Tupp i Hönsgården - Hur män uppför sig i en grupp med kvinnor.

[Inte_Ung]

Det har aldrig upphört att fascinera mig att många män blir översittare i en grupp av kvinnor.
Som att det är ett Viselöst samhälle som måste få sin Manliga ledare, annars så skulle det bli katastrof.
Däremot så har jag inte förstått vad det är för behov som driver dessa män eller om de verkligen på riktigt tror att de måste träda in och Rädda Kvinnorna från detta öde av brist på styrning.

Är det inte ett ganska så omodernt sätt att resonera så säg?

 

[Stinaelin]

Jag tror inte de resonerar.
Jag tror de går på känsla.

En uppbyggd känsla de fått genom sin uppväxt, genom många, många subtila indikationer (från omgivningen, kompisar, föräldrar, lärare) på att killar faktiskt ÄR bättre, smartare och starkare än tjejer.

 

[Inte_Ung]

Men det måste ju gå att påverka?
Eller?
För det blir ju inte bra för någon.
Mannen riskerar att bli utmobbad och kvinnorna styrda på ett sätt som de inte vill.

 

[skiesabove]

Jag märker inte det här beteendet alls hos mina jämnåriga och yngre. Snarare tvärtom, det blir en antingen ingen skillnad alls eller en ganska obekväm liten tuppkyckling som håller sig på sin kant.

Däremot har jag märkt såna störda tendenser hos äldre män, men har alltid försökt ignorera och sorterat bort det som "gubbigt beteende på utdöende".

 

[MalinJ]

Jag tänker att män är individer, precis som kvinnor. Jag förstår att du tänker på en mer generell/strukturell nivå men mina personliga erfarenheter ser helt annorlunda ut där. Kvinnor i grupp kan gå ganska hårt åt en man. Under mitt arbetsliv har jag upplevt "ensam av sitt kön" åt båda håll - varit ensam kvinna i en grupp av män och sett ensamma män i en grupp av kvinnor och skillnaden på hur man blivit särbehandlad har varit obefintlig. Eller... det har nog till och med varit mer okej att klappa den ensamme mannen på huvudet och driva lite rått med honom för "han är ju man och män ska tåla sådant".

 

[avslutat medlemskap]

Däremot har jag märkt såna störda tendenser hos äldre män, men har alltid försökt ignorera och sorterat bort det som "gubbigt beteende på utdöende".

Visserligen är jag man men här håller jag definitivt med dig och uttryck som "men det var ju en käring" kommer alltid från sådana äldre män som inte har så värst mycket att tillföra världen. Vad man kan och hur bra man är och hur man uppför sig handlar inte om vad man har mellan benen, det beror på helt andra saker. Bristande folkvett finns hos båda könen.

 

[mandalaki]

Det har aldrig upphört att fascinera mig att många män blir översittare i en grupp av kvinnor.
Som att det är ett Viselöst samhälle som måste få sin Manliga ledare, annars så skulle det bli katastrof.
Däremot så har jag inte förstått vad det är för behov som driver dessa män eller om de verkligen på riktigt tror att de måste träda in och Rädda Kvinnorna från detta öde av brist på styrning.

Är det inte ett ganska så omodernt sätt att resonera så säg?

Det fascinerar mig mindre än att en del kvinnor tycks dela de där männens uppfattning. "Jag har då jobbat med kvinnor men det går verkligen inte, det är en helt annan grej att jobba med män, de är mycket RAKARE".

 

[tanten]

Det fascinerar mig mindre än att en del kvinnor tycks dela de där männens uppfattning. "Jag har då jobbat med kvinnor men det går verkligen inte, det är en helt annan grej att jobba med män, de är mycket RAKARE".

Inser att jag nog kommer att bli halshuggen men..
Det har för mig varit väldigt olika att jobba i kvinnliga arbetslag jämfört med blandade. Ja ghar haft ganska många jobb i livet eftersom jag vikat, projektat och jobbat tidsbegränsat större delen av livet.

Av någon anledning har jag blivit mobbad, särbehandlad eller utfryst i en del kvinnliga grupper. Det har inte hänt en enda gång i blandad miljö. Stick i ryggen, skitsnack, utfrysning och kampanjer har bara hänt bland kvinnor.

Jag tror inte mig om att vara någon representant för alla kvinnor. Långt ifrån. Men varför har jag så svårt att bli accepterad bland kvinnor?

