Svagt intresse för mat

[Midsommarblomster]

Sonen äter inte så mycket mat. Vid frukost, lunch och middag sitter vi till bords och han får smaka på allting som vi har på tallriken. Han klämmer, krossar, smakar och kastar men det är inte mycket som åker ner i magen. Vi kompletterar med majskrok, kex, brödkanter och annat som han kan pilla med men det är lite likadant där. Smaka, ta sönder och släppa ner på golvet.

Hittills äter han egentligen bara bröd med smör på i mindre mängd, några makaroner kan gå ner, yoghurt med vaniljsmak, makens omelett på morgonen brukar han tycka om några tuggor av. Viss burkmat kan man få i honom om man gör det till en lek och varvar med vatten. Men oftast ser han skeptisk ut, pillar sönder och spottar ut.

Han får ta sin tid på sig, och eftersom han dricker välling så har vi inte problem med att han behöver gå hungrig. Men nu börjar han förskolan i augusti och jag undrar lite vad vi kan förvänta oss av dem? Ni som har eller haft haft barn som inte äter så bra, har förskolan kunnat se efter att barnet får i sig tillräckligt när hen är där? Han äter inte frukt heller, så om vi inte ser någon ljusning över sommaren kommer han att behöva fortsätta få flaska under dagen.

Ni med liknande erfarenheter, hur har det utvecklat sig för era barn? Håller det i sig eller har det släppt vid något tillfälle? Han är 14 månader nu.

 

[VLMF]

Min son har alltid varit liten i maten. Vi var också oroliga både före och under inskolningen, särskilt eftersom vi under inskolningen med egna ögon såg att han inte hann äta klart (han kunde lätt sitta och småpilla/äta en timme vid lunchen). Men det var inte så mycket att göra åt det. Han satt kvar till sist av alla men såg säkert inte heller så intresserad ut av maten. Han gick korta dagar första månaderna (9-15 varav han sov två hela timmar tills de väckte honom vid 14 ) och därefter fick han långt sommarlov hemma. Till hösten med ny inskolning på annan förskola hann han äta klart på ett helt annat sätt.

Vi gav välling på morgonen, spetsad med rapsolja i och så mycket smörgås han ville/hann få i sig, och middag nästan direkt när han kom hem för att han skulle hinna äta middag innan han blev för trött (svårare att få i honom mat ju närmre läggning det var). Kvällsmellis fick han också men inte kvällsvälling, det hade vi slutat med då.
Så fyll på honom med mycket energi hemma och så får lunchen på förskolan bli vad den blir helt enkelt. Kanske knepigare om han också kommer äta frukost på förskolan eller gå långa dagar.

Diskuterade faktiskt med en kompis som är förskolelärare om hans långsamma ätande innan första inskolningen, och hennes input var mest att det löser sig, de lär sig äta snabbare ganska fort.

 

[nejlica]

Vi har alltid med en flaska välling till vår yngsta (16 månader nu, men skolade in när hon var 12) och så får hon den till vilan efter lunch, så har hon ätit dåligt så får hon ändå i sig något. Inga problem alls tyckte pedagogerna.

 

[VLMF]

Vi har alltid med en flaska välling till vår yngsta (16 månader nu, men skolade in när hon var 12) och så får hon den till vilan efter lunch, så har hon ätit dåligt så får hon ändå i sig något. Inga problem alls tyckte pedagogerna.

Vilken bra lösning!

 

[Human]

Min H som ju snart är 2,5 år har väldigt lågt intresse för mat, och har alltid haft.

När han skulle börja förskolan, då 1 år och 8 månader, åt han välling, gröt och kanske något mer. Ingen frukt heller. Vi pratade med förskolan vid inskolningen och det viktigaste då var att stämma av så vi hade samma inställning. Inget tjat, inget beröm, ingen hets runt maten alls utan bara lugn och ge honom möjlighet att äta. Vi sa att allt han äter/petar på är positivt och vi bryr oss inte vad han äter. Förskolan var så bra och tillmötesgående! Vi konstaterade också att annan miljö kan vara positivt så vi tog inte med välling eller annat utan lät det gå lite tid och se hur det utvecklade sig. Ganska snart började han äta frukt på fruktstunden och sen märkte personalen att han faktiskt åt knäckebröd med smör på. De ser därför alltid till att han får knäckebröd att äta sig mätt på, det är fortfarande hörnstommen i hans kost där men numer provar han annat också. Förskolan är fortsatt lyhörda, rapporterar hur han äter, följer upp våra besök hos bvc/läkare/dietist och säger alltid att vi ska säga till om vi behöver göra några anpassningar. En tröst kan ju vara att det är inte ovanligt med barn som är svåra med mat, förskolan kommer ha träffat på det förr

