Svullen fångnacke-panik!

Verkar nu som om mankammen börjar mjukna lite! Sjunker risken gradvis för fång när den svullnar av? Förutsatt att hästen motioneras ordentligt, får rätt mängd mat, börjar gå ner i vikt osv. Och inte äter gräs....Har en häst som haft svullen mankam högre benägenhet att få det igen, även om den hålls i normalvikt? Första ggn min häst drabbades av detta i sitt 17-åriga liv. Har å andra sidan ej heller, enligt vad jag vet, varit såhär tjock. Vill lära mig så mkt jag kan för att försöka undvika detta igen!
Ja, den akuta risken för fång minskar när svullnaden går ner. För att minska den mer permanent så måste hästen gå ner i vikt. Att hålla hästen i normalhull och att motionera den även under sommaren är de allra viktigaste åtgärderna för att förebygga fång. Och hästar kan och ska äta gräs (hö är gräs!), men alla klarar inte att gå på helt fritt bete och vräka i sig hur mycket som helst! Det är också skillnad på bete och bete. Alldeles färskt, nytt gräs ska man absolut vara väldigt försiktig med, medan längre mer "moget" gräs som kanske t.o.m. gulnat lite är bättre (mer fiber, mindre socker). Vill man "släppa på bete" någon del av året, så kanske hösten är ett bättre alternativ än sommaren? Särskilt om man då har tidigare obetad mark där gräset hunnit mogna och växa sig långt under sommaren.

Jag gillar annars att tänka på bete lite som högivor. Klarar hästen inte att gå på bete hela tiden, så låt den då beta i "portioner" så att den får beta en stund på morgonen, en stund mitt på dagen och en stund på eftermiddag/kväll och så kanske får en mindre högiva till natten. Och håll noga koll på hästen - svullnar den upp igen, så byt ut någon av "betesmåltiderna" till hö eller halm en period.
 
Ja, den akuta risken för fång minskar när svullnaden går ner. För att minska den mer permanent så måste hästen gå ner i vikt. Att hålla hästen i normalhull och att motionera den även under sommaren är de allra viktigaste åtgärderna för att förebygga fång. Och hästar kan och ska äta gräs (hö är gräs!), men alla klarar inte att gå på helt fritt bete och vräka i sig hur mycket som helst! Det är också skillnad på bete och bete. Alldeles färskt, nytt gräs ska man absolut vara väldigt försiktig med, medan längre mer "moget" gräs som kanske t.o.m. gulnat lite är bättre (mer fiber, mindre socker). Vill man "släppa på bete" någon del av året, så kanske hösten är ett bättre alternativ än sommaren? Särskilt om man då har tidigare obetad mark där gräset hunnit mogna och växa sig långt under sommaren.

Jag gillar annars att tänka på bete lite som högivor. Klarar hästen inte att gå på bete hela tiden, så låt den då beta i "portioner" så att den får beta en stund på morgonen, en stund mitt på dagen och en stund på eftermiddag/kväll och så kanske får en mindre högiva till natten. Och håll noga koll på hästen - svullnar den upp igen, så byt ut någon av "betesmåltiderna" till hö eller halm en period.
Att släppa på bete på hösten är högst vanskligt. Hästens normala kortisolnivå går upp då för att kunna lägga på sig ett späcklager inför vintern vilket i sig ökar risken för fång. Det är ju därför det är större risk för en obehandlad häst som har ppid att få fång.
På hösten kommer också frosten och då rusar sockervärdena. Inte heller bra.
Många missbedömer hur mycket och av vilken kaliber gräset är av framförallt på hösten vilket ökar risken för fång.

En känslig häst kan ibland gå på övervuxet gräs med rätt förutsättningar. Det innebär att det har varit regelbunden nederbörd, att gräset är just gräs, inte ogräs men inte heller rajgräs. Att hästen inte går med betesreducerare del av dygnet och del utan på gräs eftersom en häst kan sätta i sig samma mängd hen vanligtvis äter på ett dygn på ett par timmar. Det bästa är att se gräs som en grej man ger hästen av psykologiska skäl, de mår väl av det men då en kortare tid på dygnet, väl anpassad mark och betesreducerare på. Övrig tid i grushage med högivor. Och, givetvis, koll på mikro och makromineralerna, rätt kvoter mellan mineralerna, tillräcklig motion, koll på hullet och balanserad foderstat i övrigt vilket inkluderar tillräcklig mängd aminosyror.
 
