Tiden efter...

[Jamtland]

Nu har det snart gått en vecka efter förlossningen, och någonstans så har jag börjat ana att kroppen inom en inte alltför orimlig framtid faktiskt kommer att återgå till det "normal" (vad nu det är :smirk: ).

Det som fascinerar mig är att i ingen av de böcker jag läst så står det egentligen någonting om tiden efter förlossningen. Annat än att "Du bör vänta ett tag med sex pga infektionsrisken". I övrigt så handlar det mesta om bebisen (såklart, men det hade varit trevligt med liiiite mer info om vad som händer i min kropp också.)


Så det är lite "chockartat" att en vecka efter förlossningen fortfarande inte kunna sitta ordentligt, att brösten ömmar som faan, att det inte finns tillstymmelse till magmuskler eller uthållighet i kroppen. Och intresset för sex är mindre än noll, även om jag kan ana att någon gång i framtiden så kanske tanken ter sig lockande igen...

Iofs så "borde" jag kanske ha räknat ut det mesta av det som kommit som en överraskning, men ändå. Tänker även på er som inte hade en så "lätt" förlossning som jag hade, det måste ju vara ÄNNU värre för er...

Jenny

 

[Gandalf]

Sv: Tiden efter...

Det finns en bok som heter "Sedan du fött" av Maria Borelius som handlar om precis det du söker - hur kroppen påverkats av graviditet och förlossning och hur man bör ta hand om den tiden efter. Jag lånade den på bibblan INNAN jag födde vilket kanske inte var så smart eftersom man blev lite blek om nosen vid levande beskrivningar av hur hon skrek av skräck och smärta på toaletten de första gångerna och så Trevligt nog blev jag följdaktligen positivt överraskad när min kropp kändes helt ok ganska omgående efter förlossningen (förutom det ömmande underlivet och pizzadegen på magen förstås... )

Men det är en bra bok så den kan jag rekommendera.

 

[Gandalf]

Sv: Tiden efter...

Kom på att jag läst en annan bok också: "Nybliven mamma" av Gro Nylander. Handlar också mer om mamma än om bebis har jag för mig.

Bibblan - me likes!

 

[anhe]

Sv: Tiden efter...

Ja, många trillar ju snart av pur förvåning ur det "rosa-gulliga-molnet" som varit fantasin innan, att man ska sitta där och bara lukta på sin vackra nöjt ammandes bebis,, som sedan sover tills nästa gång den ska äta. Verkligheten kan ju te sig ganska chockartad. Synd att så lite fakta finns med i den allmänna informationen som går ut till gravida, med såna saker som att amningsproblem är ganska vanligt, det kan gå lite si och så i början, och ungen är då allt annat än nöjd, man har avslag i flera veckor, brösten växer flera storlekar och gör ONT, man är ofta riktigt rejält öm och har problem att sitta, man kan ha problem att utföra sina toalettbehov - kanske helt enkelt för att man inte vågar, att ungen kan må illa i flera dagar i början för att den svalt fostervatten, och då mestadels skriker mm.

Kanske skrivs inte så mycket om det, just för att man ändå känner sig rätt så ok ganska snabbt efter förlossningen, minnena bleknar fort av den här ändå relativt korta perioden, och de problem man har överstigs ju vida av att man faktiskt har en alldeles underbart söt liten bebis att lära känna.

Min andra förlossning som på alla sätt och vis var mycket mer kontrollerad än den första, eftersom jag visste hur det skulle kännas, var ju helt underbar, jag var superpigg direkt, det var som om han kommit på posten, det är nästan oförskämt att vara så opåverkad, inte ens öm i underlivet. När bägge ungarna varit/är små, så har jag varit mest förvånad över att den där "småbarnsföräldratröttheten" aldrig infunnit sig (mina barn har varit snälla bägge två). Jag har aldrig upplevt att jag har någon större sömnbrist.

 

[Gandalf]

Sv: Tiden efter...

När bägge ungarna varit/är små, så har jag varit mest förvånad över att den där "småbarnsföräldratröttheten" aldrig infunnit sig (mina barn har varit snälla bägge två). Jag har aldrig upplevt att jag har någon större sömnbrist.

Samma här, jag har helt klart haft flera andra perioder i livet då jag varit tröttare och sovit mindre än jag har sedan min son föddes för sju månader sedan. Jag har, ärligt talat, aldrig känt mig jättetrött och att jag bara MÅSTE få sova. Fast det kan nästan vara lite provocerande att säga har jag märkt Och visst är jag medveten om att jag har haft turen att få ett superenkelt barn.

 

[Basilika]

Sv: Tiden efter...

Grattis till hjärtegullet

Jag känner igen mig så. Jag trodde när jag fött min första att jag skulle kunna åka hem i mina gamla kläder ingen hade heller talat om hur ont det gör både i brösten och själen när mjölken rinner till och ingen hade ens andats att man inte skulle kunna sitta på en vecka

Men om man visste allt det här innan kanske man inte skulle våga skaffa barn

 

[ulda]

Sv: Tiden efter...

Hmmm... har faktiskt inte haft nåt uppehåll alls i sexlusten... Fast jag tror det har att göra med att jag ju fick kejsarsnitt. Däremot vill jag inte ha sex förrän avslaget gett med sig och ärret känns läkt, av mer praktiska skäl. Trist att det ska få stoppa en...

I övrigt känns det mest jobbigt att amningen inte funkar så bra och att hormonerna ibland ger en gråtattacker utan like.

 

[Miaaa]

Sv: Tiden efter...

Men om man visste allt det här innan kanske man inte skulle våga skaffa barn

nej, jag känner mig då rätt avskräckt efter att ha ramlat in på den här tråden..... Tur att det inte kommer att vara aktuellt på några år så jag hinner glömma den här tråden.

 

[Basilika]

Sv: Tiden efter...

Det är inte meningen att såna som du ska vara här och läsa

 

[Magdalena]

Sv: Tiden efter...

Min sexlust försvann av amningshormoner. Jag blir jättepåverkad av hormoner verkligen! Men så fort jag slutade amma så kom det tillbaka, med råge!

Hade lyckats förtränga hur jobbigt andra dygnet är. När Nathalie kom och var värre än värst kändes det som om jag ville slänga ut ungen genom fönstret. FY så trött jag var. Och fy så ont det gjorde. Bläh.

 

[Gandalf]

Sv: Tiden efter...

Min sexlust försvann av amningshormoner. Jag blir jättepåverkad av hormoner verkligen! Men så fort jag slutade amma så kom det tillbaka, med råge!

Skönt att höra. Eller ja, att den kom tillbaka alltså. Jag är inte så sugen alls, men jag har väl antagit att det är amningen som är boven. Det tråkiga är att jag gärna vill amma länge...