte fel att finåka lite!
Det jag fick med mig efter lektionen var min handställning och tygellängd. Tänk att det ska vara såna bekymmer med det... Jag blir faktiskt lätt väldigt hög i handen på Laroko, av nån anledning jag inte riktigt har kommit på. Laroko är ju så mjuk och fin i munnen och ju mer jag tar desto mer kortar han upp halsen typ hur mycket som helst, så det gäller att hitta ett bra läge och en bra längd där han är avslappnad men ändå alert. Ridlärarens förslag var att jag ska placera handen längre fram på tygeln, dvs korta den, för att komma ner med handen men ändå bibehålla samma stöd. Får jobba på det.
Sen var det lyckotimme igen, på ryggen av bästa lakritstrollet Ägrim! Det gick hyfsat även denna vecka. Inte riktigt klockrent på topp som det kan gå på honom, men inte några större problem heller. Han sitter rejält fast i höger sida, känns inte riktigt lika genomriden som förut, men han går inte lika mycket nu heller av någon anledning (har hört att han börjar bli gammal och lite knackig). Jag får en känsla av att han skulle behövas ridas igenom regelbundet av någon riktigt duktig ryttare, för att komma till rätt arbete igen...
Den här veckan var Ägrim lite mer springig och ”på”, det var svårare att hålla ihop honom i galoppen, där ville han gärna stoppa upp huvudet i taket och rusa. Men å andra sidan fick jag den här veckan till några moment i traven där han faktiskt var helt eftergiven på bägge tyglarna och kom med ett ärligt sug in i handen på mig, den där riktiga ”finformen” som han kan ha. Så det gick både bättre och sämre än förra veckan. Men jag väljer att fokusera på dom bättre stunderna!
Tänk vilken lycka om jag kunde få fortsätta jobba på honom ett tag framöver! DET skulle vara roligt, på hög nivå!
Lektionens övning var halvhalter, vilket vi satte bra Ägrim och jag. Feedbacken jag fick med mig från ridläraren var att jobba med sätet utan att hamna i bakvikt och luta mig bakåt, utan bara spänna magmusklerna mer (vilka sa du? ). Är inte det lite konstigt – förr i tiden fick jag alltid höra från alla ridlärare ”HÖJ HANDEN!”, ”LUTA DIG INTE FRAMÅT!”. Nu klagar alla ridlärare på att jag måste sänka handen och inte luta mig så mycket bakåt. Aldrig blir det rätt!!
Det här med att regelbundet rida två ridlektioner på samma kväll har verkligen gått över förväntan. Jag trodde faktiskt knappt att jag skulle orka med det – jag med min knackiga fysik. Men det är inga större problem. Det enda jobbiga är att precis när jag börjar bli lite frusen och stel från efter första lektionen, så är det dags att åka tillbaks till stallet igen. Så det är hög värme i bilen och mycket kläder på som gäller. Men jag tycker att jag faktiskt orkar lektionerna bättre och bättre, och det känns som att det ger mig lika mycket att rida två lektioner samma dag som att rida två lektioner på olika dagar i veckan.
Favvovecka denna vecka alltså – kommer att bli svårt att toppa det...
Och precis dom två herrarna blev gårdagens laguppställning för min del! Vilken topphit!!
Jag började med en dressyrlektion på Laroko. Han var lite irriterad i boxen (han brukar mest sova eller vara glad dom gånger jag har gjort iordning honom, men nu hade han öronen bakåt flera gånger och viftade lite med huvudet – men det var inte värre än på den nivån alltså), vilket jag upptäckte kunde bero på att han hade sår/skav lite överallt. Både i mungiporna, mankammen, på nosryggen och vid sadelgjorden. Han var helosanad på dom mer kritiska ställena, men hans humör verkade inte helt på topp för kvällen. När jag skulle tränsa honom så ville han först inte ta bettet i munnen, och när han hade bestämt sig för att det ändå var OK att gapa så stod han och ojade sig rejält med munnen och bettet. Jag sa till ridläraren om det, och hon sa att såren skulle vara nästan läkta och att dom hade undersökt honom och att det skulle vara OK för honom att gå på bett nu, men hon tog med sig ett hackamore in i ridhuset för säkerhets skull.
