Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

[lasseman]

Jag har ett femårigt knabstruppersto som ibland kan vara en svår nöt att knäcka! Hon är extremt lat och samtidigt ruggigt smart. I hanteringen från marken är hon som en dröm, lastas själv, mina barn kan rida henne barbacka när jag leder henne i grimma, hon kan skickas hit och dit, stannar på kommando m.m. Inga problem där alltså, för det är ju inget jobbigt enligt henne. I ridningen har vi däremot haft en hel del bekymmer, hon har varit så ruggigt istadig, på banan har hon haft långa perioder då hon bara stannat och vägrat gå, det hela har renderat i att jag slår med pisken - hon sparkar, om och om igen. Till slut fick jag ta hjälp av medhjälpare från marken med longerpisk för att lära henne att hon inte kommer undan och efter tre pass gick hon som aldrig förr. Så på banan går det riktigt bra nu. Kan tillägga att jag gjort alla upptänkliga veterinära kontroller på henne...

MEN, ute har hon tidigare försökt stanna och backa och vägra gå förbi saker. Hon har dock ALDRIG vunnit/fått vända. Ibland har jag däremot backat henne förbi, så numer tvärstannar hon i alla fall inte. Men hon är så förbaskat spänd och fjantig. Detta är en häst som egentligen har ett väldigt sansat sinnelag och jag blir så provocerad . Vilket naturligtvis inte hjälper... Sist skulle vi bara ta en liten lugn tur för att hon gått hårt dagen innan så jag tog bara ridkapsonen. Hon var absolut hopplös, så fort jag tog tyglarna - noll eftergift, nacken spänd, öronen framåt och leta efter saker man kan spänna sig för (kvistar, stenar, skuggor, ja allt!!) Tillslut blev jag så less att jag tvingade henne att gå i cirklar tills hon fokuserade på MIG och inte allt runtikring. Men jag måste bli rätt brysk och hon blir gärna ännu mer spänd innan man får henne att koppla av. Det blir ju för stunden bättre men kommer tillbaka etter värre när man gått en bit. Känner att jag nog egentligen inte är tydlig i mina syften utan bara blir så förbannad att jag måste kanalisera det på något vettigt sätt (skäms)

En dag i förra veckan var vi ute och red på en grusväg som vi inte ridit på ett tag, lika där, spänd som attan. I galopp (galoppjobb var syftet med turen) studsar hon fram och tillbaka på vägen, korsgalopp och byter, tittar och fjantar. Själv fick jag driva som en dåre, hon står emot något fruktansvärt. På hemväg är hon underbar, kan sitta och göra vackra fattningar i trevlig form, som natt och dag.

Jag blir så trött, har någon några tips. Som sagt ledarskapsövningar från marken i all ära men de fungerar ju som de ska... Eller så gör jag för enkla grejor. För det är när man kommer ut och pressen sätts upp som hon tycker att hon inte behöver lyssna till mig och framför allt, inte behöver arbeta... Med häst framför går hon nöjt och lommar på bogarna och bryr sig inte ett smack men tyvärr kan jag inte rida med sällskap jämt. Jag vill ju ha henne alert men med bjudning, även på bortväg.

 

[knasan]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Jag känner mej inte direkt avundsjuk... hoppas du får gehör för dina frågor här på forumet! Det verkar vara svårt och det är svårt att hitta några egentliga brister hos dej själv, efter vad du skriver. Normalt sett skulle jag avråda från att slå med pisk, men samtidigt finns det vissa hästar som är väldigt hårda i psyket och inte "vaknar" förrän det är blodigt allvar. Kanske är hon sådan. Typiskt en sådan som river alla hinder under 1.20 men klarar en Grand National. Har du provat att utsätta henne för rejäla utmaningar? Hon kanske har psyke för fälttävlan eller rävjakt e.d.? (Hoppas isåfall att hon har kropp för det också, det följer ju inte alltid med automatiskt...!) Kanske är hon en "killhäst", en som gillar tuffa tag, som vill ha en ryttare som verkligen är övertygande i sitt sätt att vara och rida. En som får henne att tro att det "gäller livet" varje dag. Det är klart att det går bra med en tjej som rider som en "kille" också, men bara så du förstår hur jag menar! Kanske är du inte så övertygande i ditt sätt att vara. Anledningen till att jag resonerar så här är att hon verkar reagera rätt trots att du straffar henne ganska hårt med spö. De flesta hästar skulle bli förstörda och rädda för både spö och människor, men inte hon! Eller?

En annan teori är att anledningen till att hon är lat bara när ni rider hemifrån är för att hon är rädd för att gå hemifrån utan sällskap. Typiskt för sådana hästar är att de slingrar sej och går emot skänkeln på väg hemifrån, men är pigga och lydiga på väg hemåt. De brukar följdaktligen uppföra sej mycket bra när de har sällskap med sej. I så fall är det detta du ska träna på. Eftersom hon är snäll att lasta så kan det vara idé att köra iväg henne någonstans där hon inte känner igen sej, det finns säkert någon trevlig skog någonstans dit ni kan köra för att rida en runda. Rid en liten sväng och så in i transporten och hem. Vitsen är att det saknas "hemifrån", hon är lika borta hela tiden. Prova, antingen är det en bra idé eller dålig, men oavsett utfallet hjälper det dej i ditt arbete att försöka förstå henne. Du kan också prova att rida lite fram och tillbaka på småstigar nära hemma, lite sådär utan egentlig riktning, så att ni varken är på väg bortåt eller hemåt. Om hon gillar att hoppa så sätt upp ett litet hinder och hoppa det någon gång då och då, som en present. Börja med ett mindre område nära hemma en kortare stund, och utöka svårigheten efterhand. Då suddas gränsen mellan "bortaväg" och "hemväg" ut. Testa också om hon verkar vara rädd för att bli ensam i andra situationer, både på hemmaplan och bortaplan. Isåfall stärker det teorin att det är ensamheten hon har svårt med.

