Vad ar den vanligaste komentaren

[hastflicka]

fran hundagare nar man undervisar klasser i Sverige? Vad havdar alla om sina alsklingar? Jag kor mest lydnat i privatlectioner ... jag star inte ut med att en gor som man sager, tre stycken diskuterar det politiska laget, tva gor precis det man visat att man INTE ska gora och resten star och ser uttrakade ut. Det innebar dock att jag far en langre forelasning om var och ens hund.

Har talar alla hundagare om hur SMART deras hund ar. ALLA. Det forsta man far hora fran en ny klient ar hur valdigt smart deras hund ar och hur mycket den kan. Egentligen. Jag har omdefinierat ordet smart lite ... och det skulle inte falla mig in att saga att nagon av mina hundar ar smarta.

 

[mandalaki]

Om hunden är så smart och kan så mycket så måste det ju vara ägaren som är korkad

 

[hastflicka]

Precis och jag tror att det ar darfor de sager det. Det ar ett satt att saga "Jag vet inte hur man gor" men min hund ar super smart och kan lara sig fran nagon annan.

 

[lady_vip]

Det beror ju helt på nivå, men det absolut vanligaste på lägre nivå är väl "han/hon kunde det hemma när vi tränade"

 

[Red_Chili]

Nu är inte jag instruktör, men jag kommer ofta i kontakt med hundägare som påstår sig träna med hundarna och pratar lite allmänt med dem.
Det jag oftast hör är:
"Min hund skulle kunna tävla med riktigt bra resultat om jag bara hade intresse av att tävla" (alltid från folk vars hundar knappt kan sitta på kommando ens med en godis framför nosen)

"Min hund är jättesnabb!" (Från folk vars hundar ska få leka med mina, de tror att hundarna kommer passa så bra ihop eftersom deras hundar är så snabba och vill ha snabba kompisar. Två sekunder senare är deras hund lååångt efter mina som joggar fram )

"Min hund kan absolut vara lös ute!" (Supervanlig kommentar. Och visst, hunden kan absolut vara lös, det är bara att ta av kopplet, att däremot få fast den igen är ofta en helt annan historia...)

 

[fejt]

Jag har bara varit på en kurs så egentligen vet jag ju ingenting men hur som helst. Det var en allmän lydnadskurs och alla deltagare var väldigt ödmjuka, främförallt diskuterade vi våra egna brister och hur det påverkade våra hundar. Alla tyckte att något i relationen till hunden var svårt och bad om råd och ville jämföra erfarenheter. Jag tycker att det generellt är en attityd bland människor jag möter. Inte bara hundägare.

 

[fejt]

En annan sak som slagit mig är hur hjälpsamma människor är ute i spåren och på ställen jag går med min hund. Vi har lite svårt för hundmöten och jag brukar ropa lite på håll och varna för att min hund kan skälla och bete sig. De som har trygga hundar erbjuder sig att hjälpa till och har någon en osäker hund viker vi av åt varsitt håll. Faktiskt överraskad och glad över en helt ny vänlig värld.

 

[Red_Chili]

En annan sak som slagit mig är hur hjälpsamma människor är ute i spåren och på ställen jag går med min hund. Vi har lite svårt för hundmöten och jag brukar ropa lite på håll och varna för att min hund kan skälla och bete sig. De som har trygga hundar erbjuder sig att hjälpa till och har någon en osäker hund viker vi av åt varsitt håll. Faktiskt överraskad och glad över en helt ny vänlig värld.

Avundsjuk! Några gånger har det hänt här med, att folk vill underlätta (jag har en granne med lagotto som går åt sidan så fort han får syn på oss, för han vet vilka problem vi hade förut, nu skulle det inte alls behövas på samma sätt men han fortsätter för att vara snäll ). Men ofta gör jag allt för att skapa avstånd till mötande hundar, går åt sidan, ropar åt folk att koppla hundarna, vänder ryggen till dem samtidigt som jag på alla sätt visar att jag är helt fokuserad på att träna med mina hundar osv. Trots det är det vanligt att folk släpper fram sina jäkla hundar till oss eller går efter oss, för "hundarna måste ju få hälsa"

 

[fejt]

Visst bor du i Stockholm? Jag är stockholmare själv men har flyttat till småstad. Vissa saker är bättre i Stockholm andra saker funkar smidigare här. Generellt verkar folk ha mer tid att prata. Klyscha, jag vet men jag upplever det så. Vi möter max två hundar på våra promenader i elljusspåren och dem jag träffat hittills har varit supertrevliga och intresserade av min hund på ett icke påträngande sätt.
Det är ju bara gissningar. Jag hade inte hund i Sthlm och har ju bara haft honom i dryga halvåret här så vem vet vad som väntar...
@Red_Chili

