Tamkanin + unghund = trubbel

[Viveka]

Min systersons ungar passar för tillfället en lånekanin med tillhörande tvåvåningsbur åt en kompis, och min 8-månaders WSS är alldeles fixerad av den. Hon kan inte passera deras tomt utan att först rusa upp och kolla in buren, och även om hon sedan följer med mig på promenaden även utan koppel är det uppenbart att hon hellre skulle stanna och glo på kaninen.

Kaninen i sin tur är helt cool och ostressad, han skumpar oberört omkring i sin bur, och kommer ibland ända fram till henne så att de möts nos mot nos genom gallret. Det ser väldigt gulligt ut, men jag inbillar mig inte ett ögonblick att jyckens piskande svans och lysande ögon beror på att hon gillar kaninen, och bara vill hälsa på den. Om kaninstackaren kom lös skulle hon förmodligen göra kaninragu av den på fem röda sekunder, eller åtminstone mangla den rätt eftertryckligt.

Jag har låtit henne hållas hittills, eftersom hon inte har en chans att komma åt kaninen, och jag hoppades att hon skulle lugna ner sig och ge upp efter ett tag, när hon själv insåg det. Jag vill ju inte att hon ska jaga kaniner alls, varken vilda eller tama, så jag trodde det skulle kunna fungera som avsensivitering, om hon bara fick vänja sig vid lukten och åsynen av den under kontrollerade former.

Men snarare är det så att hon hetsar upp sig mer och mer för varje gång hon ser den. (Hon har tidigare visat tendenser att gå upp i varv i vissa situationer, och det är något jag måste vara försiktig med i träningen, för när hon väl gått upp på överväxel blir hon nästan okontaktbar, och det kan ta en bra stund att varva ner henne igen).

Jag har prövat att sitta bredvid buren en längre stund, med hunden kopplad, men istället för att lugna ner sig efter ett tag, blir hon mer och mer frustrerad och börjar t.o.m trampa med tassarna och smågnälla, något som hon aldrig gjort tidigare. Så länge hon ser kaninen lyckas jag inte få henne att slappna av, men går jag därifrån verkar hon glömma den rätt snart - tills nästa gång vi passerar förbi, då är hon där igen och ska kolla om det går att ta sig in i buren.

Uppenbarligen hanterar jag problemet på alldeles fel sätt, eftersom hon blir värre istället för bättre.

Några förslag på hur jag ska kunna hantera detta på ett positivt sätt, d.v.s som ett led i träningen att kaniner inte får jagas?

Vad säger ni som har jakthundar?

 

[Kilauea]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

Koppla upp hunden innan ni passerar så hon inte kan rusa upp och stressa upp sig själv. Det är du som bestämmer om ni ska hälsa på kaninen eller ej.
Och säg åt hunden. Hon får inte hålla på så. Blir man uppstressad vid kaninen, ja då får man inte vara där.

 

[Blandrastik]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

Jag tycker det är viktigt att du är den som låter henne jaga, det du har bestämt ska jagas.
Dvs Ge f*n i kaninen, men här seru är ett jaktalternativ.

Men ska tydligen även kunna göra hundar viltrena, på tex rådjur, men då måste de i princip sova på rådjursfäll för att rådjuren ska bli ointressant. Så din tanke med tillvänjning är inte fel, bara att då borde din hund gå runt med kaninen runt halsen.

 

[Viveka]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

Problemet är att det är när just hon är kopplad som hon stressar upp sig.

Hon springer visserligen fram till buren, när hon är lös, men tydligen mest för att kolla att kaninen verkligen är där och utan att verka särskilt uppjagad. Jag brukar bara fortsätta förbi, och då följer hon med okopplad utan problem och verkar glömma bort alltihop så fort vi passerat.

Det är när jag sätter koppel på henne och försöker vänta ut henne, antingen vid buren eller en bit ifrån, som hon blir stressad efter ett tag och börjar gå upp i varv.

Hon visade lite av samma beteende, när jag först började lära henne ett vänta-kommando vid ytterdörren. Då började hon plötsligt att stressa upp sig, eftersom själva kommandot utlöste någon sorts överdriven förväntan hos henne. Ju längre hon fick vänta desto mer uppjagad blev hon, till den grad att hon till slut började trampa och smågnälla. Vänta-kommandot fungerade ungefär som när man spänner en båge - när hon väl fick fri-kommando for hon iväg som en avskjuten pil, istället för att som tidigare bara traska med ut genom dörren utan att göra någon affär av det. Det här beteendet satt i någon vecka, sedan lärde hon sig att hantera det, och nu fungerar vänta-kommandot fint, om än inte till riktigt hundra procent.

Det jag är ute efter är att hon ska kunna vistas - kopplad eller lös - vid eller i närheten av buren en längre stund, utan att börja jaga upp sig, och så småningom ignorera kaninen helt. Kanske har jag helt enkelt inte väntat tillräckligt länge för att hon ska hinna varva ner?

