Svordomar och könsord, vad är det som driver vissa till att ständigt upprepa dessa i diskussioner?

[Spelberoende]

Jag har just nu en bekant som, trots tillsägelse bara måste använda könsord eller svänga sig med "den glänser som hundp***en i månskenet" och liknande samt naturligtvis svordomar och han, för det är en han, verkar inte vilja ändra på vokabuläret. Jag har flera fd. bekanta som höll på på liknande sätt där "kn*lla" ingick i var och varannan mening samt naturligtvis svordomar i mängder och det är inga fjortisar utan 50+. Det verkar vara nån sorts konstig mani vissa har att så fort tillfälle ges lägga in könsord och svordomar i diskussioner och snart är den jag har kvar som fortfarande håller på likadant en fd. vän just på grund av att han inte ändrar sig med sitt språkbruk.

Jag blir mest förvånad över att dom utan att blinka blir av med vän efter vän utan att ens bry sig och kör samma trad med samma vokabulär utan att ens tänka efter före. Dra till med en svordom kan väl alla göra nån gång men inte i en diskussion och köra dom som ett mantra, har dom så litet ordförråd eller vad driver dom till detta?

 

[Mia_R]

Idioti? Allt är alla andras fel?

 

[Spelberoende]

Idioti? Allt är alla andras fel?

Ja, eller nån form av störning på "övervåningen" men jag tror som dig, ren idioti.

 

[MiniLi]

Vissa är bara puckade och liksom sunkiga. Lite ”höhö” mentalitet och allmänt grisiga.

 

[Spelberoende]

Vissa är bara puckade och liksom sunkiga. Lite ”höhö” mentalitet och allmänt grisiga.

Exakt, och könsord har jag hört till leda då vissa inom försvarsmakten bara måste kräkas ur sig dessa i tid och otid liksom svordomar men jag har inte haft med den sektorn att göra på ett tag så jag hoppas det förändrats. Ibland blir man bara så trött på folk som aldrig lämnat puberteten.

 

[Sharpless]

Jag misstänker att det i mångt och mycket beror på brister, kanske inte så mycket vad gäller ordförråd, utan mer kring empati och liknande.

 

[Sirap]

Korkade och osympatiska, helt enkelt?

 

[Spelberoende]

Jag misstänker att det i mångt och mycket beror på brister, kanske inte så mycket vad gäller ordförråd, utan mer kring empati och liknande.

Du är definitivt nåt på spåren där, när jag tänker igenom hur dom människor jag haft "äran" att höra detta mantra rapas upp till leda är det inte skolans ljus utan snarare klassens mobbare.

 

[nullo-modo]

Finns en hel del forskning på varför vi svär, riktigt intressant att läsa om hur ord kan påverka både när det gäller att hantera smärta och även hantera och ventilera känslor.

Svär själv en del och är typiskt svordomar knutna till tro för min del. Även olika språk och kulturer har sina olika svordomar. En fd kollega som kom till Sverige som 5 åring berättade att han svor olika beroende på om han just då pratade svenska eller sitt modersmål, för han blev det helt fel om han rakt av översatte från sitt mordesmål till svenska eller tvärt om, blev inte samma känsla bakom så på svenska blev det svordomar knutna till tro och på sitt modersmål svordomar knutna till sex.

 

[Sel]

Jag tycker ju att det är stor skillnad på att svära/använda svordomar (även om jag tycker att de förlorar sitt förstärkande syfte när de överanvänds) och att använda nedvärderande, sexistiskt och misogynt eller vulgärt språk.
Jag saknar faktiskt att svära litegrann nu när jag till 99% pratar engelska. Jag tycker det låter skitfånigt om jag försöker svära på engelska och får sällan tillfälle på svenska.

 

[Spelberoende]

Finns en hel del forskning på varför vi svär, riktigt intressant att läsa om hur ord kan påverka både när det gäller att hantera smärta och även hantera och ventilera känslor.

Svär själv en del och är typiskt svordomar knutna till tro för min del. Även olika språk och kulturer har sina olika svordomar. En fd kollega som kom till Sverige som 5 åring berättade att han svor olika beroende på om han just då pratade svenska eller sitt modersmål, för han blev det helt fel om han rakt av översatte från sitt mordesmål till svenska eller tvärt om, blev inte samma känsla bakom så på svenska blev det svordomar knutna till tro och på sitt modersmål svordomar knutna till sex.

Smärta är väl det som ligger närmast till hands, man säger ju inte "å vad det där var oskönt" när man drämmer lilltån i nåt bordsben utan nåt helt annat och då kommer en harang som kan få saker att börja självantända i den omedelbara närheten. I stort sett alla svär nångång men att i daglig kommunikation bädda in svordomar och könsord bara-för-att det är det jag reagerar på, och det har jag alltid reagerat negativt på.

En fd. bekant som dessutom varit militär skulle ha med kn*ll i var och varannan mening, min gamla mamma döpte honom till kapten kn*ll och han fick aldrig heta nåt annat sen. Dessutom var han mytoman och "långfingrad" så han fick sluta i förtid.

 

[Spelberoende]

Jag tycker ju att det är stor skillnad på att svära/använda svordomar (även om jag tycker att de förlorar sitt förstärkande syfte när de överanvänds) och att använda nedvärderande, sexistiskt och misogynt eller vulgärt språk.
Jag saknar faktiskt att svära litegrann nu när jag till 99% pratar engelska. Jag tycker det låter skitfånigt om jag försöker svära på engelska och får sällan tillfälle på svenska.

