Det kan man, oftast med en valp hack i häl.
Börjar han inte roa sig själv om du typ står och hackar något i köket och han inte får uppmärksamhet?
Leksaker och tuggben han kan hålla på att greja med när du blev tråkig för en stund.
Sen kan man såklart behöva avbryta om de börjar marödera någonting de inte ska.
Valphagen kommer han vänja sig med till slut också.
Nej, han klättrar på mina ben, tjuter, biter (bytte från mjukisbyxor till tights för det inte skulle bli nåt att dra i men det hjälpte inte särskilt mycket). Han har tuggben och olika leksaker och när han fick ett nytt tuggben fick jag typ en halvtimmes paus. Ska till hundbutiken imorgon och köpa lite fler olika tuggben. Han är hittills uthålligare än mig.
 
Nej, han klättrar på mina ben, tjuter, biter (bytte från mjukisbyxor till tights för det inte skulle bli nåt att dra i men det hjälpte inte särskilt mycket). Han har tuggben och olika leksaker och när han fick ett nytt tuggben fick jag typ en halvtimmes paus. Ska till hundbutiken imorgon och köpa lite fler olika tuggben. Han är hittills uthålligare än mig.
Men han har ju precis lämnat sin mamma och hela tryggheten.
Klart som f*n att han håller på. Han söker ju trygghet och värme just nu. Ge han det så länge han behöver!
Ja, du får göra saker när han sover. Helt normalt - det är en bebis.
När han är mogen för att leka på egen hand så gör han det.
 
Att jag ens kan skriva här är för att han sover. Hoppas han sover kommande natt, inatt (när han väl lugnat sig, det var oroligt när vi kom hem) sov han faktiskt tills jag vaknade vid 9 så jag hoppas nätterna fortsätter funka iaf.
Min yngsta (som nu är drygt tre år) var väldigt mycket extra allt när hpn var valp. Kompostgaller hjälpte inte, hon tog sig förbi, över, under eller genom att flytta på det. Tuggade på mycket, inklusive mig... Det som funkade bäst var att burträna henne. Utan att stänga dörren i 99,5% av tiden, men när jag var tvungen, för att våga duscha utan att komma ut till valp som bitit sönder något farligt och dött typ, så kunde jag stänga och hon var nöjd där inne.

Började väldigt enkelt med att lägga in mat/godis i buren och hon fick leta sig in dit själv. Mycket belöning därinne, men aldrig pressad att vara kvar om hon inte ville. I början var hon bara kvar så länge jag satt precis utanför och la in mat/godis, men snart nog kunde jag backa lite, pausa lite i matandet och hon var kvar ändå. Helt plötsligt en dag somnade hon där i en paus. Efter det var det lättare att glesa ut maten och jag kunde röra mig mer bort från buren.
Än idag går hon gärna in i sin bur när den är uppställd på träningar och tävlingsplatser. Fortfarande utan att jag behöver stänga den.

Det kommer gå bra för er med! Men vissa valpar är mer än andra, utan att man själv gör något fel.
 
Nej, han klättrar på mina ben, tjuter, biter (bytte från mjukisbyxor till tights för det inte skulle bli nåt att dra i men det hjälpte inte särskilt mycket). Han har tuggben och olika leksaker och när han fick ett nytt tuggben fick jag typ en halvtimmes paus. Ska till hundbutiken imorgon och köpa lite fler olika tuggben. Han är hittills uthålligare än mig.
Ni är ju bara inne på första dygnet, klart liten är stressad och inte vet ut eller in! Fullt normalt, det ordnar sig. :)
 
Men han har ju precis lämnat sin mamma och hela tryggheten.
Klart som f*n att han håller på. Han söker ju trygghet och värme just nu. Ge han det så länge han behöver!
Ja, du får göra saker när han sover. Helt normalt - det är en bebis.
När han är mogen för att leka på egen hand så gör han det.
Eh? Jag skrev ju t.o.m att anledningen till att jag kan skriva här är att han sover. Jag är med honom hela tiden. Jag behöver äta nånting så jag försöker typ fixa gröt snabbt och då är han ju på golvet vid mig men jag kan inte sitta på golvet just då.

Tillägg: sin mamma lämnade han dock för ett par veckor sen.
 
Min yngsta (som nu är drygt tre år) var väldigt mycket extra allt när hpn var valp. Kompostgaller hjälpte inte, hon tog sig förbi, över, under eller genom att flytta på det. Tuggade på mycket, inklusive mig... Det som funkade bäst var att burträna henne. Utan att stänga dörren i 99,5% av tiden, men när jag var tvungen, för att våga duscha utan att komma ut till valp som bitit sönder något farligt och dött typ, så kunde jag stänga och hon var nöjd där inne.

