Vänja hund vid katt,hur gör jag bäst?

[whippetzilla]

Vi fick hem vår kattunge igår och vi har en hund på 6 år. Alla i familjen var helt införstådda med att introduktionen skulle ta tid då hunden är jaktgalen på vinthundars vis.
Kattungen placerades i köket och hunden i vardagsrummet bredvid,avgränsad med dubbla kompostgaller på höjden.
Vovven blev precis som beräknat helt galen, hoppade, tjöt och sprang runt. Katten var tämligen obrydd.
Idag har hunden vant sig och är oerhört mycket lugnare,kan få ett infall börja pipa om katten gör en hastig rörelse nära gallret.
Igår hade vi dem i samma rum en liten stund (efter att de bytt rum med varandra ett tag för dofternas skull) hunden i munkorg och kopplad.
Då blev det extremt spänt och hunden ville attackera direkt katten rörde sig, något som vi sa ifrån till på skarpen.
Vi backade lite då katten blev skrämd och tryckte bakom soffan.
Idag har vi därför separerat dem igen med återigen bra och lugnt uppträdande från hundens sida.
Vad är nästa steg? Är det bara att försöka gå över till samma rum igen? Ska vi rent av släppa ihop dem så de får lösa det själva? Är rädd att kopplet gör hunden mer spänd. Hunden har ju förstås munkorg men jag är ändå så fruktansvärt rädd att något händer om vi släpper henne.
Hon kan ju inte bita men katten kan ju klösa henne i ögonen om det tar illa och han blir trängd och inte har någon flyktväg. Är också väldigt rädd för att släppa hunden och riskera att hon skrämmer katten för livet så de aldrig kan acceptera varandra.
Känner mig lite handfallen nu och hoppas på tips!

 

[Lindon]

Vi fick hem vår kattunge igår och vi har en hund på 6 år. Alla i familjen var helt införstådda med att introduktionen skulle ta tid då hunden är jaktgalen på vinthundars vis.
Kattungen placerades i köket och hunden i vardagsrummet bredvid,avgränsad med dubbla kompostgaller på höjden.
Vovven blev precis som beräknat helt galen, hoppade, tjöt och sprang runt. Katten var tämligen obrydd.
Idag har hunden vant sig och är oerhört mycket lugnare,kan få ett infall börja pipa om katten gör en hastig rörelse nära gallret.
Igår hade vi dem i samma rum en liten stund (efter att de bytt rum med varandra ett tag för dofternas skull) hunden i munkorg och kopplad.
Då blev det extremt spänt och hunden ville attackera direkt katten rörde sig, något som vi sa ifrån till på skarpen.
Vi backade lite då katten blev skrämd och tryckte bakom soffan.
Idag har vi därför separerat dem igen med återigen bra och lugnt uppträdande från hundens sida.
Vad är nästa steg? Är det bara att försöka gå över till samma rum igen? Ska vi rent av släppa ihop dem så de får lösa det själva? Är rädd att kopplet gör hunden mer spänd. Hunden har ju förstås munkorg men jag är ändå så fruktansvärt rädd att något händer om vi släpper henne.
Hon kan ju inte bita men katten kan ju klösa henne i ögonen om det tar illa och han blir trängd och inte har någon flyktväg. Är också väldigt rädd för att släppa hunden och riskera att hon skrämmer katten för livet så de aldrig kan acceptera varandra.
Känner mig lite handfallen nu och hoppas på tips!

Skulle inte släppa ihop dom. En kattunge ska inte behöva ta ifrån sig från en hund. Går det inte att hålla dom åtskilda tills hunden lugnat sig och förstått att katten hör till familjen?

Vi tog en omplacering som var helt tokig på våra katter. Ena slapp att springa undan - varav jaktbeteendet triggades igång och han var som på nålar direkt han såg katten. Tog ett halvt år innan de gick att ha i samma rum. Nu sover de tillsammans.