 

[Red_Chili]

Visst bor du i Stockholm? Jag är stockholmare själv men har flyttat till småstad. Vissa saker är bättre i Stockholm andra saker funkar smidigare här. Generellt verkar folk ha mer tid att prata. Klyscha, jag vet men jag upplever det så. Vi möter max två hundar på våra promenader i elljusspåren och dem jag träffat hittills har varit supertrevliga och intresserade av min hund på ett icke påträngande sätt.
Det är ju bara gissningar. Jag hade inte hund i Sthlm och har ju bara haft honom i dryga halvåret här så vem vet vad som väntar...
@Red_Chili

Stämmer bra, eller ja, en förort till Sthlm. Faktiskt är det MYCKET lugnare med hundmöten osv inne i stan. När jag gått med hundarna i stan tillsammans med vänner så har vi snabbt börjat prata om hur fint alla hundar beter sig. Kanske för att det inte fungerar där att ha hundar som gör galna utfall på alla, det finns för mycket hundar och människor där för det. Här i förorten är det lätt att komma undan med en riktigt stökig hund, så hundarna får ingen träning i att uppföra sig. Sedan är det också många här som skaffar hund "för att imponera" på alla eller för att på annat vis vara tuffa. Inne i stan verkar ju folk mer ha enkla sällskapshundar, vilket säkert påverkar hur de beter sig vid hundmöten.

 

[dpmatte]

Det vanligaste jag har hört är:

Sådär gör han aldrig hemma.
Han gjorde det perfekt innan vi åkte hit.

 

[hastflicka]

Avundsjuk! Några gånger har det hänt här med, att folk vill underlätta (jag har en granne med lagotto som går åt sidan så fort han får syn på oss, för han vet vilka problem vi hade förut, nu skulle det inte alls behövas på samma sätt men han fortsätter för att vara snäll ). Men ofta gör jag allt för att skapa avstånd till mötande hundar, går åt sidan, ropar åt folk att koppla hundarna, vänder ryggen till dem samtidigt som jag på alla sätt visar att jag är helt fokuserad på att träna med mina hundar osv. Trots det är det vanligt att folk släpper fram sina jäkla hundar till oss eller går efter oss, för "hundarna måste ju få hälsa"

Det ar nog mer som jag har upplevt det att ha mina rottisar i Sverige. Inne i Stockholm ar det inga problem. Jag har bott pa Kungsholmen med hundarna i nagon manad och gick over hela sta'n. Alla ar i koppel (Mina har inga problem vare sig motande hund har det eller inte, men jag blir angslig nar folk slapper fram en klart aggressive hund till Mandy for att "de maste ju fa halsa" Sarskilt nar det ar en liten hund som Mandy skulle ta livet av om hon fick for sig att svara pa utmaningen). Jag kan inte tanka mig nagot varre an att min hund bet ihjal en annan hund. Jag skulle aldrig komma over det.

I fororterna ar det ett gront elande. Manga losa hundar som kommer i minsta skogsdunge eller fran tomter. Mandy har dar blivit attakerad 3 ganger. Uppe i Dalarna var det inte battre. Dar blev hon forst paflugen av en rottis tik som alla visste var tik aggressive. ALLA visste det och anda oppnar bara agaren dorren och slapper ut hunden fast de visste att jag var i huset bredvid med tva tikar. Hade de tittat ut genom fonstret i dorren hade de sett mig och hundarna. Och att skicka SMS eller ringa nar man gar ut ar ju bara tojs. Och sedan en som inte hann angripa. Hon var pa gang, ocksa en los hund men Mandy bara satt och sa inget sa angriparen kom av sig och agaren hann fram.

Mandy svarar pa angrepp nar hon blir angripen ... hon backar inte en millimeter, men hon angriper inte heller. Vilket inte direkt hjalper nar det kommer losa hundar lite overallt ifran.

 

[Migo]

fran hundagare nar man undervisar klasser i Sverige? Vad havdar alla om sina alsklingar? Jag kor mest lydnat i privatlectioner ... jag star inte ut med att en gor som man sager, tre stycken diskuterar det politiska laget, tva gor precis det man visat att man INTE ska gora och resten star och ser uttrakade ut. Det innebar dock att jag far en langre forelasning om var och ens hund.

