Spondylos tråden.

[Hjalti]

Skulle vilja ta del av er andras erfarenheter av just spondylos. Min tik fick diagnosen för ca 1 vecka sedan efter några veckors mardrömsfärd till olika veterinärer som inte förstod vad hon led av då dom trodde det va magen. På Växjö Djursjukhus så sövdes hon för att göra en genomgående rönken då dom andra bilderna inte visat något och då hittades pålagringar mellan två kotor, vid länden samt längre fram. Skickades hem med Rimadyl men fick avbryta den i lördags då hon blev ännu sämre efter att piggnat till något i dagarna efter Växjö, tappade matlust, kräkte och fick problem med magen. Har kontakt med både Växjö och Helsingborg. Nu gäller kortison, samt kramplösande injektion då hon spänner hela kroppen.I går började jag med kortison för att få ner benmärgens svullnad och vet ordinerade 3 tabletter som jag skulle ge på en gång, på kvällen blev hon mycket piggare och tom tog en pinne ute som hon skulle bära samt sprätte med bakbenen efter hon bajsat. I dag är det likadant som det va i går morse, ingen gnista, ingen matlust, morrar när jag ska lyfta henne, svag i bakänden då det trycker på nerverna i länden och jag känner att ska det gå upp och ner så här varje dag så orkar varken jag eller hon länge till. Tänker på henne men veterinärena säger att hon ska kunna bli bra men det är en svår period innan bryggan läkt ihop i ryggen.

Så är det några som har/haft hundar med denna diagnosen?

Hur gick det?

Hur lång tid tog det innan hunden blev sig själv?

Vad fick ni för behandling?

Några råd jag ska tänka på som vet glömt kanske, bär henne i trappor, håller henne still då det är vila som gäller nu under denna fasen/

En uppgiven och ledsen matte som hoppas på det bästa men som snart får inse den bistra sanningen om det inte vänder snart.

 

[giovanna]

Sv: Spondylos tråden.

Det här blir kanske en lite rörig historia men min hund (en lancashire heelerhane 13 år) fick konstaterat spondylos för ungefär ett år sedan när jag sökte för att han verkade ha svårt att bajsa och kissa. Då trodde veterinärerna att de besvären kom av att han hade ont i ryggen och han fick smärtstillande, minns inte vilket. Och visst han blev lite bättre men inte bra och jag sökte åkte med honom till Blå stjärnan i Skara, trodde att de skulle vara lite duktigare där än på min lokala veterinärstation, jag ville försäkra mig om att det inte var något annat som var fel, jag anade att det inte bara var ryggen. Men den veterinären trodde också att det var ryggen eftersom den såg så dålig ut på röntgen och vi åkte hem men ett recept på rimadyl och med order om återbesök efter någon vecka för att kolla att han inte blev sämre. Och det blev han ju inte, han rörde sig bättre och veterinären vi träffade då skrev ut mer rimadyl. Men det blev allt sämre med kissandet, han kissade bara små pölar och hade svårt att hålla tätt så då tog jag på eget initiativ ett urinprov och åkte in med. Vid odlingen såg man att han hade jättemycket röda blodkroppar och vi fick en tid för att göra ultraljud på urinblåsan. Den såg helt bedrövlig ut, tjock och inflammerad och vid ny röntgen upptäcktes även att prostatan var dålig (det hade jag misstänkt från början men ingen av veterinärerna tog det på allvar) Vid det här laget var han så dålig att jag var tvungen att ta beslutet att ta bort honom. Och jag har sån jävla ångest över att jag inte stod på mig och tvingade dem att ultraljuda honom från början, jag tror att spondylosen inte var någon större fara med och att han så snart kotorna växt ihop skulle blivit ganska bra. Men eftersom veterinärerna stirrade sig blinda på hans dåliga rygg och missade de andra felen fick han lida flera månader i onödan.
Som sagt en lite rörig berättelse men det jag vill säga är att i vårt fall hade hunden inte så ont av sin spondylos och veterinärerna gav det en god prognos. Men jag vill verkligen trycka på att man gör fler utredningar om hunden verkar ha problem med magen.

 

[Hjalti]

Sv: Spondylos tråden.

Ledsam berättelse, men lägg inte skulden på dig. Jag har märkt att man behöver ligga på veterinärer, att det stressas och slarvas på många ställen och det gör mig arg. Magen trodde veterinärena ju i början va orsaken till Fridas smärta, gick så lång att det bestämdes buköppning men precis innan operation så bajsade hon så den avböjdes tack gode gud då det inte va problemet i detta fallet. Massa rönken med kontrast togs i flera dagar så nog har dom koll på hur henne mage fungerar. Så det va lite tvärtom här, trodde det va magen men det visade sig vara ryggen, problemen kom efter att hunden halkat omkull i en sväng ordentligt. Hon reagerar på kortison och Rimadyl med att dricka väldigt mycket, kortison och rimadyl kan inte kombineras därför testar vi kortison nu då Rimadylen va för stark för magen, samt puscopan som är kramplösande och lindrar smärtan.

 

[giovanna]

Sv: Spondylos tråden.

Hur går det med din hund, har hon blivit bättre? *hoppas*

 

[Hjalti]

Sv: Spondylos tråden.

