Texter i låtar

[Eurydome]

Det är ju viktigt att skilja på verk och person i dessa lägen också förstås. Att Kenneth Gärdestad skrev texten till Vilken härlig dag innebär ju inte att HAN var en fluktare, eller tycker att fluktande är något bra. Till exempel. På samma sätt som Bret Easton Ellis inte skrev American Psycho för att han är galen seriemördare och vill uppmuntra till sådant, och att Nabokov inte skrev Lolita för att han var pedofil och vill inspirera andra.

Funderade och diskuterade kring detta igår kväll, och insåg att jag nog dömer låttexter hårdare än jag gör poesi eller skönlitteratur. Kanske för att de liksom (ofta) framförs av textförfattaren?

Kan dock flika in ännu en riktigt obehaglig text, Run for your life med Beatles.

I min värld är skillnaden mellan Vilken härlig dag och American Psycho att låten nog inte är tänkt att skildra så mycket annat än typ "en härlig sommardag där jag fantiserar om att jag tittar på en naken tjej". American Psycho däremot, skildrar ju en annan person utifrån den personens upplevelser världsuppfattning så att säga. Personens världsuppfattning är inte tänkt att spegla författarens utan författaren utforskar och skildrar en helt annan person än sig själv.

 

[miumiu]

Det är ju viktigt att skilja på verk och person i dessa lägen också förstås. Att Kenneth Gärdestad skrev texten till Vilken härlig dag innebär ju inte att HAN var en fluktare, eller tycker att fluktande är något bra. Till exempel. På samma sätt som Bret Easton Ellis inte skrev American Psycho för att han är galen seriemördare och vill uppmuntra till sådant, och att Nabokov inte skrev Lolita för att han var pedofil och vill inspirera andra.

Funderade och diskuterade kring detta igår kväll, och insåg att jag nog dömer låttexter hårdare än jag gör poesi eller skönlitteratur. Kanske för att de liksom (ofta) framförs av textförfattaren?

Kan dock flika in ännu en riktigt obehaglig text, Run for your life med Beatles.

Jag tycker människor generellt verkar ha svårt att skilja på verk och person? Liksom skådisar som spelat "skurk" ofta kan få skit och hat av människor privat.

Just med låttexter är jag nog lite extra uppmärksam eftersom jag faktiskt har en masterexamen i musikvetenskap och därmed ägnat mig en del åt textanalys. Däremot kan jag ha känslomässigt svårt att separera verk och person i fall där man vet att upphovsmannen/kvinnan är/varit en riktigt störd person. Det ligger lite och skaver nånstans i bakhuvudet då, och färgar nog min upplevelse något.

 

[Anna]

Jag tycker människor generellt verkar ha svårt att skilja på verk och person? Liksom skådisar som spelat "skurk" ofta kan få skit och hat av människor privat.

Just med låttexter är jag nog lite extra uppmärksam eftersom jag faktiskt har en masterexamen i musikvetenskap och därmed ägnat mig en del åt textanalys. Däremot kan jag ha känslomässigt svårt att separera verk och person i fall där man vet att upphovsmannen/kvinnan är/varit en riktigt störd person. Det ligger lite och skaver nånstans i bakhuvudet då, och färgar nog min upplevelse något.

Ja så är det ju förstås. Det finns ju verk som man omvärderar efter att ha fått reda på ett och annat om upphovsman/upphovskvinna också och det tycker jag inte är särskilt konstigt.

Men jag har hamnat i otaliga diskussioner kring sådant här, i bokcirklar och under studietiden, gällande t.ex om en manlig författare automatiskt är gubbsjuk för att han beskriver unga kvinnor på ett visst sätt, eller om det de facto är huvudpersonen eller berättaren som gör beskrivningen utifrån sitt. Eller att en författare är osympatisk för att hens karaktärer är det. Und so weiter. Jag gör mig själv skyldig till att baka ihop verk och person då och då (t.ex läser jag inte längre böcker av en viss svensk författarinna som tycks ha blivit radikaliserad även om jag gillat flera av hennes böcker tidigare men det handlar ju lite om att jag inte vill bidra till hennes inkomst) och det är nog mänskligt det också.

Det är ett väldigt intressant ämne! Vi pratade mycket om detta när jag pluggade (min examen är främst i litteratur/poesi/dramatik), vissa upphovsmän kommer undan med det mesta medan andra "döms". Jag minns Shakespeare och Hemingway som exempel gällande män och kvinnor.