Om det släpper vet jag inte än. H är fortfarande svår, i vintras åt han så dåligt att han konstant var trött och arg. Nu är det bättre, tack och lov, men det är inte bra. Det är väldigt tufft med barn som inte äter, och mina bästa tips är väl att ha dialog med bvc, ignorera alla som tror att det handlar om uppfostran/bortskämdhet och köra på det som funkar. Det enda jag sa innan vi fick barn var att jag aldrig skulle laga annan mat till barnen, men tja, då visste jag inte bättre. I framtiden hoppas jag slippa, men här och nu behöver vi göra så för att få vardagen att funka.

 

[VLMF]

Kom på en sak som förskolan gjorde, de placerade min son bredvid det barn som åt allt och mest De blir ofta lite inspirerade av andra barn som äter och provar. Det märker vi själva också när sonen hänger med sin kusin-idol som har bra aptit på allt, saker sonen aldrig vill testa hemma slinker glatt ner och han tycker plötsligt det är gott dessutom..!

 

[Midsommarblomster]

Vi har alltid med en flaska välling till vår yngsta (16 månader nu, men skolade in när hon var 12) och så får hon den till vilan efter lunch, så har hon ätit dåligt så får hon ändå i sig något. Inga problem alls tyckte pedagogerna.

När vi skolade in dottern så hade de som regel att man inte fick ta med något ätbart till förskolan, utan de tillhandahåller allting. Men det kan ju hända att det är annorlunda när det är välling och ett barn som inte äter så mycket mat. Jag får kolla med dem. Sen är jag öppen för att han kanske äter mer om han faktiskt "behöver" bli hungrig, om ingen flaska finns, och han ser hur de andra barnen gör. Men det är en svår balansgång det där, han är samtidigt väldigt liten vid inskolning och det kommer att vara mycket för honom som det är. Men jag ska prata med dem vid inskolningen och se vad de rekommenderar!

 

[Midsommarblomster]

Kom på en sak som förskolan gjorde, de placerade min son bredvid det barn som åt allt och mest De blir ofta lite inspirerade av andra barn som äter och provar. Det märker vi själva också när sonen hänger med sin kusin-idol som har bra aptit på allt, saker sonen aldrig vill testa hemma slinker glatt ner och han tycker plötsligt det är gott dessutom..!

Vi har dottern hemma som ligger på mage över bordet och tar stora tuggor av allt hon får tag på Men det verkar inte påverka honom, däremot ska han härma henne i precis allt hon gör som kräver kroppskontroll som han inte har ännu

 

[Midsommarblomster]

Min son har alltid varit liten i maten. Vi var också oroliga både före och under inskolningen, särskilt eftersom vi under inskolningen med egna ögon såg att han inte hann äta klart (han kunde lätt sitta och småpilla/äta en timme vid lunchen). Men det var inte så mycket att göra åt det. Han satt kvar till sist av alla men såg säkert inte heller så intresserad ut av maten. Han gick korta dagar första månaderna (9-15 varav han sov två hela timmar tills de väckte honom vid 14 ) och därefter fick han långt sommarlov hemma. Till hösten med ny inskolning på annan förskola hann han äta klart på ett helt annat sätt.

Vi gav välling på morgonen, spetsad med rapsolja i och så mycket smörgås han ville/hann få i sig, och middag nästan direkt när han kom hem för att han skulle hinna äta middag innan han blev för trött (svårare att få i honom mat ju närmre läggning det var). Kvällsmellis fick han också men inte kvällsvälling, det hade vi slutat med då.
Så fyll på honom med mycket energi hemma och så får lunchen på förskolan bli vad den blir helt enkelt. Kanske knepigare om han också kommer äta frukost på förskolan eller gå långa dagar.

Diskuterade faktiskt med en kompis som är förskolelärare om hans långsamma ätande innan första inskolningen, och hennes input var mest att det löser sig, de lär sig äta snabbare ganska fort.

Jag tror de kommer få gott om tid på sig att äta, alla barnen äter i sina egna rum på sin avdelning. Däremot så blir han ju väldigt lätt distraherad så det blir nog den största utmaningen..

Han kommer att gå 8-15 eller 16, så han får frukost hemma och vi hinner sannolikt med ett mellis innan middagen sedan.

 

[Midsommarblomster]

Min H som ju snart är 2,5 år har väldigt lågt intresse för mat, och har alltid haft.