 

[athena_arabians]

Vi fick hem vår kattunge igår och vi har en hund på 6 år. Alla i familjen var helt införstådda med att introduktionen skulle ta tid då hunden är jaktgalen på vinthundars vis.
Kattungen placerades i köket och hunden i vardagsrummet bredvid,avgränsad med dubbla kompostgaller på höjden.
Vovven blev precis som beräknat helt galen, hoppade, tjöt och sprang runt. Katten var tämligen obrydd.
Idag har hunden vant sig och är oerhört mycket lugnare,kan få ett infall börja pipa om katten gör en hastig rörelse nära gallret.
Igår hade vi dem i samma rum en liten stund (efter att de bytt rum med varandra ett tag för dofternas skull) hunden i munkorg och kopplad.
Då blev det extremt spänt och hunden ville attackera direkt katten rörde sig, något som vi sa ifrån till på skarpen.
Vi backade lite då katten blev skrämd och tryckte bakom soffan.
Idag har vi därför separerat dem igen med återigen bra och lugnt uppträdande från hundens sida.
Vad är nästa steg? Är det bara att försöka gå över till samma rum igen? Ska vi rent av släppa ihop dem så de får lösa det själva? Är rädd att kopplet gör hunden mer spänd. Hunden har ju förstås munkorg men jag är ändå så fruktansvärt rädd att något händer om vi släpper henne.
Hon kan ju inte bita men katten kan ju klösa henne i ögonen om det tar illa och han blir trängd och inte har någon flyktväg. Är också väldigt rädd för att släppa hunden och riskera att hon skrämmer katten för livet så de aldrig kan acceptera varandra.
Känner mig lite handfallen nu och hoppas på tips!

Noll tolerans för att jaga katten. Jag hade aldrig ens övervägt att "låta dem göra upp", det lär sluta med en död kattunge. Om det ens går kommer det att ta ordentligt med tid, det är inte något som sker på en gång. Katten måste också få en chans att boa in sig i lugn och ro.

Sedan ska man vara beredd på att vissa hundar går inte att få kattsäkra, speciellt om de inte är uppvuxna med katt.

 

[Raderad medlem 120709]

Nu är jag negativ som fan här, men jag skulle faktiskt aldrig lita på en vinthund med katter om den inte var invand med dem sen valptider. Och även då skulle jag ta det väldigt försiktigt. Instinkten att jaga och döda små djur är ju något de avlats för sedan länge och inget man tränar bort.

Jag skulle absolut aldrig släppa en kattunge lös med en vuxen hund, oavsett hur litet jaktintresse hunden har. Nolltolerans på att jaga katten, nolltolerans på att ens titta på den för länge faktiskt när den redan visat att den helst skulle vilja knipa den där lilla. "Göra upp" är inget som ska läggas på djuren, det är ni människor som är ansvariga och ska förhindra konflikter.

Tyvärr går inte alla hundar att få kattsäkra, oavsett hur mycket tid och energi man lägger ner. Jag tror att ni får vara beredda på att lämna tillbaka kattungen eller hålla hund och katt skilda åt i alla sina dagar.

 

[athena_arabians]

Nu är jag negativ som fan här, men jag skulle faktiskt aldrig lita på en vinthund med katter om den inte var invand med dem sen valptider. Och även då skulle jag ta det väldigt försiktigt. Instinkten att jaga och döda små djur är ju något de avlats för sedan länge och inget man tränar bort.

Jag skulle absolut aldrig släppa en kattunge lös med en vuxen hund, oavsett hur litet jaktintresse hunden har. Nolltolerans på att jaga katten, nolltolerans på att ens titta på den för länge faktiskt när den redan visat att den helst skulle vilja knipa den där lilla. "Göra upp" är inget som ska läggas på djuren, det är ni människor som är ansvariga och ska förhindra konflikter.

Tyvärr går inte alla hundar att få kattsäkra, oavsett hur mycket tid och energi man lägger ner. Jag tror att ni får vara beredda på att lämna tillbaka kattungen eller hålla hund och katt skilda åt i alla sina dagar.

Jag instämmer, jag skulle inte ens försöka. Generellt är det bättre med en hundvalp och en vuxen katt som kan "uppfostra" valpen att respektera katter.

Särbon hade en imponerande stor hankatt som han hade jakthundar tillsammans med men de hundarna var vana vid katten från valp. Katten var aldrig elak utan talade bara om att katter jagas inte. De gick jättebra ihop.

Jag har låtit min kattunge (numera ungkatt) hälsa på hundar i den utvidgade familjen men hon föddes i ett hem med en brötig leonberger... hon är van.

