Tager vad man haver

[SiZo]

Världsklass i hagprydnad.

Jag tänker att miniatyrhästarna kanske borde ha den titeln snarare än araberna?? Men jag kan ju ha fel

 

[Habina]

Jag tänker att miniatyrhästarna kanske borde ha den titeln snarare än araberna?? Men jag kan ju ha fel

De kan få dela...

Men skämt åsido tycker jag det är tråkigt att så få araber verkar användas i Sverige numera.

 

[SiZo]

De kan få dela...

Men skämt åsido tycker jag det är tråkigt att så få araber verkar användas i Sverige numera.

Jag tycker att det är tvärtom faktiskt, fler och fler som rids! Showhästar rids "tillomed" numera. Och jag vet ingen som inte rider sina araber längre. Sen är ju många bara skogsmullar såklart, men bättre det än hagprydnader!

 

[Ackio]

Jag blir oxå smått tokig när det bara står "fin stam" Ibland tillomed "stam i världsklass". Enligt vem då? För vad?

Jag håller ju på med araber, och de är ju inte världsklass i något utom möjligen distans, och mig veterligen har vi inga "världsklass" stammar för distans i landet alls?

Och de som säljer unghästar för närmare halvmille tack vare "världsklasstam" och bilder på hästen i hagen där man knappt ser hästen

 

[tuaphua]

Jag tycker att det är tvärtom faktiskt, fler och fler som rids! Showhästar rids "tillomed" numera. Och jag vet ingen som inte rider sina araber längre. Sen är ju många bara skogsmullar såklart, men bättre det än hagprydnader!

Det vet jag. De ställs ut och går i hage och avlas på.

 

[SiZo]

Det vet jag. De ställs ut och går i hage och avlas på.

Ok!
Undrar om de vinner nåt när de saknar muskler...

 

[MJLee]

Alltid undrat varför i ponnyaveln är det meriter inte stam som räknas mest? Hur det med icke SWB raser? Är det samma vikt på stam för tex Pre, NSV, Fjording och liknande? Eller är de mer 'brukshästar' än SWB?

 

[Mabuse]

Jag brukar säga att om man kan tänka sig att få en häst till som är precis likadan som stoet så kan man betäcka henne.

Jag har nog tänkt så förut, men nu tänker jag nog mer att det kan finnas vissa lägen när man skulle kunna avla på ett sto man inte vill ha en kopia av. Jag tänker på hoppaveln, där har man ju avlat fram mer försiktighet, vilket leder till att du får en del överförsiktiga hästar. Hästar som kan hoppa höga hinder men inte vågar göra det annat än med en ryttare som lägger dem perfekt varje gång så det inte finns någon chans att riva.

En sån häst, givet att den är avelsmaterial i övrigt (exteriör, kapacitet, ridbarhet, hållbarhet etc), skulle jag nog ändå tänka mig att man kunde avla på, och då medvetet välja modiga hingstar. För då har man ju en ytterlighet i balansen mellan modig och försiktig, och vet att man har en häst som har allt man behöver i form av försiktighet, då är det ”bara” att maxa modet i hingsten, så är ju oddsen ganska bra att få en bättre avkomma. Det är ju balansen man är ute efter, den gyllene blandningen av mod och försiktighet som gör att hästen alltid hoppar men aldrig river.

 

[Angel]

Jag har nog tänkt så förut, men nu tänker jag nog mer att det kan finnas vissa lägen när man skulle kunna avla på ett sto man inte vill ha en kopia av. Jag tänker på hoppaveln, där har man ju avlat fram mer försiktighet, vilket leder till att du får en del överförsiktiga hästar. Hästar som kan hoppa höga hinder men inte vågar göra det annat än med en ryttare som lägger dem perfekt varje gång så det inte finns någon chans att riva.

En sån häst, givet att den är avelsmaterial i övrigt (exteriör, kapacitet, ridbarhet, hållbarhet etc), skulle jag nog ändå tänka mig att man kunde avla på, och då medvetet välja modiga hingstar. För då har man ju en ytterlighet i balansen mellan modig och försiktig, och vet att man har en häst som har allt man behöver i form av försiktighet, då är det ”bara” att maxa modet i hingsten, så är ju oddsen ganska bra att få en bättre avkomma. Det är ju balansen man är ute efter, den gyllene blandningen av mod och försiktighet som gör att hästen alltid hoppar men aldrig river.