När han skulle börja förskolan, då 1 år och 8 månader, åt han välling, gröt och kanske något mer. Ingen frukt heller. Vi pratade med förskolan vid inskolningen och det viktigaste då var att stämma av så vi hade samma inställning. Inget tjat, inget beröm, ingen hets runt maten alls utan bara lugn och ge honom möjlighet att äta. Vi sa att allt han äter/petar på är positivt och vi bryr oss inte vad han äter. Förskolan var så bra och tillmötesgående! Vi konstaterade också att annan miljö kan vara positivt så vi tog inte med välling eller annat utan lät det gå lite tid och se hur det utvecklade sig. Ganska snart började han äta frukt på fruktstunden och sen märkte personalen att han faktiskt åt knäckebröd med smör på. De ser därför alltid till att han får knäckebröd att äta sig mätt på, det är fortfarande hörnstommen i hans kost där men numer provar han annat också. Förskolan är fortsatt lyhörda, rapporterar hur han äter, följer upp våra besök hos bvc/läkare/dietist och säger alltid att vi ska säga till om vi behöver göra några anpassningar. En tröst kan ju vara att det är inte ovanligt med barn som är svåra med mat, förskolan kommer ha träffat på det förr

Om det släpper vet jag inte än. H är fortfarande svår, i vintras åt han så dåligt att han konstant var trött och arg. Nu är det bättre, tack och lov, men det är inte bra. Det är väldigt tufft med barn som inte äter, och mina bästa tips är väl att ha dialog med bvc, ignorera alla som tror att det handlar om uppfostran/bortskämdhet och köra på det som funkar. Det enda jag sa innan vi fick barn var att jag aldrig skulle laga annan mat till barnen, men tja, då visste jag inte bättre. I framtiden hoppas jag slippa, men här och nu behöver vi göra så för att få vardagen att funka.

Bra tips att prata om inställningen till det Just nu är det nog mest ointresse, men vi vill ju inte att det utvecklas till något mer problematiskt.

Jag hade också tanken om att inte laga annan mat till barnen, innan jag fick barn. Men jag tror att man utgår från ganska stora barn när man tänker så, som dessutom "kan" äta det mesta men har fått tycke för vissa saker. Så visst, då kan man inte få sin favoritmat varje dag. Men att skapa en positiv upplevelse kring mat och familjemiddagar är det allra viktigaste. När jag tänker efter så tycker jag nog att vi bör backa lite med sonen, vi forcerar aldrig någonting men vår entusiasm och förmåga att lägga upp många olika alternativ kan nog ändå uppfattas som lite överväldigande. Vi måste tänka mer på det.

 

[DarkInNight]

Jag har i min närhet barn som varit små och selektiva i maten och föräldrarna var oroliga.

Det har löst sig jättefint. När de sitter med de andra barnen på förskola och skola som äter så har de också blivit att äta mer.
Nu är de runt tioårsåldern och de är mest selektiva i maten hemma, men äter bra i skolan.

 

[clusia]

Nu har mitt barn (haft) selektiv ätstörning så det är ju lite speciellt men vi informerade bara förskolan och nu skolan om läget. Hon fick äta det hon åt och sen löste vi resten hemma. Vissa dagar levde hon på majs och andra bara ris men det är inte hela världen. Vi hade näringssdrycker utskrivna på recept som skickades med men så länge hon var pigg och glad under dagarna så behövde hon aldrig dricka någon, även om hon ätit dåligt.
Idag är hon 7år och det har blivit mycket bättre. Skulle vilja påstå att den selektiva ätstörningen är borta och nu är hon ”bara” kräsen, nog så jobbigt men ändå bättre.

 

[Midsommarblomster]

Nu har mitt barn (haft) selektiv ätstörning så det är ju lite speciellt men vi informerade bara förskolan och nu skolan om läget. Hon fick äta det hon åt och sen löste vi resten hemma. Vissa dagar levde hon på majs och andra bara ris men det är inte hela världen. Vi hade näringssdrycker utskrivna på recept som skickades med men så länge hon var pigg och glad under dagarna så behövde hon aldrig dricka någon, även om hon ätit dåligt.
Idag är hon 7år och det har blivit mycket bättre. Skulle vilja påstå att den selektiva ätstörningen är borta och nu är hon ”bara” kräsen, nog så jobbigt men ändå bättre.

Hur har det varit att navigera i omvärldens syn på vad och hur hon bör äta? Du behöver inte svara, men om du vill så intresserar det mig. Både barn, "uppfostran" och mat är ju laddade frågor så jag kan tänka mig att det inte kan ha varit enkelt alltid.