 

[em-pirre]

Inte alltid människor lyssnar på texten. Min man gillar smooth criminal med alien antfarm och hade aldrig reflekterat över att Annie definitivt inte var okej!

Det är väl inte deras text förstås. Men definitivt bättre än originalet!

 

[Otherside]

Jag ÄLSKAR Miley Cyrus' akustiska liveversion av Jolene, men bara för framträdandets skull. Det är annars en sångtext som känns så fel. Där den "enkla" kvinnan bönar och ber den supersnygga och sexiga Jolene att inte ta hennes man. Som om mannen inte hade nåt att säga till om utan bara är ett lättförvillat offer som valsar iväg efter första bästa snygga kvinna som flirtar med honom. Hade MIN man valt Jolene framför mig så hade jag låtit honom gå. Jag hade aldrig försökt övertala Jolene att "please don´t take my man". Vill han hellre han henne än mig så går jag vidare i livet, kanske lättad över att slippa en så lättledd karl.

 

[Lightzone]

Jag ÄLSKAR Miley Cyrus' akustiska liveversion av Jolene, men bara för framträdandets skull. Det är annars en sångtext som känns så fel. Där den "enkla" kvinnan bönar och ber den supersnygga och sexiga Jolene att inte ta hennes man. Som om mannen inte hade nåt att säga till om utan bara är ett lättförvillat offer som valsar iväg efter första bästa snygga kvinna som flirtar med honom. Hade MIN man valt Jolene framför mig så hade jag låtit honom gå. Jag hade aldrig försökt övertala Jolene att "please don´t take my man". Vill han hellre han henne än mig så går jag vidare i livet, kanske lättad över att slippa en så lättledd karl.

OT Men sköna odds att de just spelar Jolene på stranden exakt när jag läser detta inlägg

 

[snorp]

Jag tycker det är lite konstigt att man valt att ha en låt med uttrycket "I got that sunshine in my pocket" i en barnfilm (Trolls). Sunshine in my pocket är också ett uttryck för att ha droger med sig.

 

[Silver Girl]

Tänkte på den här tråden i går när "Då står alla pojkarna på rad" med Orup spelades på radion. Den har jag alltid tyckt har en text som tyder på en del kontrollerande hos mannen. Att hon ringer och talar om att hon lämnar jobbet och att han noterar att hon är lite sen, men skulle aldrig lura honom.

 

[nejlica]

Jag ÄLSKAR Miley Cyrus' akustiska liveversion av Jolene, men bara för framträdandets skull. Det är annars en sångtext som känns så fel. Där den "enkla" kvinnan bönar och ber den supersnygga och sexiga Jolene att inte ta hennes man. Som om mannen inte hade nåt att säga till om utan bara är ett lättförvillat offer som valsar iväg efter första bästa snygga kvinna som flirtar med honom. Hade MIN man valt Jolene framför mig så hade jag låtit honom gå. Jag hade aldrig försökt övertala Jolene att "please don´t take my man". Vill han hellre han henne än mig så går jag vidare i livet, kanske lättad över att slippa en så lättledd karl.

+ 1 på den, gillar låten, men har precis samma invändningar mot texten

 

[athena_arabians]

Jag är noga med texten. Inga problem med band som försöker provocera (typ rammstein eller olika metalband), men just dessa som tror sig vara romantiska men egentligen tror de äger kvinnan. Lite som twilight.

Vanligtvis lyssnar jag på politisk punkrock eller liknande där texten är hela grejen. Det kan vars provocerande men samtidigt för demokrati, mot racism osv.

En av världens vackraste låtar ger mig dock kalla kårar, Balladen om Fredrik Åkare. Lyssnar på den ibland men får lite spysmak i munnen.

Balladen om Fredrik Åkare är ljuvligt vacker... men texten vidrig.

 

[Otherside]

Nu kom jag på den förfärliga låten med nåt svenskt dansband där killen spanat in en "snygg tjej" i baren på ett hotell och kontaktar hotellväxeln för att bli kopplad till hennes rumstelefon!! Växeln hallå, tror jag den heter. SÅ creepy!! Jag hade blivit vansinnig om hotellet verkligen kopplat stalkern vidare till min rumstelefon.

 

[em-pirre]

Balladen om Fredrik Åkare är ljuvligt vacker... men texten vidrig.

Det är himla synd.