Kan man missa att hästen haft ett fånganfall?Att det varit så "lindrigt" och gått tillbaka av sig själv?🤔Är det möjligt? Dvs att hovslagaren ser det i efterhand? Eller byggs det alltid på och eskalerar till förhöjd puls, fångställning, ovilja att gå/vända? osv...Jag har 1000 frågor...
 
Kan man missa att hästen haft ett fånganfall?Att det varit så "lindrigt" och gått tillbaka av sig själv?🤔Är det möjligt? Dvs att hovslagaren ser det i efterhand? Eller byggs det alltid på och eskalerar till förhöjd puls, fångställning, ovilja att gå/vända? osv...Jag har 1000 frågor...
Ja, det kan man nog missa, lite beroende på vad man definierar som fång och vad som "bara" är reaktion på hög sockerhalt. Om hovslagaren i efterhand ser en breddad lamellrand så har det ju varit ett fånganfall, om än lindrigt. Det behöver inte gå så långt som till "typisk fång", dvs göra superont och hästen knappt kan gå, utan ser man det i tid så kan man ju häva det genom att t.ex. kyla hovarna, låta hästen vila på mjukt underlag och ta bort all mat utom hö. Det finns ju alltid gränsfall, liksom. Jag vet att det finns de som säger att fång är fång och det finns inget som heter "fångkänning", men det finns ju ändå grader i helvetet!
 
Kan man missa att hästen haft ett fånganfall?Att det varit så "lindrigt" och gått tillbaka av sig själv?🤔Är det möjligt? Dvs att hovslagaren ser det i efterhand? Eller byggs det alltid på och eskalerar till förhöjd puls, fångställning, ovilja att gå/vända? osv...Jag har 1000 frågor...
Om du är osäker så tycker jag du ska ta kontakt med veterinär/hovslagare, om inte annat för att få råd hur du ska göra framöver. Vi som sitter här kan ge dig mer eller mindre vettiga råd, men ingen av oss har ju sett hästen, så lite svårt för oss att avgöra om rådet ska vara "var lite försiktig med gräs och se till att hästen går ner i vikt" eller "ta bort från allt gräs NU och tillkalla veterinär". Det kan man bara avgöra genom att se hästen!
 
Kan man missa att hästen haft ett fånganfall?Att det varit så "lindrigt" och gått tillbaka av sig själv?🤔Är det möjligt? Dvs att hovslagaren ser det i efterhand? Eller byggs det alltid på och eskalerar till förhöjd puls, fångställning, ovilja att gå/vända? osv...Jag har 1000 frågor...

Ja absolut. Vill man få en förståelse för vad det verkligen handlar om så behöver man lägga bort den gamla bilden av fång och fånganfall, och hela gamla mekaniska synen på hoven och lamellerna.

Om det gick så långt att kronranden påverkades och hovbenet "roterade" (det är egentligen kapseln som skevar iväg, inte benet) så kommer hovis se det sen när den breddade (disorganiserade) lamellranden verkas fram. Ibland kan man se lindrigare symtom, såsom små blödningar i lamellranden. En del hästar visar inte stora tecken på smärta vid en inflammation som snabbt släpper, man man kan bara se kvittot senare i hoven. Andra visar stor smärta långt innan det blir större förändringar i hovens strukturer, bara det att det sväller inuti hoven kan göra ont (jämför med en inflammerad tånagelbädd hos dig själv).

Ett fullt fånganfall är när processen gått så långt att lamellernas "kardborrefunktion"* blir rejält störd och kronranden tappar sin elasticitet, kapseln skevar iväg från benet, alla vävnaderna påverkas och gör mycket ont. (* hur pass stor vikt kardborrefunktionen verkligen har tvistar de lärde om, men det vi kan observera är att lamellerna blir disorganiserade, dom blir helt krokiga)

Och processen är, så långt som vi just nu kommit vetenskapligt (rätta mig gärna någon om ni har ännu nyare forskning ni läst eller ett bättre sätt att förklara det), en inflammatorisk process som sätts igång vid insulindysregulering. När den når hoven så påverkar det såväl blodflödet i hoven och alla de andra vävnaderna i hoven, på olika sätt.