 

[Flummflicka]

Min pojke är 13 månader. Började hos dagamma när han var 11 månader och jag var också rätt orolig hur det skulle gå med maten. Han har aldrig varit intresserad av mat, försöker inte ens smaka. Kastar bara (nästan allt) ner på golvet. Lever av toastmacka med smör eller räkost eller vitkålspannkakor. Får fortfarande ersättning på flaska 2 gånger om dagen. Vill egentligen att han ska ’äta’ samma som oss. Nog för att jag har hört och haft en förväntning om att barn ska äta samma och de dem erbjuds…

Vi sa faktiskt ingenting till dagmamman, för ville inte att hon skulle ha förutfattade meningar om vad han ville/inte ville äta. Hon säger också att han är selektiv men att han hos henne verkar ha mera ro att äta och de tar god tid på sig och kan kollar mkt på de andra barnen. Så hon upplever det inte som problematisk. Hon säger han äter ’bra’ och ska erkänna jag inte frågat mer om det. Jag hoppas han i framtiden blir mindre selektiv men vill inte skapa stress omkring det och så länge han är glad och växer som han ska så tänker jag att det är ok.

Har hört flera med barn och ätproblem säga att det oftast funkar bättre på förskolan än hemma lustigt nog.

 

[Bexzor]

Sonen äter inte så mycket mat. Vid frukost, lunch och middag sitter vi till bords och han får smaka på allting som vi har på tallriken. Han klämmer, krossar, smakar och kastar men det är inte mycket som åker ner i magen. Vi kompletterar med majskrok, kex, brödkanter och annat som han kan pilla med men det är lite likadant där. Smaka, ta sönder och släppa ner på golvet.

Hittills äter han egentligen bara bröd med smör på i mindre mängd, några makaroner kan gå ner, yoghurt med vaniljsmak, makens omelett på morgonen brukar han tycka om några tuggor av. Viss burkmat kan man få i honom om man gör det till en lek och varvar med vatten. Men oftast ser han skeptisk ut, pillar sönder och spottar ut.

Han får ta sin tid på sig, och eftersom han dricker välling så har vi inte problem med att han behöver gå hungrig. Men nu börjar han förskolan i augusti och jag undrar lite vad vi kan förvänta oss av dem? Ni som har eller haft haft barn som inte äter så bra, har förskolan kunnat se efter att barnet får i sig tillräckligt när hen är där? Han äter inte frukt heller, så om vi inte ser någon ljusning över sommaren kommer han att behöva fortsätta få flaska under dagen.

Ni med liknande erfarenheter, hur har det utvecklat sig för era barn? Håller det i sig eller har det släppt vid något tillfälle? Han är 14 månader nu.

Tredje barnet åt bara mamma scan köttbullar, modersmjölksersättning, mackor med leverpastej ibland, korv och makaroner ibland och enstaka sorter med semper burkmat fram till att han skolades in på förskolan drygt 18 månader gammal. Jag hade lite panik över hur han skulle klara sig en hel dag men han började äta mer varierat efter inskolningen. Idag är han 8 år och fortfarande selektiv med maten men på ett lättare sätt.

 

[vemsomhelst123]

Sonen äter inte så mycket mat. Vid frukost, lunch och middag sitter vi till bords och han får smaka på allting som vi har på tallriken. Han klämmer, krossar, smakar och kastar men det är inte mycket som åker ner i magen. Vi kompletterar med majskrok, kex, brödkanter och annat som han kan pilla med men det är lite likadant där. Smaka, ta sönder och släppa ner på golvet.

Hittills äter han egentligen bara bröd med smör på i mindre mängd, några makaroner kan gå ner, yoghurt med vaniljsmak, makens omelett på morgonen brukar han tycka om några tuggor av. Viss burkmat kan man få i honom om man gör det till en lek och varvar med vatten. Men oftast ser han skeptisk ut, pillar sönder och spottar ut.

Han får ta sin tid på sig, och eftersom han dricker välling så har vi inte problem med att han behöver gå hungrig. Men nu börjar han förskolan i augusti och jag undrar lite vad vi kan förvänta oss av dem? Ni som har eller haft haft barn som inte äter så bra, har förskolan kunnat se efter att barnet får i sig tillräckligt när hen är där? Han äter inte frukt heller, så om vi inte ser någon ljusning över sommaren kommer han att behöva fortsätta få flaska under dagen.

