I
Imail
I somras var jag ute och kollade på D-ponnyer....Alla var bra, men det var bara en som jag kände *wow*
. Hon var väll den som egentligen var "fulast" av alla, sprang med huvudet rakt upp och kunde väll inte vidare mycket. Ett 8-årigt sto, fullblodskorsning. Efter att jag provridit en gång så åkte jag tillbaka och prövade en gång till och de kändes jättebra. Dagen efter fick vi hem henne för att hon som hade henne (inte ägaren, utan hon hade bara satt igång och tävlat henne inför försäljningen) skulle åka bort, och ägaren tykte att det var bättre att vi tog henne på prov redan på en gång.
Allt gick bra till en början..., men efter ett tag (minns inte exakt hur lång tid, men några veckor) så började hon bocka precis när vi gick förbi hagöppningen (de gick på sommarbete och vi hade en väntplan där vi gjorde iordninghästarna, hon+en till..och sedan red vi förbi hagen för att komma ut till vägen). Det var en liten serie bocka hon körde strax efter att jag hoppat upp och sen var det allt. Gick helt lungn som ingenting hade hänt sen efter.
Detta hände väll lite då och då, men absolut inte varje gång.
Sommaren tog slut och hästarna flyttades hem...
Vi har en egen uppfartsväg i grus och hagarna på sidan av den.
När det sedan var dags att rida iväg för första gången så hoppade jag upp på gårdsplanen och när jag skrittat ner så att jag är mellan hagarna så börjar hon bocka som bara den. Jag håller mig kvar, och efter ett gäng bocksprång och så är hon klar, fortsätter skritta som ingenting.
I hagen gick 2-åringen förresten, och den andra hästen var med med min mamma.
Samma sak hände dagen efter också...
Sedan åker vi iväg utomlands i 10 dagar och får då rådet av en "släkting" att pröva gå ner för uppfarten och över vägen för att hoppa upp där, då hon trodde att det var att hon inte ville gå bort från 2-åringen.
Vi gör det och de funkar utmärkt.
Men efter några veckor (för några veckor sen) så prövar hon med samma visa igen litegrann, men nu har vi kom vi på att mamma höll i henne efter och att vi tog de lungt vid uppsittningen..(tidigare hade hon väldigt brottom iväg). Det har funkat bra.
men sen i fredags så klippte jag henne (för andra gången iår) och sen när vi red ut som vanligt i lördags så var hon riktigt "på hugget". Mamma höll i henne efter jag hoppat upp, men direkt när jag släppte så började hon igen, så hon hoppade av igen och ledde en bit istället. Hon lugnade sig efter en liten sträcka, så mamma släppte och hoppade upp på sin häst och resten av turen funkade exemplariskt.
Och sen idag så var det typ katastrof...mörkte redan på väg nerför uppfarten att hon var riktigt "på hugget"..mamma höll i henne lote som vanligt efter att jag hoppat upp och eftersom hon verkade så "på hugget" så tänkte hon leda en bit iallafall.
Redan direkt när vi börjar gå (med ledare) så lägger hon till ett rejält bocksprång. blir sedan lugn och vi fortsätter att gå..gör lite halter ganska ofta. efter kanske 30 meter så gör hon ett till bocksprång. Vi bestämmer och sedan att gå bort till grannens ridvolt då det inte känns säkert att släppa henne så hon håller på.
Mamma ställer sig i mitten och jag travar i volter och bågar..går bitvis riktigt bra så hon slappnar av och blir "sitt vanliga jag". Men efter kankse 5 min så frågar jag mamma om inte hon tänkte rida sin häst också (vi ville se hur om betädde sig, så det kändes bäst att hon stog på marken, men eftersom det kändes så bra så såg jag inget hinder att hon red lite också). Det började väll bra i 1 min kanske, men sen så mötte vi varann på spåret och mn häst reser sig upp på bakbenen. Helt rakt upp. Mamma som vänt sig om och såg de hela var nästa säker att hon skulle välta baklänges. jag har ett stadigt tag om halsen, men när hon kommer ner till marken igen så åker bakbener upp...jag kände att jag ville av på en gång för att inte riskera något större fall, så jag blir avslängd/slänger mig av och landar på ena sittbenet i den STENHÅRDA sanden. Sansar mig efter fallet och hoppar upp igen, dock står nu mamma med sin häst på marken.
Hon går riktigt fint efter en liten stund och jag nöjde mig med det.
Jag vet verkligen inte vad det är med henne och allt känns så fel.
när jag hopptränar/ tävlar så har hon aldrig bockat eller något, det är bara när jag har ridit ut.
Hon har inte häller haft samma sadel hela tiden. I början vid sommarhagen hade hon en jag lånade med henne, men efter vi köpt henne så köpte vi en utprovad.
Köpet måste jag nämna föressten.
under den tiden hon gick i sommarhagen ägde vi henne inte till en början, men efter ett litet tag (bockningarna hade börjat lite smått) så besiktade vi henne, men hon gick inte igenom pga sämre musklad vänster sida. Men jag ville ha henne, och vi fick ett mycket bra pris.
Hoppas att det finns någon bukare som kan hjälpa
, för jag vet inte vad jag ska ta mig till längre
. Hon var väll den som egentligen var "fulast" av alla, sprang med huvudet rakt upp och kunde väll inte vidare mycket. Ett 8-årigt sto, fullblodskorsning. Efter att jag provridit en gång så åkte jag tillbaka och prövade en gång till och de kändes jättebra. Dagen efter fick vi hem henne för att hon som hade henne (inte ägaren, utan hon hade bara satt igång och tävlat henne inför försäljningen) skulle åka bort, och ägaren tykte att det var bättre att vi tog henne på prov redan på en gång.Allt gick bra till en början..., men efter ett tag (minns inte exakt hur lång tid, men några veckor) så började hon bocka precis när vi gick förbi hagöppningen (de gick på sommarbete och vi hade en väntplan där vi gjorde iordninghästarna, hon+en till..och sedan red vi förbi hagen för att komma ut till vägen). Det var en liten serie bocka hon körde strax efter att jag hoppat upp och sen var det allt
. Gick helt lungn som ingenting hade hänt sen efter.Detta hände väll lite då och då, men absolut inte varje gång.
Sommaren tog slut och hästarna flyttades hem...
Vi har en egen uppfartsväg i grus och hagarna på sidan av den.
När det sedan var dags att rida iväg för första gången så hoppade jag upp på gårdsplanen och när jag skrittat ner så att jag är mellan hagarna så börjar hon bocka som bara den. Jag håller mig kvar, och efter ett gäng bocksprång och så är hon klar, fortsätter skritta som ingenting.
I hagen gick 2-åringen förresten, och den andra hästen var med med min mamma.
Samma sak hände dagen efter också...
Sedan åker vi iväg utomlands i 10 dagar och får då rådet av en "släkting" att pröva gå ner för uppfarten och över vägen för att hoppa upp där, då hon trodde att det var att hon inte ville gå bort från 2-åringen.
Vi gör det och de funkar utmärkt
.Men efter några veckor (för några veckor sen) så prövar hon med samma visa igen litegrann, men nu har vi kom vi på att mamma höll i henne efter och att vi tog de lungt vid uppsittningen..(tidigare hade hon väldigt brottom iväg). Det har funkat bra.
men sen i fredags så klippte jag henne (för andra gången iår) och sen när vi red ut som vanligt i lördags så var hon riktigt "på hugget". Mamma höll i henne efter jag hoppat upp, men direkt när jag släppte så började hon igen, så hon hoppade av igen och ledde en bit istället. Hon lugnade sig efter en liten sträcka, så mamma släppte och hoppade upp på sin häst och resten av turen funkade exemplariskt.
Och sen idag så var det typ katastrof...mörkte redan på väg nerför uppfarten att hon var riktigt "på hugget"..mamma höll i henne lote som vanligt efter att jag hoppat upp och eftersom hon verkade så "på hugget" så tänkte hon leda en bit iallafall.
Redan direkt när vi börjar gå (med ledare) så lägger hon till ett rejält bocksprång. blir sedan lugn och vi fortsätter att gå..gör lite halter ganska ofta. efter kanske 30 meter så gör hon ett till bocksprång. Vi bestämmer och sedan att gå bort till grannens ridvolt då det inte känns säkert att släppa henne så hon håller på.
Mamma ställer sig i mitten och jag travar i volter och bågar..går bitvis riktigt bra så hon slappnar av och blir "sitt vanliga jag". Men efter kankse 5 min så frågar jag mamma om inte hon tänkte rida sin häst också (vi ville se hur om betädde sig, så det kändes bäst att hon stog på marken, men eftersom det kändes så bra så såg jag inget hinder att hon red lite också). Det började väll bra i 1 min kanske, men sen så mötte vi varann på spåret och mn häst reser sig upp på bakbenen. Helt rakt upp. Mamma som vänt sig om och såg de hela var nästa säker att hon skulle välta baklänges. jag har ett stadigt tag om halsen, men när hon kommer ner till marken igen så åker bakbener upp...jag kände att jag ville av på en gång för att inte riskera något större fall, så jag blir avslängd/slänger mig av och landar på ena sittbenet i den STENHÅRDA sanden. Sansar mig efter fallet och hoppar upp igen, dock står nu mamma med sin häst på marken.
Hon går riktigt fint efter en liten stund och jag nöjde mig med det.
Jag vet verkligen inte vad det är med henne och allt känns så fel.
när jag hopptränar/ tävlar så har hon aldrig bockat eller något, det är bara när jag har ridit ut.
Hon har inte häller haft samma sadel hela tiden. I början vid sommarhagen hade hon en jag lånade med henne, men efter vi köpt henne så köpte vi en utprovad.
Köpet måste jag nämna föressten.
under den tiden hon gick i sommarhagen ägde vi henne inte till en början, men efter ett litet tag (bockningarna hade börjat lite smått) så besiktade vi henne, men hon gick inte igenom pga sämre musklad vänster sida. Men jag ville ha henne, och vi fick ett mycket bra pris.
Hoppas att det finns någon bukare som kan hjälpa
, för jag vet inte vad jag ska ta mig till längre
