mian1
Trådstartare
Har kommit hem från veterinären med Doris. Vanlig vaccinering så jag vågade mig följa med. Annars får husse åka för jag är så fjantig och kan utan vidare få för mig att svimma i väntrummet 
När homeopatmedicinen inte längre gav resultat blev vi lite uppgivna, men tänkte att det ändå fanns två utvägar hos veterinären. Antingen sterilisering eller också en ordentlig allergitest. Var det inte det ena så måste det ju absolut vara det andra.
Veterinären bara skakade på huvudet och sa att visst kunde man göra allergiprover, men han kunde satsa det mesta han hade på att det inte var någon allergi. Han hade sett många allergihundar och detta var ingen allergi. Kemisk kastrering fick vi väl prova om vi ville, men eftersom Doris allmäntillstånd är så dåligt trodde han att risken var överhängande att p-sprutan skulle framkalla en livmodersinflammation. Även en kirurgisk kastrering gick att prova, men chansen att det skulle hjälpa var försvinnande liten.
Enligt honom är Doris "en produkt av mänskligt vansinne eller modern avel om vi ville kalla det så" och med tanke på att Ester är Doris syster och inte har några problem alls så var Doris snarast att betrakta som ett "måndagsexemplar". Det gladde honom när jag berättade att "vårt" kennel gått över från skinniga utställningshundar till jakthundar och att det bara var valparna i Doris kull som var så där skinniga och rynkiga.
I vilket fall säjer veterinären att Doris problem inte går att bota, bara lindra. Vi har kortison i låg dos och så ska hon tvättas minst en gång i veckan för att lindra klådan.
Nu får vi ny behandling av homeopaten. Vi kör en grundlig omgång med medlet som hjälpte i somras. Kanske finns det en naturlig förklaring varför medlet upphörde att hjälpa under löpet. Det är i alla fall väl värt ett nytt försök, det är det enda som inte bara lindrat utan också faktiskt hjälpt.
Nu har vi en kliande, halvflintis hund här hemma. Hon luktar illa, biter sönder sina tassar och hon äter bajs.
Om hon ändå bara kunde bli frisk
När homeopatmedicinen inte längre gav resultat blev vi lite uppgivna, men tänkte att det ändå fanns två utvägar hos veterinären. Antingen sterilisering eller också en ordentlig allergitest. Var det inte det ena så måste det ju absolut vara det andra.
Veterinären bara skakade på huvudet och sa att visst kunde man göra allergiprover, men han kunde satsa det mesta han hade på att det inte var någon allergi. Han hade sett många allergihundar och detta var ingen allergi. Kemisk kastrering fick vi väl prova om vi ville, men eftersom Doris allmäntillstånd är så dåligt trodde han att risken var överhängande att p-sprutan skulle framkalla en livmodersinflammation. Även en kirurgisk kastrering gick att prova, men chansen att det skulle hjälpa var försvinnande liten.
Enligt honom är Doris "en produkt av mänskligt vansinne eller modern avel om vi ville kalla det så" och med tanke på att Ester är Doris syster och inte har några problem alls så var Doris snarast att betrakta som ett "måndagsexemplar". Det gladde honom när jag berättade att "vårt" kennel gått över från skinniga utställningshundar till jakthundar och att det bara var valparna i Doris kull som var så där skinniga och rynkiga.
I vilket fall säjer veterinären att Doris problem inte går att bota, bara lindra. Vi har kortison i låg dos och så ska hon tvättas minst en gång i veckan för att lindra klådan.
Nu får vi ny behandling av homeopaten. Vi kör en grundlig omgång med medlet som hjälpte i somras. Kanske finns det en naturlig förklaring varför medlet upphörde att hjälpa under löpet. Det är i alla fall väl värt ett nytt försök, det är det enda som inte bara lindrat utan också faktiskt hjälpt.
Nu har vi en kliande, halvflintis hund här hemma. Hon luktar illa, biter sönder sina tassar och hon äter bajs.
Om hon ändå bara kunde bli frisk