Varför har hon blivit så rädd?

[Krati]

Hej!
I augusti förra året gick jag omkull med mitt varmblod, ganska rejält. I ganska hög hastighet så bara vek sig frambenen och hon gjorde, bokstavligen, en kullerbytta. Fick sys på bringan, där hon blev helt skinnflådd, typ. Sen hade hon skrapsår över hela kroppen MEN inga skador på ben eller rygg ( tack gode Gud ) .
Efter att hon fått feber så åkte hon in på djursjukhus där det konstaterades att hon hade anaplasma, eller hade haft iaf. Ingen antibiotika sattes in för vet. Trodde att hon "brutit" ner det själv, men att det antagligen var därför hon ramlade ( hon är i vanliga fall sjukt stabil på fötterna, oavsett gångart!)
Iaf, hon fick vila och läka under hösten och sedan började jag rida henne lite försiktigt.
Hon var lite mer försiktig än innan, men det är ju inte så konstigt. Men nu har det liksom ökats på mer och mer, nu hoppar hon till för minsta lilla ljud och skyggar för stockar, vattenpölar eller andra "konstigheter". Det är verkligen inte likt henne. Hon har inte vart såhär skygg innan.
Vad kan det bero på? En häst påverkas väl inte psykiskt på samma vis som vi ryttare? Jag får hjärtat i halsgropen varje gång vi rider över potentiella snubbelvägar, men annars är jag helt lugn.
Är det någon som vart med om liknande?
Hon spolade tårkanalerna i samband när hon stod inne, men det kan väl inte påverka??

 

[Cilva]

Om det känns väldigt olikt hästen så kanske ett samtal till den veterinär som behandlade henne när olyckan hände kan vara på sin plats? Eller en tur till klinik för att se så att ingen annan skada finns.

Annars skulle jag tro att hästen fått en liten dipp i sitt självförtroende. Hästar kan absolut påverkas av obehagliga händelser, det finns de som inte går att köra efter olycka med vagn och de som inte går att lasta för att något obehagligt hänt i en transport en gång. Förutsatt att inget är fysiskt fel på hästen hade jag tänkt lite unghäst över träningen med hästen, alltså att den behöver lära sig att vissa saker inte är farliga.

 

[Ponylove]

Hej!
I augusti förra året gick jag omkull med mitt varmblod, ganska rejält. I ganska hög hastighet så bara vek sig frambenen och hon gjorde, bokstavligen, en kullerbytta. Fick sys på bringan, där hon blev helt skinnflådd, typ. Sen hade hon skrapsår över hela kroppen MEN inga skador på ben eller rygg ( tack gode Gud ) .
Efter att hon fått feber så åkte hon in på djursjukhus där det konstaterades att hon hade anaplasma, eller hade haft iaf. Ingen antibiotika sattes in för vet. Trodde att hon "brutit" ner det själv, men att det antagligen var därför hon ramlade ( hon är i vanliga fall sjukt stabil på fötterna, oavsett gångart!)
Iaf, hon fick vila och läka under hösten och sedan började jag rida henne lite försiktigt.
Hon var lite mer försiktig än innan, men det är ju inte så konstigt. Men nu har det liksom ökats på mer och mer, nu hoppar hon till för minsta lilla ljud och skyggar för stockar, vattenpölar eller andra "konstigheter". Det är verkligen inte likt henne. Hon har inte vart såhär skygg innan.
Vad kan det bero på? En häst påverkas väl inte psykiskt på samma vis som vi ryttare? Jag får hjärtat i halsgropen varje gång vi rider över potentiella snubbelvägar, men annars är jag helt lugn.
Är det någon som vart med om liknande?
Hon spolade tårkanalerna i samband när hon stod inne, men det kan väl inte påverka??

Det kan inte vara så att hon nu har vilat, kanske sätts igång lugnt (dvs inte blir så trött av passen) och helt enkelt är lite skvättig o tittig för att hon är pigg?

 

[Blandrastik]

Satt du på? Ta en funderare på om du gör nåt du inte gjorde innan, eller be nån som känner er kolla. Man kan ha mycket hyss för sig som man inte tänker på.