Började väldigt enkelt med att lägga in mat/godis i buren och hon fick leta sig in dit själv. Mycket belöning därinne, men aldrig pressad att vara kvar om hon inte ville. I början var hon bara kvar så länge jag satt precis utanför och la in mat/godis, men snart nog kunde jag backa lite, pausa lite i matandet och hon var kvar ändå. Helt plötsligt en dag somnade hon där i en paus. Efter det var det lättare att glesa ut maten och jag kunde röra mig mer bort från buren.
Än idag går hon gärna in i sin bur när den är uppställd på träningar och tävlingsplatser. Fortfarande utan att jag behöver stänga den.

Det kommer gå bra för er med! Men vissa valpar är mer än andra, utan att man själv gör något fel.
Tack, behövde läsa det där för det känns som jag vänder ut och in på mig själv för att han ska vara trygg och nöjd och inte lyckas göra nåt farligt och det är ändå otillräckligt.
 
Eh? Jag skrev ju t.o.m att anledningen till att jag kan skriva här är att han sover. Jag är med honom hela tiden. Jag behöver äta nånting så jag försöker typ fixa gröt snabbt och då är han ju på golvet vid mig men jag kan inte sitta på golvet just då.

Tillägg: sin mamma lämnade han dock för ett par veckor sen.
Men då får han väl hänga med dina fötter medan du lagar mat? Du behöver ju inte aktivt sitta på golvet för att vara närvarande. :D
... och igen - det har inte ens gått ett dygn! Ta det piano. Det här är inte något jätteproblem.
 
Eh? Jag skrev ju t.o.m att anledningen till att jag kan skriva här är att han sover. Jag är med honom hela tiden. Jag behöver äta nånting så jag försöker typ fixa gröt snabbt och då är han ju på golvet vid mig men jag kan inte sitta på golvet just då.

Tillägg: sin mamma lämnade han dock för ett par veckor sen.
Jo, men läser man dina inlägg här sedan igår så låter du förvånad? eller undrande över beteendet?
Jag skrev för att få dig att förstå att det inte är ett konstigt beteende av en valp som flyttat hemifrån.
 
Ni är ju bara inne på första dygnet, klart liten är stressad och inte vet ut eller in! Fullt normalt, det ordnar sig. :)
Jag vet att det är första dygnet. Det här kanske är helt normalt för alla här men av alla valpar vi haft under min uppväxt är det här en helt annan nivå av att äta på farliga saker och bryta sig igenom "avspärrningar". Så jag var inte beredd på det och jag är rätt slut. Uppfödaren sa dock att han var väldigt bra på att bryta sig ut så det kanske inte är så förvånande.
 
Jo, men läser man dina inlägg här sedan igår så låter du förvånad? eller undrande över beteendet?
Jag skrev för att få dig att förstå att det inte är ett konstigt beteende av en valp som flyttat hemifrån.
Sedan igår? Har inte skrivit förrän ikväll. Och ja jag är väl lite förvånad över nivån på det, se mitt svar till Sel.
 
Men då får han väl hänga med dina fötter medan du lagar mat? Du behöver ju inte aktivt sitta på golvet för att vara närvarande. :D
... och igen - det har inte ens gått ett dygn! Ta det piano. Det här är inte något jätteproblem.
Jag har skrivit vad som sker då. Och det är väl inte så mycket mer med det, men kan väl få tycka att det är jobbigt? Har jag skrivit att det är ett jätteproblem? Jag fattar väl också att det blir bättre. Jag kände mig bara skitkass och ville skriva här men det var uppenbarligen dumt för jag känner mig inte direkt mindre kass.
 
Jag har skrivit vad som sker då. Och det är väl inte så mycket mer med det, men kan väl få tycka att det är jobbigt? Har jag skrivit att det är ett jätteproblem? Jag fattar väl också att det blir bättre. Jag kände mig bara skitkass och ville skriva här men det var uppenbarligen dumt för jag känner mig inte direkt mindre kass.
Klart du får! Jag menade inte att förminska upplevelsen utan bara förstärka att det inte är ovanligt eller konstigt eller någonting fel på vare sig dig eller valp. De är ju sådana helt enkelt, är min upplevelse. <3
Jag ber om ursäkt om det blev ett missförstånd.
 
Tack, behövde läsa det där för det känns som jag vänder ut och in på mig själv för att han ska vara trygg och nöjd och inte lyckas göra nåt farligt och det är ändå otillräckligt.
Och för allt du gör för honom kommer han tacka för genom att bita dig i händer, armar och ben 🥰

Ärligt talat så kände jag många gånger att jag inte ville ha en valp som inte kunde stänga igen sin mun nån gång... Hon gillar fortfarande att använda munnen mycket, men nu slickar hon i stället. Det tog ett tag för mig att lita på när hon slutade bita...

Om du har någon som kan vara med honom så du får andas ibland så är det ok att be om hjälp. Nu kanske inte din blir så jobbig när han väl landar, eller så fortsätter han som nu ett tag. Oavsett så får man tycka det är jobbigt och man får bli trött och less. Man fortsätter bara hantera det och vilar när man kan. Och kommer ihåg att det går över.
 
Jag har skrivit vad som sker då. Och det är väl inte så mycket mer med det, men kan väl få tycka att det är jobbigt? Har jag skrivit att det är ett jätteproblem? Jag fattar väl också att det blir bättre. Jag kände mig bara skitkass och ville skriva här men det var uppenbarligen dumt för jag känner mig inte direkt mindre kass.
Ingen har väl ens antytt att du är kass? :confused:
De flesta försöker lugna och trösta.

Du har en valp som reagerar på flytten genom att vara utåtagerande, Åter, låt den landa.

Och försök andas. :heart
 
Jag har skrivit vad som sker då. Och det är väl inte så mycket mer med det, men kan väl få tycka att det är jobbigt? Har jag skrivit att det är ett jätteproblem? Jag fattar väl också att det blir bättre. Jag kände mig bara skitkass och ville skriva här men det var uppenbarligen dumt för jag känner mig inte direkt mindre kass.

Du är inte kass ❤️
Låt honom skrika lite i en kompostgallerhage eller bur medan du gör det du behöver - det dör han inte av.

Min lilla har varit en väldigt ljudlig figur än så länge, men nu efter några dagar hemma och skrik och gap som undanstängd utan att det gett något större resultat så lägger hon sig ner så fort jag stänger undan henne.

När jag var och åt hos mina föräldrar typ andra kvällen jag hade henne sa jag till dem just det, att hade detta varit min första valp hade jag nog haft ångest och känt mig oförmögen att ens gå på toa utan henne eftersom hon gapade så fort jag stängde undan henne lite. Små valpar kan verkligen gråta på ett hjärtskärande vis, utan att det är någon kris med dem.
 
Fröken Skrik & Panik har som sagt varit en ljudlig fröken de första dagarna, tydlig med sin missnöjdhet över att bli undansatt när hennes matte behöver göra saker.

I det här hemmet är det lite tough life från start och efter några dagar har hon insett att det är bättre att lägga energin på det där tuggbenet än att gapa sig hes. De andra hundarna behöver få sitt och då får man helt enkelt vara i hage eller bilbur.

Jag har haft prov hemma söndag-måndag och då har hon varit hos valpvakt under tiden, där hon skött sig prima. Hon har fått komma med och mingla med alla människor när efter att proven var slut och det gjorde hon med bravur. Som en kompis sa - så jobbigt att ha fått en så rädd och osocial valp 🙄 :laugh:

Hittills känns det som en bestämd dam med ganska mycket åsikter om saker, som känns trygg och social. Hon är orädd och nyfiken - häromdagen kastade hon runt en kastrull med handtag i hela köket som hon skällde ihärdigt på innan den fick sig en ny resa 😅 hennes halvsyster var världens enklaste valp, men med den här har jag nog fått en lite större utmaning!

IMG_7875.webp
 
Kom hem med min valp igår kväll (den tänkta, med testiklar på plats sen en vecka så bara hoppas de stannar där). Bilresan på 6 timmar gick jättebra, men sen har det typ handlat om att överleva och hålla valpen vid liv. Han piper hela tiden om jag inte har honom i knät eller intill, kan inte laga mat ens om han inte sover. När han för en gångs skull lämnar mig så är det för att tugga på nåt. Bl.a. ett eluttag (utan sladd i såklart), när jag stänger av med kompostgaller för att skydda honom från nåt farligt så gör han allt för att rasera det (biter, drar, trycker, hoppar, försöker klättra).

Känner mig helt kass men jag tycker jag beter mig som typ alla andra med valp. Jag har varit valpvakt och det har aldrig varit nåt problem.
Låter precis som Bog var. Helt hemsk, men kan trösta dig med att han numera är en snäll och trevlig hund.
 
Fröken Skrik & Panik har som sagt varit en ljudlig fröken de första dagarna, tydlig med sin missnöjdhet över att bli undansatt när hennes matte behöver göra saker.

I det här hemmet är det lite tough life från start och efter några dagar har hon insett att det är bättre att lägga energin på det där tuggbenet än att gapa sig hes. De andra hundarna behöver få sitt och då får man helt enkelt vara i hage eller bilbur.

Jag har haft prov hemma söndag-måndag och då har hon varit hos valpvakt under tiden, där hon skött sig prima. Hon har fått komma med och mingla med alla människor när efter att proven var slut och det gjorde hon med bravur. Som en kompis sa - så jobbigt att ha fått en så rädd och osocial valp 🙄 :laugh:

Hittills känns det som en bestämd dam med ganska mycket åsikter om saker, som känns trygg och social. Hon är orädd och nyfiken - häromdagen kastade hon runt en kastrull med handtag i hela köket som hon skällde ihärdigt på innan den fick sig en ny resa 😅 hennes halvsyster var världens enklaste valp, men med den här har jag nog fått en lite större utmaning!

Visa bifogad fil 166233
Ett litet :heart på magen :love:
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Kom verkligen inte på någon bra rubrik... Nu är det så att vi ska skaffa ytterligare en vovve, har en blandis här hemma,pitbull/boxer... 2 3
Svar
55
· Visningar
6 688
Senast: Belethien
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp