Min erfarenhet av förskolepersonal är att de är extremt vaga och undvikande om de skulle prata problem. Gärna undviker till sista med att säga om ens barn slåss eller blir slaget (speciellt om de tycker att det inte syns att barnet blev slaget så de kan slippa säga) och om de säger något framställer det som ett problem som de nämnt tidigare eller är självklart för dem. Fastän de aldrig har nämnt det. Gärna sedan när de väl måste, smyga ut en kommentar skyller på föräldrarna för ev problem personalen själva aktivt skapar.
(En gång ringde de oss om att A blivit rejält slagen, men hon var så hysterisk att man nästan fick lugna henne istället för att oroa sig. Hon var jätterädd att jag skulle skälla ut henne, mer än hon var oroad över att mitt barn blivit rejält slaget av två andra, med tillhygge. När jag inte skrek åt henne blev hon lugn, men det medförde att de inte rapporterade incidenten till förskolechefen. Så jag borde ha exploderat inte varit resonabel. Visste inte att de bara rapporterar och agerar om föräldern blir rasande. Det blir diskrepans eftersom ett barn med hysteriska föräldrar som ofta slåss med ett barn som har resonabla föräldrar blir rapporterat som slagen enbart, medan andra barnet blir reggad som ett som slår enbart... incidenter som gått väl rapporterades aldrig, inte ens om barn försvann över staketet, de fångades ju igen av icke arg förälder.)
Så jag gissar att personalen i många fall faktiskt inte sagt någonting till föräldrarna alls. Eller sagt det i så vaga termer att det inte framgick. Vissa vi stött på framstår som väldigt rädda och undvikande i många fall, ingen rak kommunikation alls. Inte ens om man försöker locka ur information.
(vänner har upplevt detsamma med lärare och skolresultat.)
(Vi har varit med om det -A slåss! Det är ett problem sedan jättelänge! -ok, och ni sa ingenting, ni har sagt att det gått bra varje dag när vi frågat, varje dag! -jooo kanske. Men det är problem. När barn förstör hans lekar blir han arg och slåss. -Jaha, varför har han lekar själv? -Ja han gillar att leka själv mest. -Jaha? det låter underligt för han brukar älska leka med andra barn, Får han vara med i gruppen då? -Nej. -Ok, har ni hjälpt in honom i gruppen? -Nej han leker själv så bra, han gillar det. -Ok vi vet att han hellre leker med andra barn och inte bråkar med dem när de leker tillsammans -Eh jaha? -Så om ni hjälpte honom in i gruppen så skulle han ju springa med de andra och inte få sina saker aktivt förstörda och bli förtvivlad -Joooo kanske, det hade vi inte tänkt på. -Så då kan ni bryta upp gruppen när ni gör aktiviteter och dela upp smågrupper där barnen inte väljer själva vilka som ska vara med i gruppen, så att barn leker med nya kompisar, så han få kompisar, så kanske det blir bättre -Så kan ni göra det, kanske? (dvs göra det jobb ni är där för att utföra... dvs bete er som pedagoger och använda den pedagogik ni förhoppningsvis lärt er för att se till att ett barn inte blir utfryst... medan ni ser på...) (problem löst.))
