Tappat sugen med ridskoleridning- är jag ensam?

[TheRedLightning]

Sv: Tappat sugen med ridskoleridning- är jag ensam?

Den första ridskolan jag red på var jag kvar tills ridläraren inte kunde lära oss mer (4-5 år), då slutade jag. Sedan hade jag ca 1 års uppehåll då jag var medryttare/kusk på en släktings travhästar, hade ändå längtan att börja rida igen (på ridskola).
Jag hittade en ridskola, ett stenkast bort från den första jag red på. Lite komiskt att de låg så nära varandra, men kommungränsen gick precis emellan deras anläggningar. Jag hann rida där i 1 år, sen hade den ridlärarens man fått ett jobb i Australien, så de la ner hela verksamheten och flyttade.
Så det var tillbaka till travarna igen, jag tröttnade på att lulla runt i skogen och blev då halvfodervärd på min kusins pålla. I och för sig blev det lite lulla runt i skogen där också, men jag fick ibland rida "lektioner" för min kusin. Hon känner ju sin egen häst och det resulterade att jag fick ner henne på tygeln och känna hur hon trampade under sig och jag flög på den här stora pållan (174 cm i manken).

Dessvärre var jag tvungen att sluta som halvfodervärd då jag flyttade 11 mil bort och i med det påbörjade jag också 5 år utan ridning, blev bara några enstaka turer i skogen på svärföräldrarnas gamla fjording, som inget kunde mer än simpla grunder.

Jag saknade ridningen något enormt. Så efter 5 års uppehåll sökte jag mig tillbaka till en ridskola (som jag nu ridit på i snart 2 år). De första lektionerna kände jag mig som en nybörjare igen, då jag hade tappat allt med vad balans heter och för att inte tala om min då underbara sits (mer stolsits än något annat).
Jag har aldrig lärt mig mer än vad jag gör just nu och den ena ridläraren jag rider för är super och lektionerna med henne blir aldrig tråkiga, även om det är mycket dressyr. Bästa känslan har varit när vi haft dressyr och jag lyckats rida två utav stallets hästar - den ena som har en fyrtaktig galopp (som är jätteläskig) att få honom till en bättre galopp och få tillbaka gunghäst känslan i galoppen, och den andra som är stel som en pinne att lyckats rida honom mjuk så att han gör en sluta och verkligen känna att jag rider faktiskt.

Den sistnämnda tror jag är viktigt för att orka rida kvar på ridskolan att man rider och inte bara åker med, som det är lätt att göra på en ridskolan. Jag hamnar i den fällan ibland också och då blir lektionerna dötrista.

Jag gillar även hoppning så jag rider också varannan vecka i en privat hoppgrupp på ridskolan på en av ridskolehästarna. Finns det några sådana alternativ för dig också?

 

[Tokyo]

Sv: Tappat sugen med ridskoleridning- är jag ensam?

Jag kan känna igen mig en hel del i det du skriver.

Själv har jag ridit på samma ridskola i 9 år nu och börjar känna mer och mer att jag vill göra något annat. Inte för att jag inte lär mig saker, för det gör jag. Min ridlärare är extremt duktig och lektionerna är varierade och kul, men jag blir ändå inte riktigt nöjd. Ridskolan är väldigt liten så man blir nästan lite kvävd ibland. Svårt att förklara, men du kanske förstår ändå?

Jag rider även min hopptränares häst på träning en gång i veckan, vilket är lite heaven and hell. Hoppning är superkul och det är ju kul att få rida flera gånger i veckan, men jag är den enda där som inte har en egen häst och känner mig (lite mer än bara)lite utanför. Jag känner inte alls av någon gemenskap då jag(på grund av att jag inte har någon häst) varken kan vara med i laget eller hänga med i diskussionerna. Det brukar sluta med att jag endast känner mig i vägen och att jag ibland nästan blir tårögd när de pratar om hur deras häst har slitit sönder täcket igen. Dessutom så dör ju motivationen totalt när de andra utvecklas i raketfart med sina hästar och får resultat. Själv går jag mer bakåt än framåt eftersom att jag rider honom så sällan och aldrig hinner hitta knapparna.

