F
Fruentimber
Apporten är ett sånt där moment som jag har haft ångest över för att vi inte fått det funka. Det har bara slutat med en frustrerad matte och en desto mer frustrerad hund som står och skäller på matte för att hon (uppenbarligen) är sjukt otydlig.
Men igår! Ååh, igår. Efter ett par dagars roligheter med apporten där han fått gå med den själv och även dragit en runda eller två (från att i princip inte velat ta den alls), så testade jag en riktig apportering - kommenderade, bra fart mot apporten, fint grepp OCH KOMMER IN TILL MINA HÄNDER! Jag:
Tre gånger i rad. Två gånger med kast och en gång startklassens apportering. Alltså den känslan kommer jag leva på en vecka framöver!
Men igår! Ååh, igår. Efter ett par dagars roligheter med apporten där han fått gå med den själv och även dragit en runda eller två (från att i princip inte velat ta den alls), så testade jag en riktig apportering - kommenderade, bra fart mot apporten, fint grepp OCH KOMMER IN TILL MINA HÄNDER! Jag:
Tre gånger i rad. Två gånger med kast och en gång startklassens apportering. Alltså den känslan kommer jag leva på en vecka framöver!