Ja vulgärt förnedrande språk, varför ska man öht. använda detta? Ofta är det såna som på ett eller annat sätt har problem med det andra könet, annan sexuell läggning än dom själva eller människor från andra delar av planeten har jag märkt.

 

[Inte_Ung]

Jag har alltid trott att det handlar om uppfostran och uppväxt.
Jag svär i princip aldrig eftersom att man inte gjorde det i min omgivning när jag växte upp.
Utom kanske när man blev riktigt arg.
Runda ord förekom i nog inte alls.
Så jag tror att om man hör svordomar och runda ord hela dagarna så blir man så luttrad och van att det blir normalt språkbruk.
De "fula orden" tappar sin laddning och blir som vilket ord som helst bland alla andra ord.

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker att svordomar är ett ”kraftord”. Om jag säger ”Fan!” eller ”Jag är så JÄVLA trött på det här” så är det för att jag vill uttrycka att jag inte är lite trött, eller arg, utan mycket. Jag vill signalera att det sticker ut, det jag pratar om.

Så i min värld, folk som svär i var och varannan mening utan att vara arga uppfattar jag som överdramatiska. Svär man i var och varannan mening på ett sätt som dessutom pyser frustration så tycker jag det tyder på aggressionsproblem. Har man ett starkt språk hela tiden, även över vardagliga saker, är det nåt som inte riktigt lirar för mig.

Använder man dessutom könsord eller misogyna skällsord är det både dålig smak och kvinnofientlighet som lyser igen.

 

[Capybara]

Och jag tycker det är synd att jag aldrig lärde mig svära som barn. När jag försöker som vuxen känner jag ungefär det som @Sel beskriver ovan, det känns som jag pratar ett annat språk och det låter fånigt.

Mina barn kan däremot svära. Det är bra.

 

[Milosari]

Jag svär som en borstbindare men har aldrig fått någon negativ respons på det? Använder mest klassiska svenska uttryck dvs väldigt kristet och sällan könsord, vilket ju enligt vår kultur inte funkar på samma sätt som i engelskan. Jag vet att det finns föräldrar som tycker att det är hemskt att barn får höra svordomar även i vår tid, så där försöker jag hejda mig lite. Men jag förlorar kanske hellre en bekant än gör om mig själv helt och hållet för dennes skull.

Sen tycker jag inte att det är hela världen att min unge säger "fan" då och då. Han får inte egentligen, det är bara vuxna som får svära, men jag ser mellan fingrarna med det. Då är det tusen gånger värre med de som säger "idiot" eller "vad är det för fel på dig?" eller andra nedvärderande saker som ju inte är svordomar men väldigt fula ord. Vi har även pratat om varför vissa ord är rasistiska tillmälen, men så tänker verkligen inte alla. Senast i helgen hörde jag en familj titta på ett fat med chokladbollar och kommentera "jag vet vad de heter egentligen". Fräscht.

 

[Spelberoende]

Vi har även pratat om varför vissa ord är rasistiska tillmälen, men så tänker verkligen inte alla. Senast i helgen hörde jag en familj titta på ett fat med chokladbollar och kommentera "jag vet vad de heter egentligen". Fräscht.

Jag vet också vad dom kallades tidigare eftersom jag växte upp på "den gamla goda? tiden" men språket och världen förändras men håller man sig fast vid det gamla och inte utvecklas blir man gammal i förtid, gammal och bitter och, nä, ja ä int bitter.

I min familj höll vi oss till ett vårdat språk, så var det bara och det fortsätter jag med.

 

[nightcrawler]

Jag svär åxå som en borstbindare. Tycker det känns rätt tramsigt när folk anser sig vara duktiga och fina för att dom inte svär. Skulle nån dessutom sluta umgås med mej för mina svordomar, ja det visar ju bara hur man ser ner på andra. En sån är inte värd min vänskap. Skulle aldrig falla mej in att ändra på mej för att passa in i någons mall. Gör si, gör så. Så kommer folk att tycka om dej. Då är jag hellre ensam resten av livet. Jag tänker att om nån vill att jag ska sluta svära, vad vill dom ändra på mer?

 

[Roheryn]

Jag tycker att det är stor skillnad på att använda svordomar (även om det är mycket) och att tilltala andra människor på ett oförskämt/nedvärderande sätt. Jag skulle aldrig känna mig förolämpad av om någon säger "H*lv*t* vad kallt det är, jag fryser f*n ihjäl!", men skulle absolut reagera på "Är du dum i huvudet din j*vl* h*r*?!"

 

[Spelberoende]

Jag svär åxå som en borstbindare. Tycker det känns rätt tramsigt när folk anser sig vara duktiga och fina för att dom inte svär. Skulle nån dessutom sluta umgås med mej för mina svordomar, ja det visar ju bara hur man ser ner på andra. En sån är inte värd min vänskap. Skulle aldrig falla mej in att ändra på mej för att passa in i någons mall. Gör si, gör så. Så kommer folk att tycka om dej. Då är jag hellre ensam resten av livet. Jag tänker att om nån vill att jag ska sluta svära, vad vill dom ändra på mer?

Eftersom svordomar och könsord samt rasistiska och nedvärderande tillmälen inte tillför mitt liv nånting så varför då använda sånt? Dessutom låter det ganska illa när det används i var och varannan mening. Svära kan jag också göra men då ska det finnas bra grund för svordomen och inte som en större del av den vanliga dagliga kommunikationen med random människor jag möter.