 

[mandalaki]

Inser att jag nog kommer att bli halshuggen men..
Det har för mig varit väldigt olika att jobba i kvinnliga arbetslag jämfört med blandade. Ja ghar haft ganska många jobb i livet eftersom jag vikat, projektat och jobbat tidsbegränsat större delen av livet.

Av någon anledning har jag blivit mobbad, särbehandlad eller utfryst i en del kvinnliga grupper. Det har inte hänt en enda gång i blandad miljö. Stick i ryggen, skitsnack, utfrysning och kampanjer har bara hänt bland kvinnor.

Jag tror inte mig om att vara någon representant för alla kvinnor. Långt ifrån. Men varför har jag så svårt att bli accepterad bland kvinnor?

Jag visste att du skulle svara men jag trodde snarare att du tänkte bli arg för att jag skrev om dig. Men det gjorde jag faktiskt inte - ungefär det du skriver har jag hört andra säga också. Så det var ingen pik till dig.

Jag kan däremot inte svara på din fråga, det känns som om vi haft diskussionen om just dig flera gånger tidigare.

 

[Petruska]

Jag märker inte det här beteendet alls hos mina jämnåriga och yngre. Snarare tvärtom, det blir en antingen ingen skillnad alls eller en ganska obekväm liten tuppkyckling som håller sig på sin kant.

Däremot har jag märkt såna störda tendenser hos äldre män, men har alltid försökt ignorera och sorterat bort det som "gubbigt beteende på utdöende".

Intressant. Jag ser det mycket uttalat hos en del manliga studenter, inte minst i grupper där det finns många kvinnliga och få manliga deltagare. Då ser sig männen ofta nödsakade att ställa allting "till rätta" hela tiden. De är alltså lite över 20 år gamla, de flesta.

Tyvärr är det inte mitt intryck att det här är en generationsfråga, däremot tror jag att beteendet blir mer befäst med tiden. Dvs de som visar sådana tendenser vid 20, kommer att visa än värre sådana tendenser vid 50, enligt mina gissningar.

 

[Inte_Ung]

"Jag har då jobbat med kvinnor men det går verkligen inte, det är en helt annan grej att jobba med män, de är mycket RAKARE".

Men det är ju samma Hönsgårdsgrej egentligen.
Bara det att det är paketerat i en Kvinna som tror att hon är Tuppen.

Varför tror vissa folk att en grupp kvinnor är en Hönsgård som behöver en Tupp?

 

[enhorning]

Och jag funderar på varför kvinnorna på min arbetsplast inte löser praktiska och tekniska problemen själva.
Det är en mest kvinnor här två män.Men så fort de blir problem så vänder de flesta sig till de två männen.
Männen tar inte över utan det blir tillfrågade. Inte minst av vår kvinnliga chef.
Jag kan känna mig irriterad över att de inte ens provar att lösa det själva. Får de inte kanonen att fungera-hjälp mig här!
Idag ska vi byta ut kylskåpet för det gått sönder. Ett skåp över sitter fastskruvad över det gamla. "Lennart!"
Ska tillägga att jag bor i Lappland så de allra flesta bor i villor och borde kunna fixa lite sånt själva tycker jag!
Ska det verkligen vara så 2014?

Ska tillägga att det är en underbar arbetsplats och slog död på myten för mig att kvinnor bara snackar skit och beter sig som b* mot varann!

 

[Blueberry]

Det har aldrig upphört att fascinera mig att många män blir översittare i en grupp av kvinnor.
Som att det är ett Viselöst samhälle som måste få sin Manliga ledare, annars så skulle det bli katastrof.
Däremot så har jag inte förstått vad det är för behov som driver dessa män eller om de verkligen på riktigt tror att de måste träda in och Rädda Kvinnorna från detta öde av brist på styrning.

Är det inte ett ganska så omodernt sätt att resonera så säg?

Jag stör mig på samma sak, men det som stör mig allra mest är i att många arbetsgrupper eller andra konstellationer bestående av kvinnor blir det en enorm skillnad i gruppen när det kommer in en man. En lättnadens suck och en gemensam tanke i form av "Åh, ÄNTLIGEN har vi någon som kan styra upp det och här och fixa grovgörat!" som om han vore någon slags frälsare från ovan. Det gör mig vansinnig.