Får en häst allvarligare inflammationer flera gånger så läker den inte fullt ut, kronranden blir försvagad, blodkärlen kan ha tagit permanent skada etc. Då kan det vara svårt att få hästen ridbar igen, eftersom det är en så stor belastning att bära ryttare ovanpå hästens egen vikt, men ofta kan även "kroniska fånghästar" ha ett smärtfritt liv som hagprydnad.

Engelskans laminitis är ett bättre namn (lamell-inflammation), men det är alla vävnaderna i hovarna som kan påverkas av inflammationen och inte bara lamellerna.
 
Men hur kan veterinären upptäcka fång? Blodprov?I mina ögon ser hästen ut helt som vanligt och beter sig som vanligt men tänk om jag missar ngt? Och om jag förstod rätt så kan hovslagaren se blödningar endast i efterhand?
 
Men hur kan veterinären upptäcka fång? Blodprov?I mina ögon ser hästen ut helt som vanligt och beter sig som vanligt men tänk om jag missar ngt? Och om jag förstod rätt så kan hovslagaren se blödningar endast i efterhand?
Yrkeskunnande och erfarenhet, skulle jag säga. Både veterinären och hovslagaren har garanterat sett fler fånghästar än vad du har gjort, de är mer vana vid att känna eventuellt lite förstärkt puls, har bättre tränat öga för att se rörelsestörningar osv och kan göra en rimlig bedömning utifrån det och utifrån annat som du kan berätta om hästen. Det ÄR inte helt svartvitt, utan det finns en stor gråskala mellan "absolut inte fång" och "klassiska fångsymptom som inte går att missa".
 
Kan man missa att hästen haft ett fånganfall?Att det varit så "lindrigt" och gått tillbaka av sig själv?🤔Är det möjligt? Dvs att hovslagaren ser det i efterhand? Eller byggs det alltid på och eskalerar till förhöjd puls, fångställning, ovilja att gå/vända? osv...Jag har 1000 frågor...
Man kan missa fånganfall och ibland misstas det för annan hälta eller bara ovilja att gå fram. Många hästar går också på bete utan att ridas eller ens ledas och då kan det missas om ingen verkligen står och tittar på varje hästs rörelsemönster och känner igenom hästarna ordentligt varje dag.

Ibland kan man höra dubbelslag när hoven sätts i på hårt underlag men det är inte alla som kan sin hästs vanliga ljud så att de reagerar på det. Förhöjd puls är det inte alla som får och en häst som står i fångställning bör ha visat symptom långt innan för då har det gått riktigt långt. Det är över 20 år sedan jag hörde om en fånghäst som faktiskt stod i det man förr kallade fångställning. (Fångställning är egentligen ett missvisande ord för det är en ställning hästen kan slappna av och avlasta i. Även vid andra smärttillstånd kan hästar alltså ställa sig så.) Då trodde fortfarande endel att det var först då det var fång men idag är kunskapen tack och lov bättre. Förr var det inte så ovanligt att hästar hittades liggande och inte ville resa sig för att symptomen hade missats under så lång tid att hästen då hade så ont att hen inte kunde stå upp längre.
Detsamma gäller ovilja att gå och vända. Då har det nog gått bra långt. Att vända snävt ger dock ofta en fingervisning om att det är i benens nederdel/hovar som problemet sitter eftersom de då förflyttar sig annorlunda. Man ska komma ihåg att endel är så smygade och symptomen så små att man som ägare behöver ha haft ett fånganfall på den individen att lära sig på för att se det. Så var det med min dotters häst. Han hade PPID som vi inte visste om. Då var kunskapen om PPID låg och även veterinärer ansåg att det var något bara gamla hästar fick. Idag hade jag misstänkt det vid andra ögoninfektionen. Det är nämligen vanligt med återkommande infektioner hos hästar med PPID. För vår var det ögoninfektioner men det kan vara återkommande hovröta lika gärna eller att hästen tar upp mycket parasiter och allt däremellan.

