Vettigt?

Avstämningsmötet är avklarat. Jag tyckte det hela var jobbigt och det låste sig i skallen på mig vid några tillfällen. Tankarna och orden försvann och det blev helt blankt.

Jag hade inte förberett något för jag visste inte hur mötet skulle gå till. Handläggaren frågade vad det var som inte fungerade för att utföra mitt jobb. Hon nämnde att det kanske skulle funka med ett annat jobb. Jag har varit sjukskriven i knappt 4 månader och redan nu lyfts alltså byte av jobb som ett alternativ.

Det var inte helt enkelt att få fram varför jobbet inte funkar. Att jag blir orimligt trött av ganska lite fick jag inte fram alls.

Men jag ska alltså upp i 50% i morgon. Det innebär att jag kan glömma min ambition att försöka orka rida 2 gånger i veckan. Jag kan nog vara glad om jag orkar rida en gång i veckan. Ridningen är ju det enda som jag hittills har funnit något nöje i. För övrigt så existerar jag bara. Och det nöjet kommer alltså minska. Med tanke på depressionen så känns det inte vettigt att jag inte kommer att ha någon energi kvar att göra något jag tycker är kul. Det gör mig ledsen. Jag känner mig reducerad till en produktionsenhet.

Psykologen var med på mötet. Han nämnde att en npf-utredning kunde vara aktuell så småningom, men inte just nu.

Efter mötet åkte jag hem och sov i några timmar. Jag var helt slut. Framåt tre orkade jag kliva upp och jobba mina 2 timmar den här dagen.

 

[EmmaW]

Jag tycker du ska skriva ut dina inlägg här som beskriver hur du mår och visa psykologen och kanske även maila FK så dom får en korrekt bild av hur du känner och mår och hur ditt liv faktiskt ser ut eftersom du inte får fram det i din nuvarande kontakt med dom.
Det är av största vikt att dom vet allt sånt här för att dom aka kunna hjälpa dig och inte stjälpa dig. Du måste ge dom den rätta bilden, den kan dom inte lista ut själva för den kan bara du.

 

[Magiana]

Jag tycker du ska skriva ut dina inlägg här som beskriver hur du mår och visa psykologen och kanske även maila FK så dom får en korrekt bild av hur du känner och mår och hur ditt liv faktiskt ser ut eftersom du inte får fram det i din nuvarande kontakt med dom.
Det är av största vikt att dom vet allt sånt här för att dom aka kunna hjälpa dig och inte stjälpa dig. Du måste ge dom den rätta bilden, den kan dom inte lista ut själva för den kan bara du.

Ingen dum idé. Jag försöker ju skriva ner lite olika saker och tankar men det blir inte formulerat på samma sätt som här.

 

[svea]

 

[tuaphua]

Åh, vad ledsen jag blir för din skull! Jag tycker det låter som det vore mer långsiktigt smart att låta dig hitta lite glädje och energi innan man börjar pressa ut dig i jobb.
Kan du maila läkaren/FK etc det du ger uttryck för här på Buke?

Känns för mig som lite dumt att kicka ut dig i press nu när du faktiskt börjat tycka ngt känns kul och orken fortf är så pass låg.
Jag är ju ingen läkare och har ju inte träffat dig. Så det är ju liksom bara min åsikt.
Men för mig känns det backwards.

 

[MiaMia]

Jag har varit sjukskriven i knappt 4 månader och redan nu lyfts alltså byte av jobb som ett alternativ.

Fast jag tror att hon behöver fråga det oavsett. För att få information om vad som är besvärande för dig - din hälsa eller att du inte passar ihop med arbetsuppgifterna. Det behöver inte betyda att hon har en agenda att driva den saken. Bara att hon behöver veta något om det.

Samma med dina tankar om att gå upp till 50%. Om du inte säger att du tror det kan vara svårt att klara och kanske minska möjligheten att göra saker som ger återhämtning - då kan ingen annan inse att det är så heller.

Funderar om det skulle vara bra för dig att be om att få frågor skriftligt i förväg till liknande möten framöver. För att ha möjligheten att kunna svara på dem eftersom det fungerar så dåligt att göra det direkt vid sittande möte.