Har talar alla hundagare om hur SMART deras hund ar. ALLA. Det forsta man far hora fran en ny klient ar hur valdigt smart deras hund ar och hur mycket den kan. Egentligen. Jag har omdefinierat ordet smart lite ... och det skulle inte falla mig in att saga att nagon av mina hundar ar smarta.

"Hen kan det här egentligen" och variationer på det temat.

 

[hastflicka]

Det ar ratt lustigt ... Har nar folk tar hunden pa kurs poangterar de ju verkligen att hunden nog skulle kunna (for den ar sa SMART) om bara matte eller husse kunde, sa darfor behovs kursledaren.

I Sverige ursaktar man sig att hunden EGENTLIGEN kan, men pa grund av kurs platsen/ledaren/ovriga deltagare sa funkar det inte.

Jag har faktiskt hort det gansk frekvent i Sverige ocksa. Han/hon kan EGENTLIGEN det har.

 

[Migo]

Jag tror de flesta har prestationsångest. Kombinerat med (i min gren) total oförståelse för vad målet faktiskt är.

"Egentligen kan han ju valla jättebra. Han är bara väldigt snabb på flankerna, springer in i fåren när han driver och tar inte stoppen".

Nämen så bra. Din hund kan alltså springa fort runt får helt okontrollerat. Vad i detta är vallning menar du?

 

[Lager]

Fast jag tycker det är trevligt när folk talar positivt om sina hundar - även om det är ursäktande, eller något att gömma sig bakom för att slippa ta tag i delar av träningen.

Min hund är så smart. Min hund är så lydig egentligen... Hellre det än - min hund är korkad och envis och kan aldrig lära sig något den dumme f-n. Den attityden har jag också mött i några olika varianter. Även med tjuvnyp och små elakheter emot hunden hela passet.

 

[fejt]

Jag tänker att det där att säga om sin hund att så gör hen aldrig hemma eller att hen kan det här egentligen är något som kan ha en annan mening än det låter som när det kommer ut. Kanske är det i många fall ett sätt omedvetet att fråga "hur ska jag göra för att min hund ska klara detta även på bortaplan?". Många har lätt att gå i försvar eller har svårt att ställa raka frågor. En bra lärare försöker vända det eleven säger till något positivt och utvecklande, tycker jag. Även om den aktuella eleven inte kan ta det till sig så kanske andra i gruppen får något ut av det.

Sen har jag full respekt och förståelse för att det är frustrerande när vuxna människor går på kurs och agerar som om de är tvungna att vara där eller ser det hela som ett mingelparty. Jag menar alltså inte "en bra lärare" i referens till dig @hastflicka utan mer i allmänhet kring mänskligt beteende.

Ursäkta om jag spretar lite. Jag tycker att det är intressant att vända och vrida på hur människor fungerar (inkl jag själv) och menar inte att jag har rätt utan vill bara vädra. Sen är jag lärare till yrket och det är väl lite hur jag är skolad. Att alltid försöka förstå varför någon är negativ och vända det i den riktning man vill gå.

 

[yennork]

Sen har vi det inte helt ovanliga: "Jag har inte hunnit träna något sen förra gången". Och då handlar det om nybörjar/grundkurser av olika slag, enkla saker som sitt och ligg och inkallning som man kan lägga in under promenaderna.

 

[Monstermom]

Jag tänker att det där att säga om sin hund att så gör hen aldrig hemma eller att hen kan det här egentligen är något som kan ha en annan mening än det låter som när det kommer ut. Kanske är det i många fall ett sätt omedvetet att fråga "hur ska jag göra för att min hund ska klara detta även på bortaplan?". Många har lätt att gå i försvar eller har svårt att ställa raka frågor. En bra lärare försöker vända det eleven säger till något positivt och utvecklande, tycker jag. Även om den aktuella eleven inte kan ta det till sig så kanske andra i gruppen får något ut av det.

Håller med. Det kan också handla om att hundägaren helt enkelt verkligen inte förstår vilken skillnad hemmiljö/inte hemmiljö gör för en hund och är genuint förbryllad, då behöver de ju en förklaring så de kan lägga upp träningen i gradvis varierad miljö.

Enda gångerna jag kan bli lite irriterad är där hundarna hela tiden bortförklaras med positiva egenskaper. Hunden är okoncentrerad och ränner runt - hunden är för smart för övningen så den blev tråkig. Hunden är på och klättrar på andra människor - hunden är så social. Osv... Men som regel verkar det hänga ihop med en väldigt osäker ägare, som är väldigt rädd för kritik.