L
__Lina__
Hej!
Just nu känns allt med min älskade pålle helt hopplöst.. Har haft henne i 3 år nu (hon är 18 år). Hon har hela tiden varit väldigt pigg & framåt under ridning, nästan så att det känns som om hon har lite prestationsångest över vad som ska hända. Från början red jag mest ut för att få igång henne eftersom hon hade varit utlånad mkt o ej speciellt igång. Sen tog jag hjälp av tränare i dressyr och det gick ganska bra, förutom att hon blev väldigt uppstressad efter galopp men det gick oftast o lugna henne genom att hitta på jobb till henne (framdels & bakdelsvändingar, flyttningar, igångsättningar mm). När vi sen skulle börja hoppträna, så flippade hon helt ut, stack, kastade sig över hinderna, svettades, studsa hit o dit osv. Efter enormt mkt jobb o träning i flera månader så kunde jag hoppa banor, och även tävla på klubbtävlingar så smått, visst hon blev stressad, men inte okontrollerbar. Nu var hästen ordentligt igång, och allt funkade kanon! Hoppade som en gud och gick hyfsast bra i dressyren (men fortfarande stressad o het).
I våras fick hon föl, och har därför varit mammaledig fram tills i augusti då jag så smått började sätta igång henne igen. Allt gick bra, började lungt med tömkörning, promenader o mysiga uteritter, hon blev lite stressig på vägen hem eller efter galopp men ändå helt ok. Sen började jag träna lite dressyr igen, samma sak där. Sen skulle jag hoppträna så smått idag, och det känns verkligen som allt gick fel & vi är tillbaka på ruta ett..
Hästen flippade ut bara när jag kortat mina stigläder, gick på snedden, svettades, hoppade upp o ner o överallt.. Fick rida mot 50 cm hinderna i "skritt" (taktade mest) göra halt några meter innan o sen låta henne hoppa, hon hoppar så sjukt hög över o sticker iväg efter.. Hon blir så jäkla stark också.. Rider nu på ett pelham bett, och allt känns bara så jäkla hårt o dragigt..l Inte alls harmoniskt eller som ngt samspel mellan mig o hästen.. Usch.. Allt känns bara så fel.. Men sen så vet jag att hon kan vara så fin som hon var förra sommaren då hon var helt igång, men det känns så jobbigt för både henne o mig att behöva gå hela den vägen en gång till.. Blir så ledsen o se henne så.. Tips ngn?
Just nu känns allt med min älskade pålle helt hopplöst.. Har haft henne i 3 år nu (hon är 18 år). Hon har hela tiden varit väldigt pigg & framåt under ridning, nästan så att det känns som om hon har lite prestationsångest över vad som ska hända. Från början red jag mest ut för att få igång henne eftersom hon hade varit utlånad mkt o ej speciellt igång. Sen tog jag hjälp av tränare i dressyr och det gick ganska bra, förutom att hon blev väldigt uppstressad efter galopp men det gick oftast o lugna henne genom att hitta på jobb till henne (framdels & bakdelsvändingar, flyttningar, igångsättningar mm). När vi sen skulle börja hoppträna, så flippade hon helt ut, stack, kastade sig över hinderna, svettades, studsa hit o dit osv. Efter enormt mkt jobb o träning i flera månader så kunde jag hoppa banor, och även tävla på klubbtävlingar så smått, visst hon blev stressad, men inte okontrollerbar. Nu var hästen ordentligt igång, och allt funkade kanon! Hoppade som en gud och gick hyfsast bra i dressyren (men fortfarande stressad o het).
I våras fick hon föl, och har därför varit mammaledig fram tills i augusti då jag så smått började sätta igång henne igen. Allt gick bra, började lungt med tömkörning, promenader o mysiga uteritter, hon blev lite stressig på vägen hem eller efter galopp men ändå helt ok. Sen började jag träna lite dressyr igen, samma sak där. Sen skulle jag hoppträna så smått idag, och det känns verkligen som allt gick fel & vi är tillbaka på ruta ett..
Hästen flippade ut bara när jag kortat mina stigläder, gick på snedden, svettades, hoppade upp o ner o överallt.. Fick rida mot 50 cm hinderna i "skritt" (taktade mest) göra halt några meter innan o sen låta henne hoppa, hon hoppar så sjukt hög över o sticker iväg efter.. Hon blir så jäkla stark också.. Rider nu på ett pelham bett, och allt känns bara så jäkla hårt o dragigt..l Inte alls harmoniskt eller som ngt samspel mellan mig o hästen.. Usch.. Allt känns bara så fel.. Men sen så vet jag att hon kan vara så fin som hon var förra sommaren då hon var helt igång, men det känns så jobbigt för både henne o mig att behöva gå hela den vägen en gång till.. Blir så ledsen o se henne så.. Tips ngn?