Den typen av hopphästar som "alltid" hoppar verkar det ju vara en väldig efterfrågan på så såna ston eller hingstar i kombination med mer försiktighet är nog inte dumt att ha i avel.
Min allroundstammade dressyrhäst har alltid gjort så att våra hopptränare fått smått förvånade ansiktsuttryck när vi kommit åt helvete fel (pga att jag har avståndsbedömning som en memil) och hästen ändå haft noll tvekan om att hon minsann ska ta sig över. Visst nu har vi inte hoppat högt utan hållit oss runt 120 men den inställningen kombinerat med mer kapacitet måste vara säljbart.

 

[Mabuse]

Den typen av hopphästar som "alltid" hoppar verkar det ju vara en väldig efterfrågan på så såna ston eller hingstar i kombination med mer försiktighet är nog inte dumt att ha i avel.
Min allroundstammade dressyrhäst har alltid gjort så att våra hopptränare fått smått förvånade ansiktsuttryck när vi kommit åt helvete fel (pga att jag har avståndsbedömning som en memil) och hästen ändå haft noll tvekan om att hon minsann ska ta sig över. Visst nu har vi inte hoppat högt utan hållit oss runt 120 men den inställningen kombinerat med mer kapacitet måste vara säljbart.

Förr var ju hästarna mer så, men en häst som alltid hoppar i alla lägen kommer ju ofta vara en häst som river ibland. Även om den inte säkert kommer klara hindret så hoppar den ändå, och river i värsta fall. Nu vill man ha försiktigare hästar (iom lättare hindermaterial och mer tekniska banor), som verkligen inte vill riva och verkligen försöker hoppa felfritt, men får man för mycket av det blir hästen överförsiktig, och vägrar hoppa hellre än att riskera en rivning om den inte ligger perfekt. Förr fanns det ju fler "träbenta" hästar som liksom inte tycker världen går under om det trillar lite bommar utan är lika glada för det, men såna hästar är ju inte jätteroliga att tävla.

Ju skickligare man är ju försiktigare häst kan man ju rida utan att den börjar vägra, för oss vanliga dödliga som sätter hästen i skiten lite nu och då är man ju tacksam om hästen antingen har så mycket överkapacitet att den tar sig över hindret oavsett hur man rider an på det, eller kan leva med att riva i värsta fall utan att tycka att världen går under och bryta ihop. Som är lite mer förlåtande, helt enkelt. Men ändå försöker hoppa felfritt, hästar som kör plockepinn och är lika glada för det är nästan ännu svårare att hoppa felfritt än de som är överförsiktiga, kan jag tycka.

 

[Angel]

Den typen av hopphästar som "alltid" hoppar verkar det ju vara en väldig efterfrågan på så såna ston eller hingstar i kombination med mer försiktighet är nog inte dumt att ha i avel.
Min allroundstammade dressyrhäst har alltid gjort så att våra hopptränare fått smått förvånade ansiktsuttryck när vi kommit åt helvete fel (pga att jag har avståndsbedömning som en memil) och hästen ändå haft noll tvekan om att hon minsann ska ta sig över. Visst nu har vi inte hoppat högt utan hållit oss runt 120 men den inställningen kombinerat med mer kapacitet måste vara säljbart.

Ska tillägga att jag på inget sätt tror att mitt sto i sig är den ideala hopphästen då hon som ren hopphäst saknar tillräcklig med kapacitet höjdmässigt. Visst hade hon väl kunnat gå lite högre med en ryttare som inte var lika hopplös och som inte satte henne i skiten men det är långt ifrån en 150-häst. Däremot så har jag övervägt att lägga en välgående hopphingst på henne för att få fram en ärlig och rörlig speedhäst som även kan gå iaf msv dressyr.

