Sv: Vi som tränar spår (person/ID/hårda)
<snip>
Harri har inte spårat jättemycket men är precis som med allt annat oerhört intensiv. Kommer att utmana honom ganska omedelbart då han inte är så ödmjuk utan vill forcera sig fram med musklerna. Vi får se hur det går med det helt enkelt
Jag ger Mandy mat medan sparet ligger och anda ar hon helt hysterisk och mest "far fram". Det har blivit varre och jag vet inte vad jag ska gora. Kan man odmjukt be att fa vara med nar jag kommer till Sverige med hundar i sommar?
Vilken härlig miljö du målar upp! Sådana spår vill jag också gå
. Den spårmarken vi har mest ser ut såhär;
<snip>
1 cm gräs på sandjord och så skåneblåst på det. Ibland kör det stridsvagnar där och de river upp marken på ett sätt som verkar göra att spåret flyter ut mycket. Det kan bli jättesvåra spår där på sommaren om det är torrt. Våra hundar är ju vana vid det men det är inte ovanligt att det är ganska få hundar som kommer runt/inom tiden på sommaren.
Ungefar sa ser det ut har hos mig. Dessutom ar det nastan alltid mycket torrt. Miss Mandy sparade som en drom i Canada's regnskog, eller rattare sagt pa falten runt regnskogen.
Vid ett tillfalle kom en Jack Russel farande nar jag kommit halvvags genom att lagga sparet (med nagra fa pytte sma bitar varmkorv har och dar under sparet) med massor av artiklar da jag drog ner pa att lagga ut mat. Den lille upptackte att det fanns varmkorv pa backen och fick, i basta JR stil, ett litet anfall av nagot slag. Han for runt, runt, runt i cirklar sa artiklarna flog runt honom tills hans matte hade slapat barnvagn fram och tillbaka over forsta halvan av sparet och samlat ihop sin JR.
Efter moget overvagande bestamde jag mig for att fortsatta och lagga resten av sparet anda. Nar jag precis var klar kom en Njuffe som ocksa hittade varmkorv pa marken.
Da han inte var van att spara for han fram nastan med samma intensitet som Jack Russeln, men med en husse som forst meningslost ropade pa honom ... sedan kom husse ocksa och for fram och tillbaka over sparet ett tack, fick sa smaningom tag pa Njuffen som han med vald fick slapa, over storre delen av sparet, fran platsen.
Jag gick hem, sur och arg och bestamde att det fick vara. Anda tills jag kom pa att jag ju hade alla mina artiklar over hela angen. Det borjade nastan bli morkt sa jag tog med mig Mandy och nar vi val kom dit var det sa morkt att jag med nod och nappe sag handen framfor mig.
Hon sparade som en drom och hade inga problem att hitta och markera de artiklar som hade landat nagon meter fran sjalva sparet. Hon har nog aldrig sparat sa bra som nar det inte fans en chance att se nagot och hon var tvungen att helt lita till nasan ... Just nu ar jag dock, som sagt, 'stuck' och vet inte riktigt hur jag ska lugna ner henne sa hon har tid att nosa och hitta vart vi ska.