Iaraphel
Trådstartare
Kunniga välkomnas att läsa å hjälpa till med denna tråd 
Jag har en häst, en halvblodsvalack på 12 år.
hästen bakrund: han har blivit uppfödd av min familj och moster, redan som föl så fick alla pespekt för honom, han gick typ bar ai hagen utan att någon gjorde något med honom. Samtidigt som detta fick han en spark, en spark i bogen som veterinärer inte sa var någon fara.
Hästen skickades iväg på inridning, det gick la ok, slängde av inridaren så hon kte in på sjukhus.
Sedan dess har han ridits av flera ridlärare och hästutbildare, jag red honom ett tag när jag var 10, men de sa att han var förstor och svår så han skcikades bort till en rutinerad tävlingsryttare som skulle "få fasor" på hästen, eftersom han vägrade att samarbeta, han vägrade på minsta lilla hinder och han reste sig på bakbenen i protest.
För två och ett halvt år sedan fick jag ansvaret för honom, jag började inse att någonting var fel, kollade upp hos veterinärer som behandlade och behandlade utan framsteg, till slut hittade jag en hästmassör/ackuterapeut eller var det heter, han var på en kurs i hästhantering som vi var med på. han hittade felet i bogen, det hade spridit sig i kroppen. Denna häst som blivit slagen, riden/hanterad på en hel del bra/dåliga metoder under 10 års tid, har haft ont, ont i hela kroppen. och ingen, ingen har någonsin förstått, inte förns då..
Hästen nu: Han har blivit friskförklarad, något som han som behandlade honom inte trodde på att han skulle kunna bli. Hästen har gjort stora framsteg, han samarbetar mycke inom ridningen, älskar att hoppa, och försöker så gott han kan i dressyren, dock har han "men" från den långvariga skadan, då han är väldigt stel/spänd, men det går minska med massage/stretchning och lång framridning och avskrittning.
Problem: Han vill/kan inte inte på mig, inte bara mig utan ingen annan, han är sin egen. Dominansen är också svag... Samtidigt som han älskar sig själv, skiter i om han skulle ha ihjäl någon så kan han lika väl vara den där lilla fjanten som aldrig bråkar i hagen, som tar hand om fölen och utstötta.
speciellt nu under vintern blir det ännu värre.
Han har svag respekt för människor samtidigt som han är väldigt rädd.
Vi har varit med på mång akurser i hästhantering, vi har lärt oss mycket men det är som om att han gör allt som han ska men HATAR det, han är jätteduktigp åatt gå efter, longeras, flytta fram/bakben, och allt vad man nu kan hitta på, men han tycker int eom det, sist irriterade han sig på allt och alla så jag fick köra övningarna i fyrkantscorallen istället. Jag frågade han tränaren varför, varför han hatar mig (det är verkligen så det känns), fick svaret att han inte hatar mig, att jag är den enda som fått det förtroendet av honom.
Vad jag vill ha hjälp med är hur jag ska få den här hästen att tycka saker och kring är kul, jag brukar variera så mycket som möjligt, i ridningen går det bra, det "enda" problemet där är att han kan bli rädd och slänga sig och så men det blir bättre.
Men att leda honom är jättejobbigt, inte så att han bråkar men han är sååå sur, han går där med hängande huvud, bakåtstrukna öron, stannar ibland och vill inte alls gå, springer bakåt, småreser sig osv.
Även i stallet kan han va på dåligt humör men det är mycket bättre nu när vi har han i eget stall där det är lit emänniskor som är där, han har hästkompisar som han tycker om, stora hagar och mycket utevistelse.
så vad, vad ska jag göra för att han ska lita på mig? Jag har gjort så många övningar så jag vet int evad, vant honom vid pressening har jag nog gjort 50 gånger men varje gång han ser den så flyger han och är såå rädd!
Vad kan man träna från marken för att de ska tycka det är kul? som samtidigt skapar förtoende??
Jag har en häst, en halvblodsvalack på 12 år.
hästen bakrund: han har blivit uppfödd av min familj och moster, redan som föl så fick alla pespekt för honom, han gick typ bar ai hagen utan att någon gjorde något med honom. Samtidigt som detta fick han en spark, en spark i bogen som veterinärer inte sa var någon fara.
Hästen skickades iväg på inridning, det gick la ok, slängde av inridaren så hon kte in på sjukhus.
Sedan dess har han ridits av flera ridlärare och hästutbildare, jag red honom ett tag när jag var 10, men de sa att han var förstor och svår så han skcikades bort till en rutinerad tävlingsryttare som skulle "få fasor" på hästen, eftersom han vägrade att samarbeta, han vägrade på minsta lilla hinder och han reste sig på bakbenen i protest.
För två och ett halvt år sedan fick jag ansvaret för honom, jag började inse att någonting var fel, kollade upp hos veterinärer som behandlade och behandlade utan framsteg, till slut hittade jag en hästmassör/ackuterapeut eller var det heter, han var på en kurs i hästhantering som vi var med på. han hittade felet i bogen, det hade spridit sig i kroppen. Denna häst som blivit slagen, riden/hanterad på en hel del bra/dåliga metoder under 10 års tid, har haft ont, ont i hela kroppen. och ingen, ingen har någonsin förstått, inte förns då..
Hästen nu: Han har blivit friskförklarad, något som han som behandlade honom inte trodde på att han skulle kunna bli. Hästen har gjort stora framsteg, han samarbetar mycke inom ridningen, älskar att hoppa, och försöker så gott han kan i dressyren, dock har han "men" från den långvariga skadan, då han är väldigt stel/spänd, men det går minska med massage/stretchning och lång framridning och avskrittning.
Problem: Han vill/kan inte inte på mig, inte bara mig utan ingen annan, han är sin egen. Dominansen är också svag... Samtidigt som han älskar sig själv, skiter i om han skulle ha ihjäl någon så kan han lika väl vara den där lilla fjanten som aldrig bråkar i hagen, som tar hand om fölen och utstötta.
speciellt nu under vintern blir det ännu värre.
Han har svag respekt för människor samtidigt som han är väldigt rädd.
Vi har varit med på mång akurser i hästhantering, vi har lärt oss mycket men det är som om att han gör allt som han ska men HATAR det, han är jätteduktigp åatt gå efter, longeras, flytta fram/bakben, och allt vad man nu kan hitta på, men han tycker int eom det, sist irriterade han sig på allt och alla så jag fick köra övningarna i fyrkantscorallen istället. Jag frågade han tränaren varför, varför han hatar mig (det är verkligen så det känns), fick svaret att han inte hatar mig, att jag är den enda som fått det förtroendet av honom.
Vad jag vill ha hjälp med är hur jag ska få den här hästen att tycka saker och kring är kul, jag brukar variera så mycket som möjligt, i ridningen går det bra, det "enda" problemet där är att han kan bli rädd och slänga sig och så men det blir bättre.
Men att leda honom är jättejobbigt, inte så att han bråkar men han är sååå sur, han går där med hängande huvud, bakåtstrukna öron, stannar ibland och vill inte alls gå, springer bakåt, småreser sig osv.
Även i stallet kan han va på dåligt humör men det är mycket bättre nu när vi har han i eget stall där det är lit emänniskor som är där, han har hästkompisar som han tycker om, stora hagar och mycket utevistelse.
så vad, vad ska jag göra för att han ska lita på mig? Jag har gjort så många övningar så jag vet int evad, vant honom vid pressening har jag nog gjort 50 gånger men varje gång han ser den så flyger han och är såå rädd!
Vad kan man träna från marken för att de ska tycka det är kul? som samtidigt skapar förtoende??