 

[Dandylinn]

Hej!
I augusti förra året gick jag omkull med mitt varmblod, ganska rejält. I ganska hög hastighet så bara vek sig frambenen och hon gjorde, bokstavligen, en kullerbytta. Fick sys på bringan, där hon blev helt skinnflådd, typ. Sen hade hon skrapsår över hela kroppen MEN inga skador på ben eller rygg ( tack gode Gud ) .
Efter att hon fått feber så åkte hon in på djursjukhus där det konstaterades att hon hade anaplasma, eller hade haft iaf. Ingen antibiotika sattes in för vet. Trodde att hon "brutit" ner det själv, men att det antagligen var därför hon ramlade ( hon är i vanliga fall sjukt stabil på fötterna, oavsett gångart!)
Iaf, hon fick vila och läka under hösten och sedan började jag rida henne lite försiktigt.
Hon var lite mer försiktig än innan, men det är ju inte så konstigt. Men nu har det liksom ökats på mer och mer, nu hoppar hon till för minsta lilla ljud och skyggar för stockar, vattenpölar eller andra "konstigheter". Det är verkligen inte likt henne. Hon har inte vart såhär skygg innan.
Vad kan det bero på? En häst påverkas väl inte psykiskt på samma vis som vi ryttare? Jag får hjärtat i halsgropen varje gång vi rider över potentiella snubbelvägar, men annars är jag helt lugn.
Är det någon som vart med om liknande?
Hon spolade tårkanalerna i samband när hon stod inne, men det kan väl inte påverka??

Klart en häst kan påverkas om den upplevde situationen som traumatisk.

Kan man utesluta skada så är det ofta däremot att problemet sedan ligger i kombo häst + ryttare minns och skapar spänningar senare pga händelsen. Ofta ligger det hos oss ryttare och de signaler vi vidareför till hästen..djur är mer i nuet än vad vi är.
Så har man uteslutit skada kan tränarhjälp för att hitta tillbaka vara en bra väg att gå.

 

[Krati]

Satt du på? Ta en funderare på om du gör nåt du inte gjorde innan, eller be nån som känner er kolla. Man kan ha mycket hyss för sig som man inte tänker på.

Ja, jag satt på. Tycker inte jag gör något annorlunda, möjligtvis att jag kanske spänner mig lite om hon travar/galopperar över terrängmark. Men det brukar bara vara en kort stund, sedan tar jag ett djupt andetag och bara följer med. Jag är inte den stela, nervösa typen. Utan tar det mesta med ro. Men jag har ju blivit medveten om att ingen av oss är orubbliga iaf...

Hon ömmar inte över ryggen och rör sig helt fritt, så det är kanske så att det sitter i huvudet. Jag får börja öva lite unghästträning med henne och se om det blir bättre helt enkelt.

 

[saltopeppar]

Hej!
I augusti förra året gick jag omkull med mitt varmblod, ganska rejält. I ganska hög hastighet så bara vek sig frambenen och hon gjorde, bokstavligen, en kullerbytta. Fick sys på bringan, där hon blev helt skinnflådd, typ. Sen hade hon skrapsår över hela kroppen MEN inga skador på ben eller rygg ( tack gode Gud ) .
Efter att hon fått feber så åkte hon in på djursjukhus där det konstaterades att hon hade anaplasma, eller hade haft iaf. Ingen antibiotika sattes in för vet. Trodde att hon "brutit" ner det själv, men att det antagligen var därför hon ramlade ( hon är i vanliga fall sjukt stabil på fötterna, oavsett gångart!)
Iaf, hon fick vila och läka under hösten och sedan började jag rida henne lite försiktigt.
Hon var lite mer försiktig än innan, men det är ju inte så konstigt. Men nu har det liksom ökats på mer och mer, nu hoppar hon till för minsta lilla ljud och skyggar för stockar, vattenpölar eller andra "konstigheter". Det är verkligen inte likt henne. Hon har inte vart såhär skygg innan.
Vad kan det bero på? En häst påverkas väl inte psykiskt på samma vis som vi ryttare? Jag får hjärtat i halsgropen varje gång vi rider över potentiella snubbelvägar, men annars är jag helt lugn.
Är det någon som vart med om liknande?
Hon spolade tårkanalerna i samband när hon stod inne, men det kan väl inte påverka??

Jag har varit med om hela 5 olika fall av anaplasma (kan bittert konstatera att jag bor i ett smittat område)
Alla har varit dåliga på olika vis, men gemensamt för de som har fått det akut har varit hög feber. Sen finns det de som man tagit prov på bara för att man märker av något annorlunda, och som visat sig ha just anaplasma.
två av dessa sistnämnda fick beteende förändringar, varv den ena blev rädd för sin egen skugga. Behandling och den blev som vanligt igen.

Hade jag varit du hade jag bett om ett nytt prov! Så vitt jag har fått information så kan en obehandlat anaplasma som kroppen inte tar hand om helt själv bli latent i kroppen.