Jag funderar på att ta med mig en bra bok, sätta mig i en bekväm stol bredvid buren med hunden kopplad, och sedan bli sittande där några timmar - eller tills hon kopplar av.

Kan det vara något?

 

[Roxer]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

Ska du jaga med henne?

Jag skulle nog satt mig vid buren och lagt hunden. Enda hunden ska göra är att ligga. Inte stirra på kaninen (eftersom det bara leder till en frustrerad hund). Kaninen ska kopplas ihop med att ha tråkigt, lite samma som man får göra med hundar som bestämt sig för att jaga katter... Det ska vara du som bestämmer om det ska jagas eller inte. Sedan skulle jag koppla hunden när jag går förbi tomten, för det går så fort att förvandla kaninen till en "ex-kanin" om den mot förmodan skulle vara utanför buren någon dag.

Du kanske skulle ta kontakt med en WSS instruktör. De ska ju vid jakt respektera vilt liksom de stående fågelhundarna, men jag är osäker på om det är samma inlärningssätt. Kolla det.

 

[Viveka]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

Nej, jag tänker inte jaga med henne, vilket egentligen är synd, för hon hade nog haft förutsättningar. Så det enda jaktalternativ jag kan erbjuda henne - (vilket även Blandrastik föreslog) - är att stöta upp kråkor, som vi har väldigt gott om. Det gjorde även min gamla ESS, som annars var fullkomligt viltren på både rådjur, hare och gräsand, vilket är de viltslag vi har i närområdet.

Däremot bryr jag mig inte så mycket om jycken stöter upp några kråkor på fältet, hon har ju inte en chans att komma åt dem, och kråkorna verkar snarast tycka det är kul, eftersom de uppenbarligen retas med hundarna. Jag ska kanske börja uppmuntra det, istället för att bara ignorera, som jag gjort tidigare.

Men du har helt rätt i att kaninen lätt kan bli en ex-kanin, jag upptäckte idag att hunden själv kan peta upp låset till burdörren, Inte medvetet förstås, för så smart är hon inte, men man behöver bara stryka emot den för att haken ska gå upp. Idiotisk konstruktion, men nu har jag bundit fast den med ett snöre.

Uttråkningsmetoden fungerar annars ganska bra. Jag satt med henne vid buren i två timmar och läste en bok, och till slut blev hon så uttråkad att hon somnade där hon låg. Då fick hon gå en promenad som belöning.

Håller jag på så här ett par dagar, lär hon nog bli immun mot just den här kaninen, fast om det hjälper nästa gång vi stöter upp en hare tvivlar jag på.

 

[Blandrastik]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

En skitenkel grej du kan göra som alternativ till kaninsstrirrande är; du lägger ett kort spår, helst med blod, men det är inte så viktigt, bredvid kaninburen. Löjligt enkelt och med ett suveränt spårslut. (kattmat what ever, bara det är topp)
Vovven springer fram till buren, du säger åt din hund att ge f*n i kaninen, men se här vad matte kan trolla fram, ett superspår med leverpastejsslut!

Kolla sedan hur din hund reagerar nästa gång ni passerar buren och hon får ett nix-pix av dig, kanske letar hon efter spåret istället. Då är det ju bara att jobba vidare med spår av alla de slag. Din hund får sitt jaktbehov tillfredsställt och kanin får leva ifred.

 

[Viveka]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

Jättebra idé med spåret - tack ska du ha! - jag ska testa det i morgon bitti.

Blod har jag inte, men hon har gått några enklare personspår tidigare, så det bör gå bra.

 

[Viveka]

Sv: Tamkanin + unghund = trubbel

För dem som eventuellt undrar hur det går med anti-kaninträningen, kan jag berätta att uttråkningsmetoden fungerar förvånansvärt bra.

Jag har tagit för vana att sitta nära buren med en bra bok någon timme varje dag, (om det är bra väder). Vid det här laget är Nelly så blasé på kaninen, att hon lätt kan tänka sig att syssla med annat i omgivningen, t.ex godissök - (Tack för det tipset, Blandrastik!) - eller t.o.m lägga sig och sova en stund intill buren. Hon går fortfarande fram och nosar på kaninen genom gallret då och då, men den maniska besattheten är borta, och det är mera som när hon hälsar på en annan hund.

En lustig bieffekt är att kaninen uppenbarligen gillar henne, och alltid skuttar fram till gallret för att nosa på henne, när hon kommer. Förmodligen har den så urtråkigt hela dagarna i sin bur, att t.o.m en bufflig unghund är bättre än ingenting.

Varför skaffar folk burkaniner över huvud taget? För mig verkar det vara ett tråkigt och fullkomligt meningslöst sällskapsdjur. De som jag har träffat verkar inte tycka särskilt mycket om att bli kelade med, även om de finner sig i det. Och att tillbringa större delen av sitt liv i en bur kan ju inte vara särskilt kul.
Kanske någon som har kanin kan förklara vad man gör med dem?