"Träna" upp sitt mod??

[Poetry_princess]

Den här tanken slog mig nyligen när jag hade diskuterat ridning med min kompis. Hon sa att hon aldrig blir rädd när hästen busar/bråkar/härjar (vad det nu kan vara) eller om hästen är väldigt het.

Kompisen ifråga är mindre kunnig än mig, hon har bara ridit ett par år. Jag som har ridit det tredubbla känner fortfarande hur det ilar till i magen om hästen tar ett snedsprång eller om den börjar "konstla".

Är det kanske av ren feghet (lathet? ) som jag envisas med att rida stabila, slöa gamla läromästare? jag har gått miste om många fina chanser att rida superhärliga hästar bara för att jag är rädd att ramla av ute i skogen...

Kan man kanske "stänga av" den här fegheten tror ni? Alltså på något sätt övertyga sig själv om att man faktiskt klarar av lite mer temperamentsfulla hästar? Jag vet att jag kan mycket i teorin, det kanske bara handlar om vana?

Var går gränsen för att ni inte ska vilja/våga rida en häst?

 

[FeatherCloud]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

jag har haft perioder av "ups & downs" under mina 10 ridande år. i början var jag totalt orädd, knatade glatt runt i ridhuset (lektioner är ju inte SÅ farliga, men ändå), sen trillade jag av, blev livrädd i 2 år innan jag bytte ridskola, där jag snabbt blev den orädda typen som inte backade för NÅGOT.
sen kom jag i svackor pga byte av ridlärare, trillade av rätt mycket, slutade vara rädd för att trilla av o slå mig, var mest rädd för själva grejen, att hästen konstrade...
lite fler svängar har det varit, skaffade egen häst från ridskolan osv, och där åkte självförtroendet ner litegrann, efter det har jag haft medryttarhäst av det hetare slaget och då blev jag tvungen att sluta vara orädd och dessutom fick jag en bra tränare som jobbade bort min hopprädsla etc...

svamligt ja, men det jag vill ha ut är att man nog kan träna bort rädslan. nu har jag haft ett uppehåll och genast är jag mer osäker, var hemma över jul och red min gamla medryttarhäst och var tom. lite tveksam till att galoppera i skogen i såna tempon som jag förr bara skrattade åt..
jag brukar känna att efter att jag gjort något bra, ridit en lite svårare häst eller gjort något av det "läskigare" slaget så kan jag tänka att "fasen, jag är kanske inte helt dålig ändå" och så stiger självförtroendet. har man kompisar som kan lite mindre kan det också vara en "kick"

jag tror att din kompis oräddhet kan bero lite på just oerfarenhet, innan man har varit med om mycket VET man inte vad som kan hända, man kan kalla det dumhet också har en kompis som är lite yngre som är totalt orädd, hon är inte dum, men hon har aldrig råkat ut för en del av de otäcka grejer jag varit med om t.ex.

sätter punkt för mitt svammel här, hoppas du fattade något

 

[sockerhumlan]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Jag tror mycket handlar om personlighet och även om erfarenhet. När jag var yngre red jag ofta utan både hjälm och skyddsväst, det skulle jag aldrig göra idag! Men så har jag också varit med om en rejäl olycka som jag fortfarande har med efter. Jag vill inte säga att jag har blivit rädd efter det, men jag har helt klart ett annat säkerhetstänkande! När jag var yngre fanns det inte i min värld att jag kunde skada mig, det vet jag att jag kan idag

Tror inte att man ska jämföra sig så med andra, du har dina förutsättningar, hon/han har sina. Jag försöker gå på min magkänsla, sen får andra bedöma det hur de vill

 

[Poetry_princess]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Tack för era svar! Jo, anledningen till att jag frågade var just att jag kanske ska bli medryttare på en het häst. Allting med hästen verkar super, det är bara jag själv som tvekar för att hästen är het etc... Men jag ska pröva, vad är det värsta som kan hända, liksom?