I januari började jag dansa och, av någon anledning, har det hjälpt mig att få någon slags mening med ridningen. Så det kanske kan hjälpa om du hittar någon annan hobby att ha på sidan av? Eller det kanske du redan har?
Det har hjälpt mig att få tankarna på lite annat håll och dessutom variera mig själv och min träning lite mer. Hoppningen känns dock fortfarande värdelös, man ska inte behöva känna sig gråtfärdig både när man kommer dit och när man åker hem.(man ska nog inte behöva känna sig gråtfärdig alls? Haha)

Jag vet inte riktigt hur mitt inlägg ska kunna vara till någon hjälp egentligen, men det kanske är bra att se att fler känner lite samma sak iaf.

Mitt problem ligger väl mest i att jag, så mycket mer än gärna, vill ha en egen häst som jag kan knyta ett band och ha kul med, men även utvecklas och nå resultat. Jag tycker det låter som att du också vill ha/behöver en egen, eller åtminstone en häst som du kan rida regelbundet som du kan "connecta" och utvecklas tillsammans med, eller har jag fel nu?

(Kan ju tillägga att det värsta i det hela är väl att jag har varit så äckligt nära att äga en egen häst så många gånger, men alltid har det hänt något som har gjort att man har lagt allting åt sidan. Usch vad jag låter gnällig förresten, ber om ursäkt. Menade inte att framstå som någon bortskämd unge som inte har någon ponny )

Jag hoppas att mitt inlägg gav dig något iaf ^^

 

[Squie]

Sv: Tappat sugen med ridskoleridning- är jag ensam?

Man kan ju inte säga" Det känns så meningslöst att rida runt, runt här på en häst det kanske inte ens klickar med"...Det känns så meningslöst att jag inte ens orkar anstränga mig, skiter i om volterna blir 4- kantiga ung.Längtan att bara rida en o samma häst, utvecklas tillsammans med den blir allt starkare. Börjar även känna att detdär runt, runt o dressyra i ridhuset börjar stå mig upp i halsen.

Vad gör att du inte kan säga det?

Har ridit många år på ridskola nu. Skulle vilja lära mig mer om NH, trail o sånt "alternativt". Så peppa mig nu att orka rida kvar resten av terminen! ( Har betalat in dyra pengar, fås ej igen ) Ni som slutat på ridskola- varför? Vad gjorde ni istället? Fördelar med att rida kvar? Jag har även en jättefin medis- häst, en riktig kamrat, men det är lite oklarheter med honom ( säljas? Ägaren behöver ev inte medis mer? ) så jag har behållt min ridplats på ridskolan pga detta eg. Fy jag vet varken ut eller in.Och inlägget blev galet långt! Förlåt.

Det är då man söker sig till andra marker. Man behåller ridskoleplatsen och letar sig på nya områden.

Byta gren helt o hållet. Eller mer, lägga till gren. Få en annan vinkel på hästeriet. Vill du rida, vara på marken eller sitta bakom? Western har någon varit inne på. Galopp finns. Trav finns. Det finns mer än bara ridskoleliv.

 

[kvandi]

Sv: Tappat sugen med ridskoleridning- är jag ensam?

Låter som det är dags att lämna ridskolelivet för något annat! Jag hade inte bara bytt inriktning, att rida ridskola på islandshästar eller westernhästar blir precis samma sak tillslut!

Om du är nöjd med en gång i veckan hade kanske ett ställe som har företagsmässigt medryttarsystem passat? Det finns stall där man är medryttare på en o samma häst o betalar en viss summa varje månad, ibland ingår en ridlektion per månad t.ex. Nu menar jag alltså inte att vara medryttare på grannens häst, utan mer likt ridskola fast medrytteri istället.

Men det mest fantastiska om man söker samhörighet med en häst, att utvecklas tillsammans och göra mer än rida "runt runt" så är det Egen Häst! Det är 7 dagar i veckan, kostar skjortan men är så värt det! Man behöver absolut inte vara expert för att skaffa egen men då är det bra att ställa upp hästen nånstans där du kan få hjälp med de små vardagssakerna man aldrig möter som ridskoleryttare. Man lär sig fort och känner sig snart lite säkrare som hästägare!