Ni med liknande erfarenheter, hur har det utvecklat sig för era barn? Håller det i sig eller har det släppt vid något tillfälle? Han är 14 månader nu.

Vårat barn är väldigt kräsen hemma i perioder, men har alltid ätit på förskolan. Är det ett problem med att han inte går upp i vikt eller växer som han ska så är det ju en annan sak, men annars tänker jag att evolutionen löst det där. Jag tycker alldeles för många föräldrar i min närhet tjatar på sina barn att äta, de kommer inte välta ihjäl så länge de erbjuds mat och växer som de ska

 

[nejlica]

När vi skolade in dottern så hade de som regel att man inte fick ta med något ätbart till förskolan, utan de tillhandahåller allting. Men det kan ju hända att det är annorlunda när det är välling och ett barn som inte äter så mycket mat. Jag får kolla med dem. Sen är jag öppen för att han kanske äter mer om han faktiskt "behöver" bli hungrig, om ingen flaska finns, och han ser hur de andra barnen gör. Men det är en svår balansgång det där, han är samtidigt väldigt liten vid inskolning och det kommer att vara mycket för honom som det är. Men jag ska prata med dem vid inskolningen och se vad de rekommenderar!

De hade samma regel när vi skolade in våran stora, samma förskola och avdelning som lillasyster, men nu gick det hur bra som helst, så det kan ju vara värt att kolla läget i alla fall!

Hon får det dock alltid till vilan efter maten, inte i samband med maten, vilket jag tycker är bra, då kan hon ju liksom fokusera på maten först.

 

[clusia]

Hur har det varit att navigera i omvärldens syn på vad och hur hon bör äta? Du behöver inte svara, men om du vill så intresserar det mig. Både barn, "uppfostran" och mat är ju laddade frågor så jag kan tänka mig att det inte kan ha varit enkelt alltid.

Skitjobbigt faktiskt. Omgivningen är nog det som varit jobbigast. Som att man liksom misslyckades i ”matuppfostran”. Så här med facit i hand skulle man ju inte stressat upp sig och brytt sig men det är ju inte alltid så lätt när man är mitt i det.

 

[Dorinda]

Där mitt barn går är de flexibla
Det barnet som faktiskt åt dåligt och blev för trött fick följa med en pedagog in och duka, där serverades extra macka direkt när de kom in så barnet höll ihop till lunchen och iaf ätit något om inget alls på lunchen föll barnet i smaken.
Mitt barn åt istället upp rätt snabbt och fick då sen lämna bordet istället och visste vad han fick leka med medans de andra åt vidare.

En fördel med föräldrakooperativ är ju ändå att jag får vara där och se hur det faktiskt fungerar i praktiken

 

[Human]

Bra tips att prata om inställningen till det Just nu är det nog mest ointresse, men vi vill ju inte att det utvecklas till något mer problematiskt.

Jag hade också tanken om att inte laga annan mat till barnen, innan jag fick barn. Men jag tror att man utgår från ganska stora barn när man tänker så, som dessutom "kan" äta det mesta men har fått tycke för vissa saker. Så visst, då kan man inte få sin favoritmat varje dag. Men att skapa en positiv upplevelse kring mat och familjemiddagar är det allra viktigaste. När jag tänker efter så tycker jag nog att vi bör backa lite med sonen, vi forcerar aldrig någonting men vår entusiasm och förmåga att lägga upp många olika alternativ kan nog ändå uppfattas som lite överväldigande. Vi måste tänka mer på det.

Det är väldigt svårt att hitta rätt nivå som förälder, att ge sitt barn förutsättningar att lyckas utan att skapa press eller för mycket förväntan. Man vill ju så himla gärna att det ska bli bra! Vi får ständigt påminna oss om hur vi ska bete oss för att det ska bli så bra som möjligt för H och då och då blir det fel ändå.

Jag kan också utveckla lite mer kring "blir det bättre"-funderingen. Jag minns nu att min man och jag i vintras pratade om målbild för H:s ätande. Vi sa, lätt desperata, att om vi bara kunde komma till en nivå där vi visste att vi kunde få H att äta något varje dag, om det så var samma sak, så skulle vi vara nöjda. Och där är vi faktiskt idag, bara några månader senare. Så länge vi håller våra rutiner med mellanmål och sen serverar pasta till lunch och middag så äter han numer i regel vid varje mål. Det är så vansinnigt skönt att ha kommit dit, så nog tusan blir det bättre! Men man kanske behöver sätta realistiska mål för att se det. Nästa mål vi har är att H ska äta någon proteinkälla, typ korv, men vi får se när vi kommer dit.