Efter att följande tråd skapats blev jag inbjuden till @ASKAPLASKA för att övningstälta vilket jag accepterade. Jag tyckte det verkade vara ett bra tillfälle att kolla hur det funkade att åka iväg själv utanför komfortzonen och tälta. Igår var det dags. Det tog cirka 1½ timme att köra dit. Till min förvåning fick jag inte ens förväntansångest. Jag hade åtminstone förväntat mig en nervös reaktion från magen men nä, det uteblev 
Det enda var att det kändes konstigt att kunna åka så långt på egen hand utan problem. Är det så "normala" människor gör? De bestämmer att de ska åka någonstans och sen gör de det? För mig som levt länge i en helt annan verklighet var det rätt udda, även om andra tar det för givet att man gör så. Det är ju onekligen intressant att ha upplevt så olika perspektiv.
Jag blev varmt välkomnad och blev inte ens utskälld av hunden . Efter en stunds prat åkte vi iväg för att hälsa på kamelerna. Det är väl inte det vanligaste djurslaget man kan ha så jag förstår att det lätt kan bli lite uppståndelse bland folk och fä under en ridtur på kamel. Jag har nog faktiskt aldrig klappat en kamel någon gång tidigare. Jättesöta var de i alla fall.
Så småningom var det dags att utse en tältplats och det blev en liten glänta i skogen omgiven av ett flyttblock och några små granar som skydd runt om. Jag fick hjälp att bära dit grejerna och det gick snabbt att få upp tältet. Till slut var det dags att sova. Det hade blivit rätt kylslaget så jag var glad att jag tagit med mig en mysig fleecefilt. Med den under täcket fick jag mysvärme under täcket och kunde sova med bara ben. Det tog en stund att somna p.g.a. blåsten plus att det hördes musik genom skogen, men sen sov jag nästan som hemma. Lite större kudde hade dock inte skadat. Min vanliga kudde synkade inte med det hårdare underlaget.
Morgonen var lugn och skön. Jag häpnade lite fortfarande över hur bra allt kändes. När jag så småningom åkte därifrån tänkte jag åka runt lite i omgivningarna, helt enkelt göra så som jag tänkt göra på semestern. När jag fick syn på en skylt med "Naturreservat" på, åkte jag dit och hamnade på ett slott. Intressant. Utrustad med kameran gick jag sedan omkring där. Skyltar lite här och där berättade om ställets historia men så spektakulärt var det inte, tyckte jag.
Så småningom åkt jag hemåt, glad över min tältningsresa med nya upplevelser och bekantskaper med mig hem i bagaget
Det enda var att det kändes konstigt att kunna åka så långt på egen hand utan problem. Är det så "normala" människor gör? De bestämmer att de ska åka någonstans och sen gör de det? För mig som levt länge i en helt annan verklighet var det rätt udda, även om andra tar det för givet att man gör så. Det är ju onekligen intressant att ha upplevt så olika perspektiv.Jag blev varmt välkomnad och blev inte ens utskälld av hunden
. Efter en stunds prat åkte vi iväg för att hälsa på kamelerna. Det är väl inte det vanligaste djurslaget man kan ha så jag förstår att det lätt kan bli lite uppståndelse bland folk och fä under en ridtur på kamel. Jag har nog faktiskt aldrig klappat en kamel någon gång tidigare. Jättesöta var de i alla fall. Så småningom var det dags att utse en tältplats och det blev en liten glänta i skogen omgiven av ett flyttblock och några små granar som skydd runt om. Jag fick hjälp att bära dit grejerna
och det gick snabbt att få upp tältet. Till slut var det dags att sova. Det hade blivit rätt kylslaget så jag var glad att jag tagit med mig en mysig fleecefilt. Med den under täcket fick jag mysvärme under täcket och kunde sova med bara ben. Det tog en stund att somna p.g.a. blåsten plus att det hördes musik genom skogen, men sen sov jag nästan som hemma. Lite större kudde hade dock inte skadat. Min vanliga kudde synkade inte med det hårdare underlaget.Morgonen var lugn och skön. Jag häpnade lite fortfarande över hur bra allt kändes. När jag så småningom åkte därifrån tänkte jag åka runt lite i omgivningarna, helt enkelt göra så som jag tänkt göra på semestern. När jag fick syn på en skylt med "Naturreservat" på, åkte jag dit och hamnade på ett slott. Intressant. Utrustad med kameran gick jag sedan omkring där. Skyltar lite här och där berättade om ställets historia men så spektakulärt var det inte, tyckte jag.
Så småningom åkt jag hemåt, glad över min tältningsresa med nya upplevelser och bekantskaper med mig hem i bagaget