 

[sockerhumlan]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Klart du ska pröva! Är det sen så att du känner att det inte passar dig så är ju det absolut inget misslyckande, för då har du ju prövat

 

[Bullfia]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Ju mindre man varit med om desto mindre har man ju vara rädd för...
Hade en kompis vars sambo gladeligen hoppade upp på hennes häst o red iväg...tills han åkte av o insåg att den varianten fanns ju oxå...

Ju längre man håller på med hästar desto mer inser man ju vad som kan hända...Efter att min häst varit lite 'busig' tar det en tid för mig återfå förtroendet för henne o lita på henne igen (o då är hon ändå en snäll häst..).

 

[fia n]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

tjaaa i princip e de värsta att allt går på tok ... du slår ihjäl dej ... hästen blir skadad ... nån annan hamnar illa till ...

men allvarligt - ja allt KAN gå på tok. Tack o lov händer de mera sällan, men det händer olyckor iband pga vårdslöshet/slarv grrrr o ibland som ren olyckshändelse. Men fast man rider en gammal trygg häst som man känner utan o innan så kan det hända olyckor. Fråga min kompis...Hon red sin gamla trygga märr och en annan häst kom för nära - och av nån orsak sparkade den andra hästen bakut mycket oväntat o det träffade min kompis på vristen. Resutatet blev gips o 6 veckor sjukledigt. Å då var det en mycket lycklig olycka - hade det träffat kompisens pålle på benet hade det trol blivit slaktbilen....

Så allt kan hända

 

[fia n]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

jopp definitivt så attt en häst reagerar helt olika med olika människor. O tar man inga utmaningar utvecklas man inte heller så friskt vågat...

Men komihåg att det e ju inga vandrande pinnar direkt. Vanligen väger dom ett par 100 kg dom pållarna som vi ska envisas å ha me å göra

 

[Skiona]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Jag håller med om att ju mer man varit med om dessto"räddare" kan man kanske bli. Jag t.ex. har aldrig i hela mitt liv varit rädd för min valack, trots att han tjorvat, stuckit, eller gjort små skutt...ända tills den dagen då han snubblade och gick omkull med mig. Efter det vart jag lite rädd för att rida honom.

Sen är det juh så oxå att juh äldre man blir, desto räddare kanske man blir oxå. När man är yngre är man så naiv och inser inte vad som kan hända. När man blir äldre vet man vad det finns för olyckor man kan råka ut för! Som jag själv, när jag var mindre red vi in våran unghäst och jag, 11 år gammal red utan att vara minsta rädd för honom. Idag har vi en ny unghäst som ska ridas in och jag är SKIT rädd för vad som ska KUNNA hända. Är inte ett dugg rädd för hästen, bara för de olyckor som kanske möjligtvis skulle kunna ske. Typiskt vuxentänkande

 

[fia n]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

uhum - känner precis igen mej... inte rädd för pållen men allt som KAN hända... eller vad ANDRA människor kan ta sej till i tex traffiken, bildrullar finns de gott om även här i skogen...måtte ha blitt gammal tant

 

[FeatherCloud]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

är likadan!
när jag hopptränade med min egen (när jag nyss köpt henne) och vi var i en svacka med mycket stopp o utbrytningar blev jag skraj igen. inte för att trilla av och slå mig (har trillat av miljoner gånger men aldrig skadat mig), utan för själva vägringen, för att inte få henne över hindret, förstår ni?

edit: ytterligare en reflektion, många blir väl rädda när dom får barn etc, just för att nu har dom någon att ha ansvar för och då kan man inte flänga runt "hur som helst" alldels orädd..

 

[IrishDraft]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Hej, jag tror personligen att man måste utmana sig själv för att bli modig. Vi är ju alla olika, du är kanske en "liten fegis" precis som jag själv är och alltid har varit. Däremot blir man säker i en situation. JAg höll mig alltid till dom "snälla" hästarna på ridskolan men jag hade tydligen lite känsla så min ridlärare lyckades mot min vilja en gång för många år sedan få upp mig på ridskolans kluring som oftast blev hetsig och inte många kom överens med, hon var fantastisk!! Känslig och mjuk och väldigt lydig underbar att rida! Efter det blev det preoblem ponnyerna och några hästar som egentligen bara skulle säljas vidare. Alla mycket trevliga, men på ridskolehästars vis, bara måttligt besvärliga.