Men väl uppe på ryggen på stora fina herr Laroko så hade tydligen hans bekymmer blåst bort. Han var inte längre störd över nånting och humöret var ambitiöst och avslappnat. Han tog ett fint stöd i handen på mig, tuggade på bettet så slemmet yrde och var så pass avslappnad att öronen till och med började guppa. Lektionens övning var sidvärtsrörelse, men lektionen var väl lite långsam för min smak - kanske för att Laroko och jag inte hade några större problem med nånting och då är det lite tradigt att mata på varv efter varv med samma sak... Det var ändå en trevlig lektion för Laroko är så positiv, lättsam och ambitiös. Inte fel att finåka lite!
Det jag fick med mig efter lektionen var min handställning och tygellängd. Tänk att det ska vara såna bekymmer med det... Jag blir faktiskt lätt väldigt hög i handen på Laroko, av nån anledning jag inte riktigt har kommit på. Laroko är ju så mjuk och fin i munnen och ju mer jag tar desto mer kortar han upp halsen typ hur mycket som helst, så det gäller att hitta ett bra läge och en bra längd där han är avslappnad men ändå alert. Ridlärarens förslag var att jag ska placera handen längre fram på tygeln, dvs korta den, för att komma ner med handen men ändå bibehålla samma stöd. Får jobba på det.
Sen var det lyckotimme igen, på ryggen av bästa lakritstrollet Ägrim!
Det gick hyfsat även denna vecka. Inte riktigt klockrent på topp som det kan gå på honom, men inte några större problem heller. Han sitter rejält fast i höger sida, känns inte riktigt lika genomriden som förut, men han går inte lika mycket nu heller av någon anledning (har hört att han börjar bli gammal och lite knackig). Jag får en känsla av att han skulle behövas ridas igenom regelbundet av någon riktigt duktig ryttare, för att komma till rätt arbete igen...Den här veckan var Ägrim lite mer springig och ”på”, det var svårare att hålla ihop honom i galoppen, där ville han gärna stoppa upp huvudet i taket och rusa. Men å andra sidan fick jag den här veckan till några moment i traven där han faktiskt var helt eftergiven på bägge tyglarna och kom med ett ärligt sug in i handen på mig, den där riktiga ”finformen” som han kan ha. Så det gick både bättre och sämre än förra veckan. Men jag väljer att fokusera på dom bättre stunderna!
Tänk vilken lycka om jag kunde få fortsätta jobba på honom ett tag framöver! DET skulle vara roligt, på hög nivå!
Lektionens övning var halvhalter, vilket vi satte bra Ägrim och jag. Feedbacken jag fick med mig från ridläraren var att jobba med sätet utan att hamna i bakvikt och luta mig bakåt, utan bara spänna magmusklerna mer (vilka sa du?
). Är inte det lite konstigt – förr i tiden fick jag alltid höra från alla ridlärare ”HÖJ HANDEN!”, ”LUTA DIG INTE FRAMÅT!”. Nu klagar alla ridlärare på att jag måste sänka handen och inte luta mig så mycket bakåt. Aldrig blir det rätt!! Det här med att regelbundet rida två ridlektioner på samma kväll har verkligen gått över förväntan. Jag trodde faktiskt knappt att jag skulle orka med det – jag med min knackiga fysik. Men det är inga större problem. Det enda jobbiga är att precis när jag börjar bli lite frusen och stel från efter första lektionen, så är det dags att åka tillbaks till stallet igen. Så det är hög värme i bilen och mycket kläder på som gäller. Men jag tycker att jag faktiskt orkar lektionerna bättre och bättre, och det känns som att det ger mig lika mycket att rida två lektioner samma dag som att rida två lektioner på olika dagar i veckan.
Favvovecka denna vecka alltså – kommer att bli svårt att toppa det...