När han fick fång första gången hade han stått på boxvila i en vecka-10 dagar efter att ha vrickat sig. Han var innan i toppkondition och det var troligen det som hade hållt det någorlunda i schack. När han så blev stående så slog det över. De symptomen han hade var att han såg lite stel ut. Inte mycket men litegrann. Jag sa till min dotter att vi väntar lite till med att sätta igång honom och han hade gått i hage runt två veckor när jag skulle ta in dem för att hovslagaren skulle komma. Han hade då lite kortare steg än vanligt men inget annat konstigt. När hovslagaren kom 30 minuter senare stapplade han ut ur boxen. Det var ingen tvekan på att det var fång. Det kan alltså gå väldigt fort om man inte vet symptomen på just den individen. Sedan visste jag ju att när hans rörelsemönster förändrades det minsta lilla var det fång på gång och jag kunde därför häva det varje gång efter det. Han blev inte varm om hovarna ens när han stapplade utan det var ett litet område på kanske 2x2 cm på sidan av kronranden som blev varmare. Då fick man behandla i blindo på ett helt annat sätt än idag. Idag kan man enkelt ta prover i stallet men då fick man skicka provet fruset med kurir till Tyskland vilket betyder att det blev jättedyrt så inte ens försäkringsbolagen krävde blodprov utan man behandlade på symptom. Det och det faktum att vi upptäckte det så sent gjorde att han blev riktigt sjuk och fick somna in 1,5 år senare. Sedan proverna man kan ta hemma i stallet kom har jag därför tagit prov på mina lite då och nu. Tack vare det upptäcktes PPID på båda mina hästar innan de hann få ett enda symptom. De har gått på prascend i flera år nu och ingen av dem har några synliga/märkbara symptom utan de mår bra.
 
Med andra ord är det nästan omöjligt att upptäcka själv då, speciellt om det är första ggn,och det inte gått så långt som till typiska symptom? Klurigt.
 
Med andra ord är det nästan omöjligt att upptäcka själv då, speciellt om det är första ggn,och det inte gått så långt som till typiska symptom? Klurigt.

Även en hel del veterinärer och hovslagare missar tidiga tecken, pga att de är så fast vid "diagnos för sjukdomen fång".

Men det är tecken på insulindysregulering som är det första steget (och det är en skala i sig). Sen kommer subtila smärtor i hoven och/eller små tecken på hovens tillväxt. Med det sista steget kommer kraftiga smärtor, rotation och hovbenssänkning, och tyvärr är det först då det brukar upptäckas för det är det som är "diagnosen fång" i mångas ögon fortfarande.

PPID är en annan form av dysregulering som också kan leda till inflammation i hoven, och kan finnas samtidigt som ID.

Men typ, rådet till vanligt hästfolk för att undvika fång är enkelt:
Håll hästen smal. Det är fokus. Kan du inte motionera hästen till det så måste fodermängden begränsas. Och jag menar SMAL, Henneke-skalan 4-5. Många tror att "bra hull" är samma som småfet nuförtiden.
 
Det läskiga med fång är det kan gå fort. Min var helt bra (eller väldigt små symtom som jag missat) och på kvällen skulle jag ta i henne. Blockhalt. Trodde det var hovböld eller söm som tryckte så åkte in till veterinären morgonen efter. Röntgen visade kraftig rotation och kraftig sänkning.
 
Det läskiga med fång är det kan gå fort. Min var helt bra (eller väldigt små symtom som jag missat) och på kvällen skulle jag ta i henne. Blockhalt. Trodde det var hovböld eller söm som tryckte så åkte in till veterinären morgonen efter. Röntgen visade kraftig rotation och kraftig sänkning.

Såhär i efterhand, minns du om hon hade några av de tidiga symtomen? Svullnader, stelheter, etc.

Vilken hullnivå var hon på?

(Du behöver inte svara om det känns jobbigt, men utifall att du vill så bygger vi tillsammans i dessa trådar en fin kunskapsbas av anekdotiska observationer här på buke)
 
Såhär i efterhand, minns du om hon hade några av de tidiga symtomen? Svullnader, stelheter, etc.

Vilken hullnivå var hon på?