Sen blev det foderhäst, gissa vem som hade komandot där i 5 månader? Jo hästen såklart, hon sparkade ju bakut när jag drev... och slog jag med spöt så sparkade hon bara värre... En dag tröttnade min tränare och skrek åt mig att "jag inte fick ge mig om hon sparkade när jag drev med benen, skulle jag driva med spöet, sparkade hon åt det var jag tvungen att fortsätta tills hon svarade framåt." "Jag kommer att trilla av sa jag" och fick till svar att "det skiter jag i." Jag vann och hästen testade mig bara en enda gång efter det.

De senaste 6-7 åren har det varit allt från trotsiga 5åringar som vänder och galopperar hem, till backande glada fjordningar och heta små halvblod, unghästar, oinridna och väldigt lite ridna. Inhoppning av diverse hästar över olika konstiga hinder. Arbete med tävlingshingst där min feghet återigen kröp fram efter några månader och han lyckades överta kontrollen på vissa fronter tills jag var på dåligt humör en dag... Ja, där fick jag kontrollen igen och sen dess känner jag mig väldigt säker även i hanteringen av hingstar, jag har efter det hanterat hingstar som jag inte kännt utan att bli nervös och känna mig "liten".

Det finns fortfarande saker jag inte gör. Pga dåliga erfarenheter rider jag inte hästar som får bestående panikkänslor när man sitter upp, dvs blir dom oroliga eller panikslagna när jag sitter upp måste det släppa nästan helt inom 10 meter, annars rider jag inte. Dom får hoppa till, bocka, strula, vägra gå, kasta sig, bliu livrädda för bilar och jag bryr mig inte. Jag klarar inte det, jag vågar inte. Jag hoppar allt, men inte hur högt som helst, jag älskar fasta hinder, men inte hur höga som helst. 80 cm går bra på de flesta hästar, men för att ens rida an på 1m krävs en häst jag litar på. (eller vid något tillfälle, begränsade möjligheter att komma undan utan att hoppa... jag red jakt... och tja, jag hade inget val... och det var väldigt högt (runt 120 solid) stenmur för att vara mig och liten 150 cm Cob...)

Kontentan av detta är i alla fall att för att bli modigare, måste man våga vara rädd och man måste ibland blir lite "tvingad" att göra saker. Vill du bli modigare prata med din ridlärare (om du har en trevlig sådan alltså) och hör vad hon tror, klarar du av att rida dom lite knepigare hästarna? Om hon tror det så borde du lita på honom/henne och kanske prova, fråga också vilken du tror passar bäst?
Att göra något som är väldigt läskig (ex. första gången jag red på fasta hinder) kan kräva att du sitter på en häst som älskar det, men chansen att du kommer ut ur det modigare är (om du suttit på rätt häst) stor. (Vanliga hinder såg plötsligt lite töntiga ut) Vissa saker glömmer du aldrig bort (som den där hingsten jag "uppfostrade", han hade aldrig tidigare visats på vet. besiktning av någon annan än ägaren, trots otaliga duktiga hästskötare, jag visade honom flera gånger och han gick lika bra för mig som ägaren -ibland bättre, han hade aldrig tidigare lämnat stallområdet för att gå på promenad (inte ens med ägaren) utan bara betat utanför boxen, Jag knallade glatt iväg på både asfalt, grus och gräs han hade heller aldrig stått still nog för att sitta upp från pall om man inte skyndade sig och någon höll hårt i honom jag kunde ställa hästen vända mig om och hämta pallen, komma på att jag glömt spöet, vända mig om igen och sedan sitta upp, fixa med stigbyglarna och sedan låta honom gå iväg)

Detta har stärkt mitt självförtoende otroligt och jag kommer aldrig glömma bort det. Men det gör mig inte modig rakt igenom, jag är fortfarande en fegis, som inte gillar att hantera arga hästar utan grimma, inte vill hoppa för högt och inte vill rida hä'star med panikbeteende. På ridskolan var jag den där som inte vågade gå in till dom hästarna som bet, Som ville sluta för det var så läskigt och som gråtande lämnade hopplektionen. So keep fighting girl!

 

[Panikie]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Nej, jag känner mer så här: Så mindre man har varit med om, destom er att oroa sig för hur det kommer kännas eller bli.

Så mer jag varit med om desto lugnare blir jag av att veta hur sacker känns och blir.

Har ridit i 14 år fyller 17 nu i vår. Första ponnyn köptes till mig som 8 åring, jag har aldrig och då menar jag ALDRIG, haft en lätt tid inom häst värden, har fått avliva 3 av mina ponnyer pga av deras tidigare ägare osv. Har aldrig haft en shyst ponny som verkligen ställer upp och som man kunde lita på, nej jag fick redan som liten lära mig vad kämpa betyder, och jag som alltid varit en ryttare som vill ha nya mål, tävla hoppningen betyder allt för mig och redan som liten tävlade jag och älskade det, men det ponny material jag hade, var det en kamp att nå sina mål, ibland var jag långt borta att nå dom och ibland var det vara 2 cm inann jag hade lyckats. Nu är ridningen sitter ingjuten i ryggen och känslan att kunna rida dom flesta knepiga hästar, känner jag mig ganska så trygg. Men man ska aldrig säga aldrig, stämmer det att man blir fegare med åldern? Just nu bla, har jag ett 3årigt halvblods sto att kämpa med, men visst tror jag att det går att ta sig i kragen, man måste våga testa och chansa, annars vet du aldrig vart dina gränser går! lycka till!

 

[Gazzan]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

När jag var 15 år var jag helt orädd kunde lätt ha dött flertals gånger pga min orädsla.

Jag satt upp på allt... tills en olycka faktiskt hände och jag började tänka att livet kan verkligen ta slut på ett ögonblick.
Att vara orädd och dumdristig är 2 olika saker.. jag var det senaste

Sen har jag blivit äldre och tro det eller ej rädslan kommer smygandes med åldern.

Idag är jag inte rädd direkt när jag rider nya hästar.. men jag är väldigt rädd om min kropp och vill inte falla av för det skulle inte min kropp klara av efter olyckan.
Så jag väljer helt enkelt nu att inte rida de hästar som bockar och stegrar och håller på.
Jobba dom från marken är inge hinder men ridningen överlåter jag till en som var som jag var när jag var 15

 

[Poetry_princess]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Tack för inspirerande svar! Nu ska jag provrida nästa vecka med nytt mod i kroppen, önska mig lycka till

 

[sockerhumlan]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Varmt lycka till!

 

[Egonson]

Sv: "Träna" upp sitt mod??

Det låter precis som att du beskriver mig.
Jag rider EN häst på ridskolan, en lat och framtung d-ponny som glömmer bort sina bakben, jag kan egentligen inte alls rida honom bra (just på grund av att han är så LAT, jag får honom inte att gå fram.. ) :smirk:

Jag har sett andra rida honom (som min syster) och då går han jättefnt, när jag rider ser det ut som en gammal träbock..
Han behöver någon med styrka i sits och skänkel som inte ger sig.
Jag ger mig, jag är lat.

Jag vågar inte prova någon ny just för att jag inte känner hästen, jag är rädd för precis det som du beskriver:
"känner hur det ilar till i magen om hästen tar ett snedsprång eller om den börjar "konstla"."

Där finns en jättefin, supersnäll liten häst som jag skulle tro är jättefin att rida. Jag provade honom en gång i skritt och trav, men backade ur för jag hittade inte takten i traven utan bara spännde mig, tappade stigbyglarna..
TÄNK om jag hade fortsatt rida honom, då hade det funkat efter ett tag jag vet.
Men.. :smirk: