dee79
Trådstartare
Jag har en katt som är född i maj 2003, så hon är drygt 10 år. Det är en katthemskatt som visserligen var kattunge (hämtades i augusti) när hon kom till mig, men hon har aldrig varit riktigt som alla andra. Hon är jättemysig och älskar att gosa och ligga i knäet och sova ihop, men allt är på hennes villkor. Hon går inte att lyfta upp, inte att bära och de få gånger jag flyttat så har det varit heltäckande skyddsutrustning på för att klara av att få in henne i transportburen (och ändå är jag sönderklöst från topp till tå).
Hon blir superstressad vid transportering, såpass att det kommer ur alla kroppsöppningar och hon är medtagen länge efteråt, även vid mycket korta transportsträckor. Medicinera/avmaska etc är inte att tänka på om man inte vill tillbringa kvällen på akuten för bit och rivskador. Hon har peppar peppar varit mycket frisk och jag har inte behövt varken veterinär eller mediciner. Hon har heller inte velat vara ute i någon omfattning och klarar inte av att döda möss och fåglar, så något masktryck tror jag inte att det är på henne.
De senaste åren har hon blivit mer och mer skrikig. Hon går omkring och skriker i princip all sin vakna tid. Får hon mat blir hon tyst en stund, men sen börjas det igen (och då är maten inte slut, varken torrfoder eller blötmat). Hon är kastrerad och det är inte löpskrik. Förut ville hon aldrig äta blötmat, men intresset har ökat senaste halvåret. Hon driver oss till vansinne på nätterna med sitt skrikande och vi undrar förstås vad det beror på.
Hon är fin i pälsen, har inte tappat vikt och är pigg i övrigt. Dock så kräks hon väldigt mycket mer än förut, oftast är det bara magsaft, men hon kan även kräkas upp mer eller mindre osmält mat.
Det självklara svaret är att ta henne till veterinär, men det är som sagt inte bara att göra det och sviterna är långa efter sådana utflykter. Jag har sagt att hon får stanna så länge som hon mår bra, men sen vette sjutton om hon inte skulle må bättre av att inte finnas om det blir för illa. Jag tror inte att transportstress och stress vid medicinering är lämpligt för henne, utan hn skulle nog ta det riktigt illa.
Jag kommer att flytta igen om knappt 3 månader och funderar ju då på om hon ska med eller inte.
Vad tror ni angående skrik och kräkningar m.m? Vad kan det bero på? Lider hon i dagsläget osv. Alla tankar är välkomna. Det är en mycket kär vän och jag vill inte ta bort henne bara-för-att, men jag hoppas att ni litar på mig när jag säger att detta är inte katten man håller på att mixtra med, med medicinering och veterinärer. Jag droppade till exempel en droppe frontline mot öronskabb i nacken på henne och fick sen inte se katten på flera dagar.
Hon blir superstressad vid transportering, såpass att det kommer ur alla kroppsöppningar och hon är medtagen länge efteråt, även vid mycket korta transportsträckor. Medicinera/avmaska etc är inte att tänka på om man inte vill tillbringa kvällen på akuten för bit och rivskador. Hon har peppar peppar varit mycket frisk och jag har inte behövt varken veterinär eller mediciner. Hon har heller inte velat vara ute i någon omfattning och klarar inte av att döda möss och fåglar, så något masktryck tror jag inte att det är på henne.
De senaste åren har hon blivit mer och mer skrikig. Hon går omkring och skriker i princip all sin vakna tid. Får hon mat blir hon tyst en stund, men sen börjas det igen (och då är maten inte slut, varken torrfoder eller blötmat). Hon är kastrerad och det är inte löpskrik. Förut ville hon aldrig äta blötmat, men intresset har ökat senaste halvåret. Hon driver oss till vansinne på nätterna med sitt skrikande och vi undrar förstås vad det beror på.
Hon är fin i pälsen, har inte tappat vikt och är pigg i övrigt. Dock så kräks hon väldigt mycket mer än förut, oftast är det bara magsaft, men hon kan även kräkas upp mer eller mindre osmält mat.
Det självklara svaret är att ta henne till veterinär, men det är som sagt inte bara att göra det och sviterna är långa efter sådana utflykter. Jag har sagt att hon får stanna så länge som hon mår bra, men sen vette sjutton om hon inte skulle må bättre av att inte finnas om det blir för illa. Jag tror inte att transportstress och stress vid medicinering är lämpligt för henne, utan hn skulle nog ta det riktigt illa.
Jag kommer att flytta igen om knappt 3 månader och funderar ju då på om hon ska med eller inte.
Vad tror ni angående skrik och kräkningar m.m? Vad kan det bero på? Lider hon i dagsläget osv. Alla tankar är välkomna. Det är en mycket kär vän och jag vill inte ta bort henne bara-för-att, men jag hoppas att ni litar på mig när jag säger att detta är inte katten man håller på att mixtra med, med medicinering och veterinärer. Jag droppade till exempel en droppe frontline mot öronskabb i nacken på henne och fick sen inte se katten på flera dagar.
