- Svar: 4
- Visningar: 620
Det är ju galet, en gallerist hörde av sig till mig efter att ha sett mina fotografier och vill gärna ställa ut dom, liksom varför blev mitt svar? Jag blev såklart glad, men samtidigt innebär det en hel del jobb med framkallning av bilder, inramningar osv. Och risken att ingen kommer alls och ointresset är stort. Jag har ett gömt behov i själen för just en sånhär otänkbar situation..men vad gör man när det kan hända och inte orken finns.
Och jag vet, jag vet så väl att det bara är att göra, inte tänka, bara göra. Precis som när jag hoppade i det för mig kalla vattnet imorse, bara gör, så löser sig resten.
Jag har även ett litet behov kanske av att lämna efter mig någonting speciellt när jag försvinner, att folk ska se att jag också funnits. Och hur min värld såg ut från mina ögon. Men vem är jag egentligen att tro att någon skulle vara intresserad av att veta det.
Och jag vet, jag vet så väl att det bara är att göra, inte tänka, bara göra. Precis som när jag hoppade i det för mig kalla vattnet imorse, bara gör, så löser sig resten.
Jag har även ett litet behov kanske av att lämna efter mig någonting speciellt när jag försvinner, att folk ska se att jag också funnits. Och hur min värld såg ut från mina ögon. Men vem är jag egentligen att tro att någon skulle vara intresserad av att veta det.