Silver Girl
Trådstartare
Jag har haft min häst i snart två år. Han är allt jag vill en häst ska vara, kanske lite orolig vid uteritter på egen hand, men det löser vi oftast.
I vintras började jag känna mig trött på det dagliga slitet och att åka till stallet. Tänkte att det skulle släppa när våren och ljuset kom, men i april ramlade jag av och bröt handleden. Fick hjälp av många snälla att ta hand om min häst de följande veckorna, men fick också en tid då jag inte behövde tillbringa all fri tid i stallet och jag började tänka på allt jag skulle hinna med om jag inte hade häst, och att jag faktiskt skulle ha råd med en hel del som inte är möjligt idag.
Jag har sedan olyckan blivit nervösare och vill helst inte rida då jag vet att jag är sist i stallet, eller rida ut själv. Han känner om jag är nervös och då blir han mer tittig. Olyckan hände vid hoppning, och jag har ännu inte bestämt om jag ska sluta hoppa eller inte. Har hoppat lite, men bara extremt lågt och med fjärilar i magen. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till det roliga med att ha häst. Var på dressyrkurs för att försöka hitta glädjen igen, och det var kul just då, men jag har redan tappat gnistan igen. Har funderat över att prova något helt nytt, som t ex western, men då måste jag åka iväg och har inget släp + att han inte är den mest lättlastade.
Vad göra? Kommer det att vända?
Jag kan inte sälja hästen. Han är nitton år och har en gammal skada på ett bakben. Nu är han pigg och fullt i gång, men bakbenet är känsligt för mugg och har kronisk lymfangit.
Jag har kännt hästen och förra ägaren i tio år, och lovat både henne, mig själv och hästen att jag ska ta ansvar för honom tills det är dags för de gröna ängarna. Jag älskar hästen och stallarbetet är inget problem, men ridningen och bundenheten är inte roliga längre.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, kanske mest skriva av mig, men alla kommentarer är välkomna.
I vintras började jag känna mig trött på det dagliga slitet och att åka till stallet. Tänkte att det skulle släppa när våren och ljuset kom, men i april ramlade jag av och bröt handleden. Fick hjälp av många snälla att ta hand om min häst de följande veckorna, men fick också en tid då jag inte behövde tillbringa all fri tid i stallet och jag började tänka på allt jag skulle hinna med om jag inte hade häst, och att jag faktiskt skulle ha råd med en hel del som inte är möjligt idag.
Jag har sedan olyckan blivit nervösare och vill helst inte rida då jag vet att jag är sist i stallet, eller rida ut själv. Han känner om jag är nervös och då blir han mer tittig. Olyckan hände vid hoppning, och jag har ännu inte bestämt om jag ska sluta hoppa eller inte. Har hoppat lite, men bara extremt lågt och med fjärilar i magen. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till det roliga med att ha häst. Var på dressyrkurs för att försöka hitta glädjen igen, och det var kul just då, men jag har redan tappat gnistan igen. Har funderat över att prova något helt nytt, som t ex western, men då måste jag åka iväg och har inget släp + att han inte är den mest lättlastade.
Vad göra? Kommer det att vända?
Jag kan inte sälja hästen. Han är nitton år och har en gammal skada på ett bakben. Nu är han pigg och fullt i gång, men bakbenet är känsligt för mugg och har kronisk lymfangit.
Jag har kännt hästen och förra ägaren i tio år, och lovat både henne, mig själv och hästen att jag ska ta ansvar för honom tills det är dags för de gröna ängarna. Jag älskar hästen och stallarbetet är inget problem, men ridningen och bundenheten är inte roliga längre.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, kanske mest skriva av mig, men alla kommentarer är välkomna.
