Sv: Vad gör eg att en hund 'charmar' folk?
Känner igen det till viss del iof, lillskiten (som ligger här bredvid och snarkar i gamlingens öra) har en viss tendens att bli lite för uppjagad också. Fast där står mer matte och skriker "Akta stolpen/stenen/människan". Är nog ett under om han har några hjärnceller kvar när han fyller ett.
Hur många är det som du skulle behöva dressera om du räknar ihop de människor som han stöter på som skulle kunna hjälpa dig att uppfostra (genom att ignorera ex.)?
De nämnda i princip. Dvs båda grannarna samt posten. Rörmokare och sånt är hanterbart, där är det ju inne, och är bara jag med hälsar han rätt fint, och sen kan jag endera vara med och säga åt honom att gå därifrån, eller stänga in honom.
Så det är bara de tre, och det skulle krävas SÅ lite, om de bara röt i, eller ännu bättre slängde vatten på honom eller viftade till med något samtidigt som de röt i, så skulle han mest troligt lägga ner på ett par ggr.
Han var STENSÄKER tidigare, stannade i 'slutet' av gårdsplanen. Sen felade det en gång (trotsålder), och blev ju jackpot, han fick uppmärksamhet, beröm och kel. Och jag kunde ju inte gärna skälla på honom när han kom. Så nu i hans värld så är det ju helt okej beteende att springa iväg, hälsa, få beröm, springa till matte och endera få beröm (om han kommer direkt och jag inte hann se och ropa när han pös) eller iaf inte få skäll. Det finns ju ingen indikation i hans värld att det är oänskat beteende, mer än att matte vrålar 'kom hit', men det 'händer' ju inget om man skiter i det...
Tillägg: Generellt lär han sig fort, sålänge det är tydlig konsekvens. Han hoppar t ex inte på mig, och han vet att när jag kommer, huuuur glad han än blir, så han måste sitta om jag ska hälsa - vilket jag lärde honom genom att med milt våld sätta honom, om och om igen. Inte så milt som trycka på baken, utan en hand i nackskinnet, den andra i baken och bryskt sätta honom. Medan min mamma försökt i ett år nu, men han hoppar fortfarande på henne, helt enkelt för hon inte är konsekvent.
Pappa hoppar han inte på, mer än enstaka ggr när han verkligen glömmer sig. Helt enkelt för pappa sen Viktor kom hem satt ett knä i bröstkorgen på honom när han hoppat. Inte smärtsamt men obehagligt, alltså hoppar Viktor inte på pappa.
Eg likadant med det mesta - tydlig konsekvens = Viktor fattar och följer. Däremot räcker det eg med EN gång när det inte är konsekvent så slirar han. Och alla de lägen där det är svårt att få en direkt konsekvens - där är han närmast hjärnskadat puckad. Han jagar t ex katterna på lek - fortfarande. Han kan inte motstå, och det kommer hela tiden gånger när jag INTE hinner banna innan han satt fart - och då är han döv.
Om jag hinner säga nej innan han satt efter dem, så räcker ett milt 'nej'. Samma med springa och hälsa på post/granne/etc. Men, har han hunnit starta så är jag chanslös. Och de gångerna gör att det helt enkelt inte fastnar. 'Vadå, får jag inte jaga katterna DEN HÄR gången heller, vadå?'
Han var/är hopplös med att gå i vägen, och flyttar sig inte ens om man puffar på honom, det gör inget för honom att bli runtknuffad. Jag vet inte hur länge jag tragglade med det, tills jag fick nog, blev elak och milt men kännbart trampade honom på tassarna varenda gång han var ivägen. Voila, han flyttar sig för mig sen dess.
Skrev föru en tråd om 'finns det hundar som fungerar bättre med hårda metoder?', den finns väl kvar någonstans i forumet. Men han är verkligen så, du kan belöna och förstärka och visst det fungerar hyfsat, men mest blir han flamsig. Om du däremot gör extremt klara gränser och kännbar fysisk konsekvens (behöver inte vara smärtsam dock) så både blir han lugn/are, och det funkar. Fotgående är ett perfekt ex. Han går kanonfint fot, men inte förrän den där kvällen när jag HELT tappade tålamodet med honom och körde 'säg inte ett ord, ryck till i strypet och korrigera såfort han inte gör rätt, beröm inte direkt det är rätt men efter sådär 5 min rätt'. Han gick som ett ljus, med ögonkontakt, och tindrade med ögonen. Det sitter än, han kan flamsa och jamsa i koppel, men det räcker med att jag harklar mig så. Och de få gånger jag blir ARG på honom och röstmässigt tappar humöret, så vips är han - utan att krypa eller vara hukad/stukad - så kommer han upp på min vänstersida, går fot, håller ögonkontakt, och minns ALLA kommandon han ever lärt sig.
Så, skulle inte krävas mycket hjälp av grannarna, men när de inte vill, så..