Det känns så segt att gå på jobb just nu.Jobbar inom vården( jobbat 15 år) och bytte jobb för 1 år sedan. Jättekul i början att lära sig nytt men nu börjar jag tappa "intresset" eller hur man ska säga.Jag har jättefina arbetskompisar, dock har ett par bytts ut under året. Men nu börjar jag förstå varför enheten i alla år haft hög personalomsättning....Dom vi vårdar är allt annat än enkla och vissa går ofta till direkta fysiska angrepp( biter, river, klöser osv).Vissa dagar går man på helspänn.Det känns inte värt..(Och samtidigt får jag dåligt samvete av att skriva detta.)Finns även jättehärliga klienter på enheten men det känns som det negativa överskuggar just nu.Hur hittar man drivet igen? Känner mig så.orkeslös just nu, efter en extra tuff period.Vet att min nyaste arbetskompis är tveksam till att fortsätta på enheten. Känns svårt att ta upp detta i arbetsgruppen med tappad motivation..Några funderingar?Och ja, mitt i röran föreslog min chef att jag ev kunde bli vik.arbetsledare för en kommande mammaledighet???Hjälp.
..
.
..
.