 

[Magiana]

Fast jag tror att hon behöver fråga det oavsett. För att få information om vad som är besvärande för dig - din hälsa eller att du inte passar ihop med arbetsuppgifterna. Det behöver inte betyda att hon har en agenda att driva den saken. Bara att hon behöver veta något om det.

Samma med dina tankar om att gå upp till 50%. Om du inte säger att du tror det kan vara svårt att klara och kanske minska möjligheten att göra saker som ger återhämtning - då kan ingen annan inse att det är så heller.

Funderar om det skulle vara bra för dig att be om att få frågor skriftligt i förväg till liknande möten framöver. För att ha möjligheten att kunna svara på dem eftersom det fungerar så dåligt att göra det direkt vid sittande möte.

På frågan om jag kunde gå upp till 50% så sa jag att det kanske går en bra dag om jag får ta pauser och så. En dålig dag var det mycket tveksamt.

Jag vill ju vara så mycket till lags hela tiden och här har jag svårt att få fram hur jag ser på saken. Jag är ju fortfarande i läget att jag inte har accepterat min diagnos och att det nog egentligen bara är att skärpa till sig. Jag vill inte poängtera hur risig jag känner mig, för det känns som om det då skulle bli en självuppfyllande profetia, att jag skulle göra mig sjukare än jag är. Det är inte helt enkelt för mig att se hur verkligheten ser ut. Så å ena sidan försöker jag vara positiv och säger att det nog går, men en annan sida av mig känner precis tvärtom.

 

[Magiana]

Det här känns helt hopplöst . Jag är nu inne på min tredje timme för dagen. Efter första timmen tog jag en tupplur på 1½ timme. Efter andra timmen tog jag en promenad på 6 km. Det gick långsamt som f-n.

Det känns som om hoppet att kunna hitta någon slags glädje har tagits ifrån mig.

 

[EmmaW]

Det här känns helt hopplöst . Jag är nu inne på min tredje timme för dagen. Efter första timmen tog jag en tupplur på 1½ timme. Efter andra timmen tog jag en promenad på 6 km. Det gick långsamt som f-n.

Det känns som om hoppet att kunna hitta någon slags glädje har tagits ifrån mig.

Nu ringer du f- kassan och berättar precis det du skrivit här. Så här kan du ju inte ha det.

 

[Magiana]

Nu ringer du f- kassan och berättar precis det du skrivit här. Så här kan du ju inte ha det.

Jag får ta det med psykologen i morgon. Handläggaren på FK kan nog inte göra något i alla fall. Det måste nog in ett nytt sjukintyg.

 

[EmmaW]

Jag får ta det med psykologen i morgon. Handläggaren på FK kan nog inte göra något i alla fall. Det måste nog in ett nytt sjukintyg.

Men dom kan heller inte hjälpa dig på FK innan dom vet hur du faktiskt mår och då inte via ett intyg från läkaren.
Jag har samma problem som du om att outa hur det faktiskt ligger till. När jag väl lyckades blev min hjälp en annan från både psykolog och FK.

 

[tuaphua]

Det här känns helt hopplöst . Jag är nu inne på min tredje timme för dagen. Efter första timmen tog jag en tupplur på 1½ timme. Efter andra timmen tog jag en promenad på 6 km. Det gick långsamt som f-n.

Det känns som om hoppet att kunna hitta någon slags glädje har tagits ifrån mig.

Du, det låter inte alls bra! Be psykologen hjälpa dig.
Om du orkar: skriv ner exakt hur jävligt det känns.
Om inte: bara visa det här inläggen i din mob tex.

Så här kan du ju inte behöva må!

Stor kram till dig!

 

[Magiana]

Idag har jag en bättre dag och det har gått bra att jobba två timmar i ett sträck (men jag gick och la mig redan vid sju igår kväll). Jag tror det skulle gå bra att jobba två timmar till idag. Problemet är ju att måendet svajar rejält. När energireserven är slut så är den slut och då får jag sådana dagar som igår. Min AG är ju inte pigg på att ha mig på jobbet när jag inte fungerar. De vill att jag blir frisk/mår bättre, innan jag jobbar mer.