 

[Gry]

Jag har alltid varit fascinerad och älskat skarven när det börjar skava. I synnerhet när det uttrycks i vemod. Jag har så svårt att sätta ord på det. Men det är när känslorna går över styr, eller tankarna, eller verkligheten. Jag tycker att författaren Neil Gaiman är en fena på det ibland. Samma med vissa låttexter. Jag har tex inget emot Fredrik Åkare då jag ser den mer som en skildring av tidens förgänglighet och en längtan men som så klart inte är ok. Wild Roses är ju också ett exempel på när det går fullständigt fel. Eller pumped up kicks. Fast ingen av dom är väl exempel på själva skarven iofs. Det är väl snarare skarven jag fascineras av. Hoppas ni fattar vad jag menar.

Å ena sidan tycks ju folk inte lyssna på texterna alltid och de går dom förbi (jag sjöng med i Im gonna make you sweat när jag var tio också och trodde att Bob menade att nu skulle han minsann sjunga så vi svettades på dansgolvet och när vi knappt orkar mer skulle han pusha lite till). Å andra sidan är det ju ett problem att folk är ganska aningslösa. Men jag har hyfsat svårt för moralpanik gällande det mesta.

 

[malumbub]

Jah stör mig på att radion, speciellt lokalradion, spelar låtar som förhöjer droger...utan att någon utåt tar avstånd från det. Sex och maktmissbruk i förhållanden, ja, de stör mig oxå, men just denna drogliberalism som INGEN reagerar på...

Ingen kritiserar öppet...förutom i P4 Extra, när Messiah Hallberg (tror jag det var) hörde Smith&Tells Nangilima och undrade om de sjöng om gruppsjälvmord a la sekt. Vet inte om han försökte vara rolig eller om han faktiskt menade det.

 

[Ullmerkott]

Alla varianter på "jag tycker att hon är vacker, så vi är meant to be". Det enda viktiga i en heterorelation är ju att mannen uppskattar kvinnans utseende, övriga egenskaper samt vad hon tycker om honom är helt irrelevant för Den Sanna Kärleken®.

 

[Grazing]

Alla varianter på "jag tycker att hon är vacker, så vi är meant to be". Det enda viktiga i en heterorelation är ju att mannen uppskattar kvinnans utseende, övriga egenskaper samt vad hon tycker om honom är helt irrelevant för Den Sanna Kärleken®.

Fast vacker behöver inte bara betyda utseendet, man ska inte ta allt så bokstavligt tror jag.

 

[Oknytt]

Gammal tråd, så sorry för att jag återuppväcker den, men finns ju såååå många exempel.

Typ: när jag var i äldre tonåren/ tidiga 20 hade jag en grej för Acid Bath. Alltså....helt sjuka texter på majoriteten av låtarna för att inte tala om att alla albumomslag var målade av seriemördare tydligen.

Många låtar från kända artister handlar om suicid, depression/ ångest och tex psykiska problem som tex som urval Marianas Trench- skin and bones (anorexi), Mumford & Sons- Hot Gates (suicid/depression) och Flora Cash- Don't you look at me that way (ångest).

Btw har aldrig tänkt att Halleluja av Leonard Cohan skulle va bondage??? Huuuur?

 

[Grazing]

Btw har aldrig tänkt att Halleluja av Leonard Cohan skulle va bondage??? Huuuur?

Nej nej, den handlar inte om det.

 

[MJLee]

Jag ÄLSKAR Miley Cyrus' akustiska liveversion av Jolene, men bara för framträdandets skull. Det är annars en sångtext som känns så fel. Där den "enkla" kvinnan bönar och ber den supersnygga och sexiga Jolene att inte ta hennes man. Som om mannen inte hade nåt att säga till om utan bara är ett lättförvillat offer som valsar iväg efter första bästa snygga kvinna som flirtar med honom. Hade MIN man valt Jolene framför mig så hade jag låtit honom gå. Jag hade aldrig försökt övertala Jolene att "please don´t take my man". Vill han hellre han henne än mig så går jag vidare i livet, kanske lättad över att slippa en så lättledd karl.

När den här tråden puttades upp så apropå Jolene (som jag älskar Dolly!) så finns det två andra versioner, eller ja en version och en 'updatering' som jag verkligen gillar.

 

[Derivata]

På temat Jolin, det här är min favorit-version

https://youtu.be/7GQiPXF4p9k?si=J-MlDbThhb_QEweT
Brolin

Ja, den säkert tolkas åt alla håll och kanter Men jag tycker den är fyndig