(Du behöver inte svara om det känns jobbigt, men utifall att du vill så bygger vi tillsammans i dessa trådar en fin kunskapsbas av anekdotiska observationer här på buke)
Vad jag minns (2018), ingenting. Jag minns att hovslagaren var ute på torsdagen eller fredagen och skodde henne. Det var Januari, mycket snö och hon var ganska tunn/åt det tunnare hållet. På söndagen var det inget konstigt vid utsläpp, inte på eftermiddagen heller men vid insläpp (runt kl 20) kunde hon inte gå. Blockhalt på ett framben.
Det kom som en total chock för mig på måndag morgonen när hon röntgades. Vi pratar inte ens en mm till penetration av sulan typ. Tror det var 0.8 mm.
Hon var då 8 år, swb med 70% fullblod i sig. Åt analyserat hösilage och mineraler.

Vid de andra anfallen hon haft efter 2018 har det varit olika månader men samma symtom. Hon har också avlastat ”tvärtom”, hellre stått på tån. Där har symtomen setts, dvs hon blir lite ”underlig” i sin rytm (något som inte stämmer, nu analyserar jag henne noga och ser oftast direkt i hagen på två-tre steg vart det bär åt), dagen efter småhalt och då tar jag det direkt. Efter 3-5 dagar med Metacam är hon bra igen. Och sen är det bra ett tag.. mycket underligt.
 
Vad jag minns (2018), ingenting. Jag minns att hovslagaren var ute på torsdagen eller fredagen och skodde henne. Det var Januari, mycket snö och hon var ganska tunn/åt det tunnare hållet. På söndagen var det inget konstigt vid utsläpp, inte på eftermiddagen heller men vid insläpp (runt kl 20) kunde hon inte gå. Blockhalt på ett framben.
Det kom som en total chock för mig på måndag morgonen när hon röntgades. Vi pratar inte ens en mm till penetration av sulan typ. Tror det var 0.8 mm.
Hon var då 8 år, swb med 70% fullblod i sig. Åt analyserat hösilage och mineraler.

Vid de andra anfallen hon haft efter 2018 har det varit olika månader men samma symtom. Hon har också avlastat ”tvärtom”, hellre stått på tån. Där har symtomen setts, dvs hon blir lite ”underlig” i sin rytm (något som inte stämmer, nu analyserar jag henne noga och ser oftast direkt i hagen på två-tre steg vart det bär åt), dagen efter småhalt och då tar jag det direkt. Efter 3-5 dagar med Metacam är hon bra igen. Och sen är det bra ett tag.. mycket underligt.
Är hon testad för PPID? Det är så himla likt våran. Han fick fång i mitten av februari, en halvmeter snö och tunn men musklad.
 
ja, två gånger, men under gränsvärdet (inte ens "nära"). Senast i -22.
Äsch då. Då hade det ju annars kunnat finnas något att göra. Jag har visserligen läst om individer som behandlas utifrån symptom nu med just för att de har symptom men ligger under gränsvärdena ändå. Det är ju så mycket vi ännu inte vet om PPID. Gränsvärdena som är idag kanske är helt fel.
 
Äsch då. Då hade det ju annars kunnat finnas något att göra. Jag har visserligen läst om individer som behandlas utifrån symptom nu med just för att de har symptom men ligger under gränsvärdena ändå. Det är ju så mycket vi ännu inte vet om PPID. Gränsvärdena som är idag kanske är helt fel.
Ja vem vet… Men det är lite jobbigt psykiskt för jag vet liksom aldrig vad jag till i stallet. Ont i magen varje sekund på dygnet.
 
Min förra häst fick fång på nyårsafton och var i normalhull. Ingen förvarning. Hade tendens till fettnacke enligt hovslagaren , Kan även berott på belastningsfång, kallt väder, knaggligt underlag. Liten hovbensrotation , specialskoddes på klinik och blev ridbar igen sen höst. Detta är länge sen.
 
Vår ponny fick också fång mitt i vintern utan att vi någonsin hittade någon "förklaring". Det kom, tack och lov, aldrig mer tillbaka och han fick somna in p g a ålder några år senare. :heart
 

Liknande trådar

Hästvård Jag är lite fundersam gällande en av våra hästar, ett 18-årigt islandssto. Hon har under en ganska lång period (sedan sommaren 2022)...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
8 023
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp