Imorse hittade min man mig avsvimmad på golvet.
Snacka om konstigt sätt att börja dagen på! :-)
När han ”väckte” mig så fattade jag verkligen ingenting.
”Varför ligger jag här på golvet? Det verkar ju galet. Och varför är det så vansinnigt stökigt här?”
Jag hade tydligen rivit omkull en klädställning i fallet, så klädställningen låg över mig och det var kläder på golvet överallt. Jag hade ont i huvudet och ena sidan av kroppen, där jag förmodligen hade landat. Hunden hade sprungit och gömt sig. Jag förstod verkligen ingenting. Det kändes bara jättekonstigt.
Efter en stund så kom jag fram till att jag nog hade varit på väg till toaletten.
Jag har svimmat några gånger när jag ramlat av hästar när jag var yngre, och så brukar jag få svimningskänslor lite då och då, men det var faktiskt väldigt längesen nu som jag svimmade senast...
Det hela hände ganska tidigt på morgonen och jag mådde väldigt skumt efteråt, kände mig groggy, luddig i skallen och hade huvudvärk, vilket jag faktiskt inte brukar ha. Men jag skulle åka till Uppsala, då jag går en helg/distanskurs på Uppsala universitet den här terminen, och den ville jag inte missa. Så jag försökte samla mig och satte mig i bilen och styrde dom dryga 10 milen mot Uppsala. Men herregud vad jag har känt mig konstig hela dagen. Lite seg, ”halvborta”, luddig i skallen, och så ont i huvudet på nåt konstigt sätt. Stel i nacke, axlar, rygg. Har känt mig tvungen att ha något att stoppa i mig eller dricka hela tiden, för att inte glida in i något slags töcken. Att äta/dricka har hållit mig någorlunda närvarande.
Det finns en positiv sida av det hela också. Jag är inte någon orolig typ (har försökt jobba bort den sidan av mig), så jag brukar inte oroa mig över saker och ting utan brukar försöka vara ganska lugn och vid gott mod. Jag känner ingen större oro eller rädsla över att jag svimmade (mest förvåning), inte heller över dom krämpor jag brukar ha som tex ont i leder, rygg, nacke, slemhinnor, etc - jag försöker ta det med ro helt enkelt. Men jag har haft ganska ont i njurarna i snart 3 månader nu, och där har jag faktiskt svårt att inte oroa mig. Jag är van vid att ha ont i kroppen, men när det gör ont i njurarna så blir jag faktiskt orolig. Och det som var bra med idag var att huvudvärken och hjärndimman överröstade all annan värk i kroppen, så nu slapp jag oroa mig över njurarna. Häpp! :-D
Kroppen är verkligen en underlig apparat. Och fascinerande. Jag tycker att det är så konstigt när man svimmar, att minnet liksom ”raderas” från en stund innan man svimmar också. Undrar vad den funktionen är bra för? Det gjorde det idag, och jag har reflekterat över samma sak när jag har svimmat förut. Att jag inte minns vad som hänt precis innan jag måste ha tuppat av. Idag när jag vaknade upp i min hög på golvet kändes det litegrann som om jag var en hubbot som just hade startas om. Som om jag på något sätt återvände till livet från någon annanstans. Det är en helt annan känsla än när man vaknar efter att ha sovit – då har jag åtminstone en känsla av att ha varit levande hela tiden. Men att svimma av känns som ett riktigt avbrott, typ omstart. Skumt.
Jag känner mig fortfarande konstig i skallen. Det gör ont på ett konstigt sätt. Kanske ska försöka sova lite.
Ja tänk vilka underliga grejer man får vara med om. :-) Det är väl bara att åka med.
Snacka om konstigt sätt att börja dagen på! :-)
När han ”väckte” mig så fattade jag verkligen ingenting.
”Varför ligger jag här på golvet? Det verkar ju galet. Och varför är det så vansinnigt stökigt här?”
Jag hade tydligen rivit omkull en klädställning i fallet, så klädställningen låg över mig och det var kläder på golvet överallt. Jag hade ont i huvudet och ena sidan av kroppen, där jag förmodligen hade landat. Hunden hade sprungit och gömt sig. Jag förstod verkligen ingenting. Det kändes bara jättekonstigt.
Efter en stund så kom jag fram till att jag nog hade varit på väg till toaletten.
Jag har svimmat några gånger när jag ramlat av hästar när jag var yngre, och så brukar jag få svimningskänslor lite då och då, men det var faktiskt väldigt längesen nu som jag svimmade senast...
Det hela hände ganska tidigt på morgonen och jag mådde väldigt skumt efteråt, kände mig groggy, luddig i skallen och hade huvudvärk, vilket jag faktiskt inte brukar ha. Men jag skulle åka till Uppsala, då jag går en helg/distanskurs på Uppsala universitet den här terminen, och den ville jag inte missa. Så jag försökte samla mig och satte mig i bilen och styrde dom dryga 10 milen mot Uppsala. Men herregud vad jag har känt mig konstig hela dagen. Lite seg, ”halvborta”, luddig i skallen, och så ont i huvudet på nåt konstigt sätt. Stel i nacke, axlar, rygg. Har känt mig tvungen att ha något att stoppa i mig eller dricka hela tiden, för att inte glida in i något slags töcken. Att äta/dricka har hållit mig någorlunda närvarande.
Det finns en positiv sida av det hela också. Jag är inte någon orolig typ (har försökt jobba bort den sidan av mig), så jag brukar inte oroa mig över saker och ting utan brukar försöka vara ganska lugn och vid gott mod. Jag känner ingen större oro eller rädsla över att jag svimmade (mest förvåning), inte heller över dom krämpor jag brukar ha som tex ont i leder, rygg, nacke, slemhinnor, etc - jag försöker ta det med ro helt enkelt. Men jag har haft ganska ont i njurarna i snart 3 månader nu, och där har jag faktiskt svårt att inte oroa mig. Jag är van vid att ha ont i kroppen, men när det gör ont i njurarna så blir jag faktiskt orolig. Och det som var bra med idag var att huvudvärken och hjärndimman överröstade all annan värk i kroppen, så nu slapp jag oroa mig över njurarna. Häpp! :-D
Kroppen är verkligen en underlig apparat. Och fascinerande. Jag tycker att det är så konstigt när man svimmar, att minnet liksom ”raderas” från en stund innan man svimmar också. Undrar vad den funktionen är bra för? Det gjorde det idag, och jag har reflekterat över samma sak när jag har svimmat förut. Att jag inte minns vad som hänt precis innan jag måste ha tuppat av. Idag när jag vaknade upp i min hög på golvet kändes det litegrann som om jag var en hubbot som just hade startas om. Som om jag på något sätt återvände till livet från någon annanstans. Det är en helt annan känsla än när man vaknar efter att ha sovit – då har jag åtminstone en känsla av att ha varit levande hela tiden. Men att svimma av känns som ett riktigt avbrott, typ omstart. Skumt.
Jag känner mig fortfarande konstig i skallen. Det gör ont på ett konstigt sätt. Kanske ska försöka sova lite.
Ja tänk vilka underliga grejer man får vara med om. :-) Det är väl bara att åka med.