Jag har märkt det här ganska tydligt i grupper med kvinnor (och främst i serviceyrken) där medelåldern är ganska hög, så jag antar och hoppas att det är en generationsfråga som fasas bort med tiden. Inlärd hjälplöshet är ju det sämsta konceptet någonsin.

 

[Inte_Ung]

Det har för mig varit väldigt olika att jobba i kvinnliga arbetslag jämfört med blandade.

Därför att blandat är bäst.
På alla vis.
Rent manliga arbetsplatser blir inte så roliga de heller efter vad jag har hört berättas.
Och en ensam Kvinna i en grupp av män kan bli ganska så odräglig hon också.
Särskilt mot nästa kvinna som dyker upp och konkurrerar om hennes flock.

 

[Lillgrådis]

Är det inte ett ganska så omodernt sätt att resonera så säg?

Jo.

Men har någon en allmän fallenhet för att vilja mästra andra med sin egen kunskap, snarare än ett intresse för att lyssna på och respektera andras tankar och erfarenheter, så tror jag att samma beteende dyker upp också i förhållande till en del andra "tuppar".

Och nog är det så att en och annan "höna" gör sig skyldig till beteendet också. Dock så blir det ju väldigt tydligt och tröttsamt när det rör sig just om en tupp i en hönsgård. Men det kanske inte alltid är just förekomsten av en hönsgård som triggar tuppen att mästra, även om jag också tror att det ofta är så eller att den sammansättningen förvärrar saken.

Däremot så gör ju ingen av ovanstående reflektioner beteendet roligare eller bättre i sig.

 

[avslutat medlemskap]

Inlärd hjälplöshet är ju det sämsta konceptet någonsin.

Exakt! Jag brukar kontra med "lös problemet" och sen gå därifrån och i 99 fall av 100 så löser personen problemet på något sätt helt själv.

Jag brukar tänka på en kapten på ett regemente som jag känner, hans vanliga är "Knäpp knapparna!" "Men kapten det är ju dragkedja på jackan." "Lös problemet!"

 

[mandalaki]

Och jag funderar på varför kvinnorna på min arbetsplast inte löser praktiska och tekniska problemen själva.
Det är en mest kvinnor här två män.Men så fort de blir problem så vänder de flesta sig till de två männen.
Männen tar inte över utan det blir tillfrågade. Inte minst av vår kvinnliga chef.
Jag kan känna mig irriterad över att de inte ens provar att lösa det själva. Får de inte kanonen att fungera-hjälp mig här!

Det finns många tekniska grejer på mitt jobb som jag inte skulle fixa. Men jag skulle heller inte klara att sy ihop en trasig gardin, laga en god lunch till avdelningen, texta en snygg skylt eller annat som kvinnor förväntas vara bra på.

 

[mandalaki]

Jag stör mig på samma sak, men det som stör mig allra mest är i att många arbetsgrupper eller andra konstellationer bestående av kvinnor blir det en enorm skillnad i gruppen när det kommer in en man. En lättnadens suck och en gemensam tanke i form av "Åh, ÄNTLIGEN har vi någon som kan styra upp det och här och fixa grovgörat!" som om han vore någon slags frälsare från ovan. Det gör mig vansinnig.

Det var ungefär det jag menade också. Det är för sorgligt med kvinnor som dissar sig själv så grovt.

En anslutande grej är att om det kommer in en man i en grupp kvinnor så måste könet påpekas. Oftast, enligt min erfarenhet, av mannen själv, han måste definiera att han är man och de är kvinnor. Men om han inte hinner göra påpekandet så kan han lugnt räkna med att någon av kvinnorna gör det.

 

[mandalaki]

Det är lätt ironiskt att annonsen jag får i Inte_Ungs startinlägg lyder
Personlig Tränare
Certifierad kampsport instruktör Stockholm

 

[lil-sis]

Det fascinerar mig mindre än att en del kvinnor tycks dela de där männens uppfattning. "Jag har då jobbat med kvinnor men det går verkligen inte, det är en helt annan grej att jobba med män, de är mycket RAKARE".

Min nuvarande arbetsplats är övervägande befolkad av män.

Och den är PRECIS likadan som när jag jobbade på det rejält kvinnodominerade postgirot.

Enda skillnaden är att toaletterna var renare på postgirot.