R
Raider
Min unghäst blev 3år nu i april, jag satt på honom i julas och efter ca 1 vecka av insittning var vi till och med ute en sväng i skogen med min snälla mamma bredvid oss "ifall att..." alltså, inga problem!
Så kom våren, jag hade massor att göra i skolan och han flyttades från lösdrift till stall och energin i honom samlades på hög och vid alla uppsittningsförsök som gjordes var han spänd och jag stressad och osäker. Detta har lett till två avramlingar. Jag hade svårt att få hjälp av någon annan, och hur lyckat är det att kravla sig upp själv efter såna situationer
Sommaren kom och jag tänkte NU, nu ska vi sätta igång så det händer nånting. Flera av mina bekanta lovordade sina unghästar och jag fick gång på gång höra hur bra allting gick, och snart var det 3årstestet och nu kunde de ju både skritta, trava och galoppera på sina hästar och där stod jag själv fortfarande med en häst jag inte ens visste om jag kunde komma upp på längre..
Idagsläget är modet i botten. Betet han står på nu (han har lugnat ner sig mycket jämfört mot i våras) är 3 mil bort, dvs det är svårt att hinna / ha råd att åka ut mer än ca 3ggr i veckan. Snart kommer hösten igen och skolan ställer nya hårda krav på mig. Stressen är stor och han känner givetvis av det. Jag ha funderat lite på att lämna iväg honom på inridning men jag har alltid ridit in mina hästar själv innan och det har aldrig varit problem. Kanske har jag blivit skrämd sen avramlingarna och därav tvivlar jag mycket på mig själv vilket han naturligtvis känner.
Jag har haft honom sen han var 1år och jag har alltid hanterat honom mycket sen han var liten. Han är en mycket speciell häst, min största utmaning hittills, men jag tror på honom och därför om allt i framtiden fungerar kommer jag att ha kvar honom. Men de senaste halvåret har tankarna på försäljning dykt upp, jag har lite tid för honom pga skolan och hur länge kan man vänta med inridning innan man skapat sig ännu större problem än man redan har? Ja, förvirringen är stor och samvetet i kläm.. Behöver råd, stöd, tips - ja allt är välkommet just nu..!
Så kom våren, jag hade massor att göra i skolan och han flyttades från lösdrift till stall och energin i honom samlades på hög och vid alla uppsittningsförsök som gjordes var han spänd och jag stressad och osäker. Detta har lett till två avramlingar. Jag hade svårt att få hjälp av någon annan, och hur lyckat är det att kravla sig upp själv efter såna situationer
Sommaren kom och jag tänkte NU, nu ska vi sätta igång så det händer nånting. Flera av mina bekanta lovordade sina unghästar och jag fick gång på gång höra hur bra allting gick, och snart var det 3årstestet och nu kunde de ju både skritta, trava och galoppera på sina hästar och där stod jag själv fortfarande med en häst jag inte ens visste om jag kunde komma upp på längre..
Idagsläget är modet i botten. Betet han står på nu (han har lugnat ner sig mycket jämfört mot i våras) är 3 mil bort, dvs det är svårt att hinna / ha råd att åka ut mer än ca 3ggr i veckan. Snart kommer hösten igen och skolan ställer nya hårda krav på mig. Stressen är stor och han känner givetvis av det. Jag ha funderat lite på att lämna iväg honom på inridning men jag har alltid ridit in mina hästar själv innan och det har aldrig varit problem. Kanske har jag blivit skrämd sen avramlingarna och därav tvivlar jag mycket på mig själv vilket han naturligtvis känner.
Jag har haft honom sen han var 1år och jag har alltid hanterat honom mycket sen han var liten. Han är en mycket speciell häst, min största utmaning hittills, men jag tror på honom och därför om allt i framtiden fungerar kommer jag att ha kvar honom. Men de senaste halvåret har tankarna på försäljning dykt upp, jag har lite tid för honom pga skolan och hur länge kan man vänta med inridning innan man skapat sig ännu större problem än man redan har? Ja, förvirringen är stor och samvetet i kläm.. Behöver råd, stöd, tips - ja allt är välkommet just nu..!