Jag tänker att det är ganska stor skillnad på de två alternativen i rubriken, alltså frivilligt/ofrivilligt ensam.
Julen har jag sedan flera år varit frivilligt ensam, eller ofrivilligt frivilligt kanske man kan säga, då jag inte pallar hetsen, den långa resan och vissa av mina familjemedlemmar (pga rasism, homofobi, antivaxx, allmänt vetenskapsförakt m.m.). Jag började tycka mycket mer om julen sedan jag slutade fira den.
Jag gillar ändå julstämning och mys och har nu en partner vars familj firar en annan dag så vi två gjorde lite vegetarisk julmat igår, kollade på Kalle Anka och gav julklappar till hunden.
Nyår däremot har jag oftast varit ofrivilligt ensam. Endera för att jag haft en livrädd hund och fått fokusera på det eller för att jag varit på ny ort och inte känt någon, eller som senaste åren att alla vänner är från annan ort/land och åker hem för att fira.
Det jobbigaste oavsett (eller egentligen enda jobbiga när det är frivilligt) tycker jag är alla frågor om hur man ska fira och uppenbara tycka synd om att man är ensam. Har hänt att jag ljugit om att jag firar med familj och vänner bara för att slippa medlidandet och konstig-stämpeln...