 

[Angel]

Förr var ju hästarna mer så, men en häst som alltid hoppar i alla lägen kommer ju ofta vara en häst som river ibland. Även om den inte säkert kommer klara hindret så hoppar den ändå, och river i värsta fall. Nu vill man ha försiktigare hästar (iom lättare hindermaterial och mer tekniska banor), som verkligen inte vill riva och verkligen försöker hoppa felfritt, men får man för mycket av det blir hästen överförsiktig, och vägrar hoppa hellre än att riskera en rivning om den inte ligger perfekt. Förr fanns det ju fler "träbenta" hästar som liksom inte tycker världen går under om det trillar lite bommar utan är lika glada för det, men såna hästar är ju inte jätteroliga att tävla.

Ju skickligare man är ju försiktigare häst kan man ju rida utan att den börjar vägra, för oss vanliga dödliga som sätter hästen i skiten lite nu och då är man ju tacksam om hästen antingen har så mycket överkapacitet att den tar sig över hindret oavsett hur man rider an på det, eller kan leva med att riva i värsta fall utan att tycka att världen går under och bryta ihop. Som är lite mer förlåtande, helt enkelt. Men ändå försöker hoppa felfritt, hästar som kör plockepinn och är lika glada för det är nästan ännu svårare att hoppa felfritt än de som är överförsiktiga, kan jag tycka.

Jo, man vill ju inte ha en häst som lika gärna kan leka plockepinn utan att vara mer försiktig nästa språng. Men som sagt, för oss mindre talanglösa hoppryttare/dressyrtanter som hoppar ibland är det väldigt tacksamt med en häst som ställer upp även om den inte kommer perfekt. Sen får ju hästen gärna ha lite självinsikt också så att den stannar hellre än kraschar.

 

[Mabuse]

Jo, man vill ju inte ha en häst som lika gärna kan leka plockepinn utan att vara mer försiktig nästa språng. Men som sagt, för oss mindre talanglösa hoppryttare/dressyrtanter som hoppar ibland är det väldigt tacksamt med en häst som ställer upp även om den inte kommer perfekt. Sen får ju hästen gärna ha lite självinsikt också så att den stannar hellre än kraschar.

Nej, en kamikazehäst blir ju direkt läskig att hoppa tycker jag, allrahelst om den dessutom är lite "Tjoho vad kul! Fullt ös medvetslös!"

Men det är svårt detdär, man vill ju inte ha en tittig häst heller, fast den ska ju gärna vara uppmärksam och reaktiv... Vilket är typ samma egenskap. Det är väl därför de där bra hopphästarna som har allt, och dessutom kapacitet, är så dyra... Det jag kan märka när man sitter upp på en hoppstammad häst med lite nyare sportstam är att de ofta verkligen har det där intresset för bommar. Ligger det en bom på ridbanan vill de liksom helst dit och springa över den. Det är ju en väldigt trevlig egenskap när man ska hoppa sen, det hjälper ju om hästen letar hinder.

Lite som dressyrstammade hästar som tycker om när folk tittar på dem och verkligen gillar att visa upp sig, det är ju inte heller helt fel på en tävlingsbana.

 

[Angel]

Ja, en dressyrhäst med utstrålning väger ju ofta upp en lite mindre flashig gång (och är dessutom ofta bekvämare att sitta på om det är fallet). Svårt bara att veta hur det nedärvs.
Det där med bomintresse vet jag inte riktigt heller. Mitt gammelsto är som sagt allroundstammad och henne började dom få ta in när vi stod på större anläggning och det var hopptävlingar utomhus eftersom hon hoppade ut ur hagen och in på banan annars.

 

[Habina]

Alltid undrat varför i ponnyaveln är det meriter inte stam som räknas mest? Hur det med icke SWB raser? Är det samma vikt på stam för tex Pre, NSV, Fjording och liknande? Eller är de mer 'brukshästar' än SWB?

Stam är viktig hos fjordhäst. Framförallt om du vill rida SM, då krävs det tre generationer godkända hingstar, sen är de flesta ston klass 1 här i Sverige, vi har en liten avel men med bra kvalité.

Personligen tycker jag att många inavlar för mkt, samt att det är ibland lite för stort fokus på gångarter och att de ska vara så stora som möjligt.

Jag vill ha en c-ponny som kan göra lite allt möjligt på LA-nivå.

 

[Hedinn]

Men det är svårt detdär, man vill ju inte ha en tittig häst heller, fast den ska ju gärna vara uppmärksam och reaktiv... Vilket är typ samma egenskap.