Nej hon avlivades akut natten till den 22e. Allt blev bara värre och värre. Rimadylen gjorde henne sjuk, skulle prova 4 dagar med kortison annars åka till Växjö och lägga in henne för smärtlindring då sprutorna jag hade med kramplösande/smärtlindring inte hjälpte. Men efter 2 dagar med kortison utan någon förbättring så blev jag tvungen att ta bort henne då hon led. Kunde knappt kissa själv då bakbenen inte bar henne, morrade på mig och husse så fort vi skulle röra henne eller ge medicin, matvägrade och bara ville dricka mängder, stukningen på höger fram ville inte ge med sig heller så det va tre ben som ställde till det för henne. Hon hade ingen gnista kvar och magrade av och tappade muskler sista veckan.

Det enda Växjö skulle gjort va att sätta henne på smärtlindring men då det inte hjälpte hemma så såg jag ingen mening med att lägga in henne då kroppen inte ville mer, jag blev tvungen att lyssna på Frida. Nu i efterhand så tror jag inte bara det va spondylosen då hon blev så himla nedsatt och dålig, alla turer till veterinären och vistelse på djursjukhus va förjäves då hon bara blev sämre och till slut inte ville mera. Känns ju hopplöst efter alla dessa turer till veterinär när alla skickade hem mig med smärtlindring och den hjälpte ju inte, gjorde bara henne sämre

 

[giovanna]

Sv: Spondylos tråden.

Åh vad tråkigt att höra
Men man måste se till hundens bästa, lider den går det ju inte längre och då är avlivning den största tjänsten man kan ge sin hund.
Förmodligen är det som du själv säger också att det kanske var flera fel/sjukdomar.
Skickar en stor styrkekram, även om det är hemskt nu så kan du försöka trösta dig med att hunden inte lider mera.

 

[Hjalti]

Sv: Spondylos tråden.

Tack så mycket. Dom första dagarna efter hon tagits bort va ett helvete, det är det nu med men jag vet att jag va tvungen. Däremot är det fruktansvärt tomt men så blir det ju när man haft henne omkring sig hela tiden i 10 år.

 

[Fibusen]

Sv: Spondylos tråden.

Har läst lite om spondylos (du har svarat och stöttat mig jättemycket i min tråd om diskbråck,om min mammas hund (som jag växtre upp med) ) och nu i efterhand så tror jag nästan att det var det spondylos han hade....

Jag har grubblat och grubblat,och tänkt om vi verkligen gjorde rätt,han hade varit jättedålig på morgonen,men när jag kom vid lunch så hade han en bra stund igen,kunde sträcka på sig riktigt,m.m.

Sen vart han vinglig och hängig efter ett tag igen,men strax innan vi åkte in för att ta bort han piggnade han på sig rejält,kunde höjja huvuden,och såg ut att röra sig helt ok.

Naturligtvis så har jag så klart haft jätteångest över detta,för TÄNK om vändingen kom då,tänk om han skulle ha blivit bra just då,han har kämpat i nästan 4 veckor,sen när (om) det vänder,då tas han bort??

Jag vet att han har haft bra stunder innan som kunde hålla i rätt så länge,uppemot flera timmar,och då har man ju tänkt att "gud vad skönt,nu går det åt rätt håll",sen som sagt så blir det pannkaka av allt endå...Trots 2 veckor av rimadyl,och nästan två veckor av kortison...

Men tänk om just den här gången,om det var en vändning??? Om han skulle bli bra?

Kan inte sluta tänka på det bara....

Samtidigt så känns det skönt att det inte behövde bli akut,det vart de med min förra hund pga förgiftning,och jag vet att det inte är kul alls,man hinner inte förbereda sig på något alls..

Fick den här dikten skickad till mig från min sambos syster,ville dela den med dig:

"Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig....
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu - så fortsätt gå
för jag är alldeles bakom dig ändå"

 

[Hjalti]

Sv: Spondylos tråden.

Vilken underbar dikt, tack för att du delade med dig av den.Det du går igenom nu gick jag igenom dag som natt första dagarna efter Fridas död. Dock hjälpte det att prata med min familj, vänner och pojkvän som hjälpte/hjälper mig att se verkligheten att den Frida va på slutet va inte samma hund som jag känt. Hon blev med "ok" mellan varven men med höga doser som tex dunderdosen första dagen efter jag avbrutit rimadylen och skulle ge 3 tabletter kortison på en dag, då blev hon bättre på kvällen men va lika dålig dagen efter när jag skulle ner till ja ännu sämre1 1/2 tablett. Alla doser av medicin och hoppande hit och dit mellan olika alternativ blev påfrestande för hennes kropp, det va inga små mängder vatten hon ville dricka på slutet så jag fick portionera ut eller så kissade hon ner sig efter en liten stund då hon inte kunde hålla sig mer än någon timme.

Detta påfrestar ju både på njurar och lever så även om hon skulle fungerat trots spondylosen så skulle det krävas medicin som ger biverkningar så som njur och lever nedsättning då Frida inte tålde dessa utan att bli allmänt påverkad. Så hur man än vänder och vrider på det så är det ju ok att sätta medicin som ev kan hjälpa en hund för stunden men är det meningen att den krävs livet ut så som i Fridas fall och att den gjorde henne ännu sämre så fanns det inget alternativ. Man ska se en förbättring sakta men säkert inte att det bara blir sämre så som i hennes fall. Det tillhör bearbetningen med sorgen att skuldbelägga, tänka om jag hade gjort si eller så men prata och bolla alla känslor med dom som såg hur dålig vovven va i jämnförelse med sitt friska jag så blir det bättre. Det är bara en vecka sedan Frida lämnade jordlivet och det är tomt men i dag känner jag ingen ångest eller skuld bara en enorm saknad. Kram