Vila i frid, Bukehundar

[Qbaby]

Ja du.... Jag har trott mig höra henne komma upp i trappen, kännt henne ligga vid fötterna eller komma travande längs vägen, men i samma sekund jag vänder mig om försvinner känslan eller ljudet... Jag tror tyvärr att det är hjärnspöken och inget annat...
Nej nu kommer tårarna igen!

 

[blizz]

så hemskt med alla fina hundar som gått bort!

Själv förlorade jag jordens snällaste clownhund Othello för ca två år sedan. en månad innan sin tvåårsdag dog han pga ataxi. Snällare själ fick man leta efter, älskade allt och alla.

...efter honom skaffade jag Sickan. Min underbart vackra och speciella tik som visade sig ha njurfel och fick somna in i våras och saknaden är fortfarande helt ofattbar. Min tappra själsfrände blev nitton månader gammal.

sista bilden som togs på henne, lite senare den morgonen fick hon somna in.

 

[em-pirre]

Tack alla finaste hundbukare! Det kanns battre nu, men jag kommer aldrig att sluta sakna henne Jag som alltid sagt att jag inte stoder Boxeraveln fantiserar redan om ny Boxer. Ett liv utan Boxer ar liksom inte ett liv. Sa himla tyst och tomt.

Kanske jag kan fa hjalp av hundbukare med att leta vettig Boxeruppfodare nan gang i framtiden...

Ar bortrest, men ska hem idag. Far se hur det kanns att komma hem till tomt hus, att inte ga ut pa vara vanliga promenader o.s.v.

 

[em-pirre]

Idag hämtade jag urnan. Otroligt vacker.

Har varit på kliniken och lämnat tack-choklad och hos djuraffären också.

Nu då? Himla tomt.

 

[vallhund]

Idag hämtade jag urnan. Otroligt vacker.

Har varit på kliniken och lämnat tack-choklad och hos djuraffären också.

Nu då? Himla tomt.

 

[Philosophia]

Idag hämtade jag urnan. Otroligt vacker.

Har varit på kliniken och lämnat tack-choklad och hos djuraffären också.

Nu då? Himla tomt.

Så himla jobbigt! Jag tänker på dig.

Det är nog det värsta, den där tomheten. Jag kände så när min förra hund fick somna in. Jag hade förväntat mig att jag skulle känna en fysisk smärta och gråta floder, för hon var verkligen mitt allt. Men det blev bara helt tomt. Tomt i lägenheten och tomt inombords.

 

[Yrja]

Jag beklagar. Det är fruktansvärt när det kommer sådär oväntat och tar slut så fort.

Våran gammel lämnade oss för 5-6 veckor sen. Han fick en bentumör, skulle fylla 12.

Han levde på medicin en tid, men vi tog en paus från den och tyckte att han var piggare utan. Men sen en morgon hade han ätit dåligt (fri tillgång). Han tuggade lite på ett älgben från senaste älgjakten på morgonen, när vi gick ner till hönsen försvann han ner i skogsbrynet och la sig ensam. Sen ville han inte följa med in mer. Han tittade på mig med lugn blick när jag ropade, men låg kvar - det hände aldrig, väldigt lydig hund. Han fick ligga kvar, jag ringde min man o sa att nu är det slut. Hämtade in honom strax efter (fysiskt hämta) och tog lite bilder, pratade. På kvällen fick han somna på husses arm.

Bild från när han låg i skogsbrynet sista dan. Han var klar här nu och verkade helt tillfreds med sitt beslut.

 

[em-pirre]

Idag känns det lite bättre. Har packat ner två av de absoluta favoritleksakerna tillsammans med urnan. De får följa med i sommar då vi gräver ner den på sommarstugan vid havet. Har tvättat lite hundgrejer och lagt undan.

Ska bara renovera lite till, så att vi har ett golv och inte en massa ohundiga grejer på golvet. Sen blir det nog valp...

 

[Magiana]

Efter att idag ha mist min kära Boxer helt plötsligt tänkte jag att vi kunde ha en gemensam minneslund här på Hund. Man kan posta bilder, dikter, eller texter om sin hund.

Min snart åttaåriga tik blev akut dålig idag förmiddag. Ramlade ihop, hade väldigt ont. Jag misstänkte magomvridning och åkte in akut. Röntgen visade ingenting, och hon fick genast opiumpreparat samt medel mot illamående. Hon fick större dos, men inget hjälpte. Ganska fort bestämde vi att hon inte ska behöva ha så ont, och i samma stund slutade hon andas. Det var antagligen hjärtat.

Det kändes så konstigt att starta en tråd bara för min hund, jag tror hon vill ha sällskap här i tråden

Fy, så jobbigt. Beklagar.

Jag blir alldeles tårögd av att läsa om alla underbara fyrbenta som lämnat oss.

Själv hade jag en korsning labrador/ boxer som blev 15 år. Vi fick 9½ år tillsammans. Hon hade fått flytta en del innan hon kom till mig, men med det kanonpsyke hon hade så klarade hon det bra. Förra ägaren hade tänkt avliva henne då hennes nya man inte tyckte om hunden . Dåvarande sambon sa stopp, tog hem henne och sen blev det min hund. De sista 4 åren hade hon diabetes så jag fick ge henne insulinsprutor 2 gånger varje dag.

Pigg Tira vid 11 års ålder. Energi hade hon gott om högt upp i åren.

Jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på hennes sista dag som var 17/3 2011.

 

[border_kelpie]

Min älskade hund Bella gick bort den 2013-10-29
Hon skulle blivit 7 år den 4 november

Men efter att ha varit hos veterinären ca 1 gång i månaden i 4 år, gått på smärtstillande i 2 år så tyckte jag det va nog. Hon hade även börjat hata att gå till veterinären och detta var en hund som inte visste vad hata var!
Hade provat 4-5 stycken olika smärtstillande och olika doser men alla slutade verka efter ett tag.

Hon var verkligen en "Once in a lifetime" hund

Hon var så snäll en hund kan vara och alla berömde alltid henne för det. Hon var med på allt ni kan tänka er klättra på kullaberg, stallet, bada i havet, camping i skogen, utställning ja you name it.
Hade inte kunnat få en bättre hund och det är så svårt att beskriva hur underbar hon var

Men hon var alltid glad och framåt, aldrig rädd och skulle hälsa på allt och alla men lyssnade alltid på vad man sa. Hon blev i sitt liv attackerad 7 gånger och en av de gångerna så bett en hund henne i nosen så det började blöda. Men hon blev aldrig rädd för att möta andra hundar eller något! När hon blev beten i näsan så ville hon bara leka med hand andra hund. Ingen rädsla alls där.
Någon smällde av en stor raket precis bredvid oss och hon blev så klart överraskad men kollade bara på mig och gick sedan vidare som inget hade hänt.
Du kunde släppa in en aggressiv hund till henne och dom fungerade. Hon tog hand om alla hundar oavsett storlek, kön eller ålder.
Man kan nästan säga att hon var en förmedlare i hundformat

Hon lyssnade alltid och kunde flera olika kommandon. Såg hon en kanin och skulle springa efter så var det bara att säga stanna så stannade hon. Även om hon darrade och så gärna ville följa med.
Det lös alltid glädje och vänlighet från hennes ögon

Usch ja hade kunnat skriva en bok om min älskade Bella bus men vet att jag aldrig kommer fina en sån vänlig och underbar själ.