Nja, det behöver det absolut inte vara. Går utmärkt att få fram känsliga och reaktiva hästar utan att de behöver bli nervösa/tittiga. Dock är det väl inte ett helt enkelt avelsarbete om det är många uppfödare som inte kan avgöra skillnaden.

Menar alltså inte kritik mot dig, med tanke på efterföljande mening verkar du ju medveten om att man kan få det ena utan det andra, utan mer allmänt, då det verkar vara en rätt allmän uppfattning på många håll. Används väl även inte helt sällan som anledning till att avla på ”skit” eftersom (vissa) hobbyryttare hävdar att tävlingsavlade hästar är för heta och nervösa och (vissa) tävlingshästuppfödare hävdar att man måste avla på nervösa/tittiga hästar för att få fram bra tävlingshästar.

Min åsikt? Bullshit.

 

[Angel]

Till viss del håller jag med att en reaktiv häst som är känslig för "det den borde" dvs uppmärksam på ryttaren och ev hinder inte nödvändigtvis är mer känslig för miljön. Men ofta så är ju en häst som är uppmärksam på ryttaren också mer uppmärksam på annat. Förutsatt att uppmärksamheten på ryttaren inte är kombinerat med extremt stort fokus och förtroende, vilket förstås är det optimala. Däremot så är det ju stor skillnad på att hästen lägger märke till en konstig blomma och att den kastar sig handlöst iväg åt andra hållet för att den la märke till en konstig blomma.
Vore spännande att se om det finns någon liknande forskning om reaktivitet på häst som det finns hos hundar där det i alla fall finns lite om reaktivitet / miljökänslighet / separationsångest osv. Däremot så verkar det svårt att leta efter de olika egenskaperna genetiskt eftersom det är svårt att testa för en sak utan att av misstag även inkludera annat typ av "känslighet".

 

[Ramona]

Jag har gjort den missen! Jag var förvisso tonåring och betäckte mitt ponnysto utan härstamning med en godkänd halvblodshingst. Ponnyn hade dessutom spatt men när ponnyn dömdes ut så rådfrågades veterinären i från (Åby) och han gav grönt ljus och sade att med massa hormon i kroppen blev hästar friska(??). Kan tänkas att det var för att trösta mig som då var 17år men i efterhand var det ett jättedåligt råd. Avkomman blev trevlig och runt 160 inga spatttendenser mig veterligen. Såldes dock som fölunge även om jag har avlägsen kontakt med ägaren.

Men hur var det en miss? Hästen blev ju trevlig och ägaren verkar ju nöjd.

 

[Ramona]

Har ni några tankar kring detta?

Jag håller inte alls med i tina tankar kring att "man tager vad man haver". Speciellt inte hos de uppfödare som satsar på att få fram avkommor som kan gå de höga klasserna.

Jag tror att de allra flesta är helt medvetna om sin avel. Och jag tror att de flesta vet vad de håller på med, avel är trots allt lite för dyrt för att producera en massa skräp du aldrig får sålt eller som ger dig dåligt rykte.

Själv buskavlar jag just nu. Jag har ett äldre d-ponnysto med lite tävlingsmeriter, men helt utan stam. Rolig färg dock då hon är gulbrunskäck. Henne har jag betäckt med en welsh cob-hingst som är superbra mentalt då jag vill ha en lite sportigare större ponny som tanthäst. Det var många omständigheter som gjorde att jag valde att betäcka, men jag är än så länge inte ett dugg missnöjd eller känner mig oseriös i min avel. Stoet är någorlunda exteriört korrekt, rolig att rida, mentalt bra, sportig. Hingsten är också exteriört korrekt och mentalt bra. Det ska mycket till för att avkomman som jag hoppas håller d-ponnymåttet inte ska bli en trevlig individ trots att den inte har någon flashig stam på mammas sida.

 

[FadeAway]

Men hur var det en miss? Hästen blev ju trevlig och ägaren verkar ju nöjd.

Fast det var väl mer tur. Att avla på en defekt ponny där risken finns för nedärvning. När ponnyn saknar härstamning. Det hade ju likväl kunnat bli en häst med spatt med en mankhöjd på 150.