Ja, ibland undrar man ju varför man utsätter sig för det för det känns ju knappt roligt ens. jag är så nervös att jag mår illa. Det räcker ju med att bara anmäla och så är cirkusen igång..Jag vänjer mig aldrig oavsett hur många starter man gjort så är det alltid lika nervöst och ju större chans det finns att det ska gå bra desto nervösare är jag. Om jag vet att det är mest sannolikt att de är bland de sista brukar jag faktiskt ta det med en nypa salt..
Personligen tycker jag att kvalloppet är allra värst, de måste ju liksom klara det för att få vara med. I somras var jag så dum
att jag selade ut tvåringarna tillsammans-en till kval och en till premie. jag menar, som att man inte är nog nervös då det bara är en och vem ska man titta på då man har ut två i samma??
Veckan efter var jag lika dum och selade ut andra halvan av stallet i samma kvallopp
. Jag lär mig visst aldrig och den dagen var nog den värsta hittills i mitt travliv för det var min ögonsten som kvalade för första gången. Min första egenuppfödda lilla pärla, son till min allra första egna travhäst som jag följt sedan "en slemmig hög i boxen" som någon beskrev det i en tidigare tråd.
Att se honom bland andra hästar för första gången kvastandes med svansen i sin knöliga aktion men ack så vacker. Jag mådde så illa att jag ville kräkas då de körde upp till start, att jag dessutom skitit 7 gånger om dagen från det att jag anmälde och hade i det närmaste sår i röven
. Men underbart är det i alla fall..
Nåja, lycka till och självklart håller jag och kusarna alla tummar och hovar vi har att det går bra..
mvh jesse