 

[Myrten]

Jag vet inte vad som är nästa steg, men jag är övertygad om att det första steget när de två är helt åtskilda måste ges mycket längre tid. Djuren måste få möjlighet att bli helt vana vid varandra utan att komma åt varandra. Vi talar om dagar, mycket möjligt veckor, kanske månader.

Några vänner till mig hade en gammal terrier som attack-jagade katter. En katt flyttade in till dem (på eget bevåg) och hanterade hunden. De blev aldrig vänner, men samexisterade. Att flytta in var dock kattens eget val och det var en vuxen katt med visst mått av street smartness. En liten kattunge som sätts i ett hem med en hund som vill attackera är en helt annan sak. Det kan komma att funka, men det behöver inte göra det. Och det är mycket troligt att det tar tid.

 

[Wingates]

Säger som de andra, det tar mycket längre tid än så.

Det tog 3 mån innan jag litade på min dobermann med den nya katten och då är han ändå uppvuxen med katt.
Hade haft dem åtskilda ända tills hunden inte bryr sig om katten och sen börjat ha dem ihop under hårdbevakning. Noll tolerans för att jaga katten, och med en hund med mycket jaktlust hade jag haft rätt hårda regler om hur man ens får titta på katten.

Oftast brukar det gå bra när hunden väl inser att katten tillhör "flocken" men det tar som sagt tid och man måste vara beredd att lägga ner lite arbete.

 

[whippetzilla]

Tack för alla synpunkter och råd!
Absolut,jag är väldigt väl införstådd med att detta är något som kan ta mycket långt tid och jag trodde inte ens att hunden skulle vara lugn på sin sida gallret förrän om ett par veckor ungefär.
Så länge de är på var sin sida av gallret är det inga som helst problem,de äter och dricker sida vid sida helt avslappnat. Dottern kan även bära katten rakt förbi hunden och då bryr hon sig inte heller ett smack, bara tittar upp och kollar vad hon bär på och sen är det inte intressant längre. Men vi kommer fortsätta kämpa på,förhoppningsvis kommer det att funka en dag,men jag är fullt beredd på att det blir svårt och vi tar det lugnt. Skulle det absolut inte gå kommer katten få bli stallkatt.
Jag har pratat med ett flertal vinthundsägare som introducerat katter för vuxna hundar (varav den ena hunden även sprungit Whippetrace) och visst har det i de flesta fall inte varit helt enkelt men det har absolut funkat efter en tid.
Vet nog ingen som blivit bästis med katten,men iallafall har de accepterat varandra och det är dit vi strävar..

 

[Bexzor]

Tack för alla synpunkter och råd!
Absolut,jag är väldigt väl införstådd med att detta är något som kan ta mycket långt tid och jag trodde inte ens att hunden skulle vara lugn på sin sida gallret förrän om ett par veckor ungefär.
Så länge de är på var sin sida av gallret är det inga som helst problem,de äter och dricker sida vid sida helt avslappnat. Dottern kan även bära katten rakt förbi hunden och då bryr hon sig inte heller ett smack, bara tittar upp och kollar vad hon bär på och sen är det inte intressant längre. Men vi kommer fortsätta kämpa på,förhoppningsvis kommer det att funka en dag,men jag är fullt beredd på att det blir svårt och vi tar det lugnt. Skulle det absolut inte gå kommer katten få bli stallkatt.
Jag har pratat med ett flertal vinthundsägare som introducerat katter för vuxna hundar (varav den ena hunden även sprungit Whippetrace) och visst har det i de flesta fall inte varit helt enkelt men det har absolut funkat efter en tid.
Vet nog ingen som blivit bästis med katten,men iallafall har de accepterat varandra och det är dit vi strävar..

Nu har du redan fått svar. Vi hade länge att katterna (då hade vi två, nu har vi en) mest var på ovanvåningen som blev deras fristad. Samt att de hade klätterträd här på nedervåningen dit de kunde dra sig undan snabbt.

Jag minns inte hur länge det tog innan båda katterna rörde sig obekymrat kring hunden på nedervåningen, men runt 1-2 år tog det för den mest skeptiska katten att röra sig fritt inomhus. Hunden som då var valp var kattvan men katterna var inte hundvana, så för oss fick det vara lite krångligt. Än idag så får vi flytta på hunden för att katten ska gå in i huset om hon är ute, då har de ändå bott ihop i ca 4 år. Däremot rör hon sig helt obekymrat när hon väl är inomhus.