Du skriver att det är sällan du har möjlighet att rida med kompisar. Men att du har möjlighet ibland. Gör då följande experiment: Låt kompisen rida före en bit och vänta på att ni kommer. Förhoppningsvis kanske din häst blir glatt överraskad när hon ser sin kompis stå och vänta på henne ute i skogen! Om det faller väl ut, upprepa detta några gånger, så kanske din häst snart har en positiv förväntan när ni ska rida ut i fortsättningen.

Om du är säker på att erat ledarskap inte kommer att äventyras, så kan du också använda mat som lockmedel. Antingen låter du din häst få stanna och äta härligt grönt gräs en stund när ni är långt hemifrån, eller så åker du ut i förväg och ställer ut en hink foder (eller har med dej lite i en stor ficka e.d.) någonstans i skogen. Det är jätteviktigt att du varierar ställena, så inte din häst får en vana att stanna på ett visst ställe och sedan "lägga av", men också att ni fortsätter en bit till efter maten, så inte din häst lär sej att sätta av hemåt igen direkt efter att den ätit färdigt.

Hoppas att du har fått några olika tips och idéer att arbeta med! Endast fantasin sätter gränser, men självklart inom ramen för djurets välbefinnande!

 

[vickis-pajala]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

jag skulle vilja föreslå att du tar hästen i grimman och grimmskaftet och tar dig en promenad ut i skogen
eller varflr inte ta och tömmköra ut i skog och mark så kusen får något annat att tänka på

 

[knasan]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Jo jag kom på en idé till, som brukar vara en universallösning. Att när ni rider så håll henne hela tiden sysselsatt med olika uppgifter. Det är principen "öka tio steg-sakta tio steg-öka tio steg-sakta tio steg" som du kan variera i det oändliga. Övergångar mellan olika gångarter, olika tempon, ställa och böja hö-vä, serpentinbågar, halt-rygga, allt mellan himmel och jord, sekvenser på både två, tre och fyra olika moment, som upprepas kanske fyra-tio gånger eller vad som faller väl ut. Poängen är att hon inte ska ha tid att tänka på annat. Använd den intensiteten som krävs för att avleda henne, är hon smart behöver hon tätare växlingar. Läs av henne vad som behövs för att fånga hennes tankar! Prova! Testa först och se hur hon reagerar på detta under optimala förhållanden, när hon brukar vara som lydigast, innan du tar ut henne på en utmaning. Då har du att jämföra med.

Det fina med kråksången är att detta är en övning som hjälper ekipaget med det allra mesta vad gäller att flyta ihop och bli till ett samt att muskla din häst så hon bär sej med rätt muskler. Så du får mer på köpet!

Lycka till!

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Har vi en stenig väg framför oss så går hon koncentrerat och är mycket säker på foten. Så visst är det en fråga om fokusering och koncentration. Jag lägger ofta in sånt arbete när vi är i skogen. Jag vill däremot att hon ska lära sig att fokusera på MIG i vanligt arbete också, oavsett terräng, inte bara när omständigheterna kräver.

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Tack för många goda och tänkvärda idéer!
Jag måste först förklara mitt användande av spöet. När hon gått och maskat på banan eller tvärvägrat gå i skogen har hon gått emot min skänkel, då har jag förstärkt med spöet. Tyvärr har hon gått emot det också, därav rundgången... Hon blev liksom förnärmad. "Vadå, rör inte min rumpa". Jag har nu kommit över detta och nu tar hon oftast skänkeln och om inte så tar hon spöt, vilket betyder att jag inte behöver gå på så hårt. Och ja, jag har aldrig mött en häst som varit så opåverkad av tillrättavisningar...

Jag tror dock inte att hon är en "killhäst" och tuffing. Jag tolkar det mer som extremt stoig och med en väldig integritet. Man tvingar henne helt enkelt inte till saker, när man däremot får henne att arbeta med en är hon absolut underbar!

Jag tror att det är som du skriver att hon blir lite osäker att vara hemifrån, det är väldig skillnad om man ger sig ut på en väg man inte ridit på länge, det märks på metern var man inte varit tidigare... Här kommer också intellegensen vs latheten in. Att gömma en kompis i skogen är en fin tanke men jag tror hon skulle genomskåda det direkt. Det konstiga är att hon är så enormt cool att åka med till nya platser. Alltid på träningar, i nya ridhus m.m. är hon som en filbunke. Jag tror haken sitter i att hon vet att vissa vägar vänder vi på, då är hon alltid värst. De som går runt i slingor är inte alls lika illa. Det är som om hon säger "kom igen matte, vi drar hem istället, här är det massor med saker man inte kan lita på" när jag till slut vänder säger hon "tack och lov, på rätt väg, nu kan man rent av koncentrera sig lite".

Mat som lockmedel är jag tveksam till på denna häst. Hon har ungefär samma relation till mat som Mulle - behöver väldigt lite, vill ha VÄLDIGT mycket!

Nej, det är kanske bara att traggla på och ha tålamod. Det som är svårt är att när hon är så spänd krävs så stora hjälper för att få kontakt och då blir det också väldigt svårt att hitta på övningar för att få spänningen att släppa. Eftersom jag måste bli grov i mina hjälper blir jag spänd. För att få igenom ställningen i en öppna måste man ta så förbaskad (i relation till när hon är koncentrerad), tempoväxlingar blir slängtrav/bromstrav osv.

 

[knasan]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Nå, du får trösta dej med att du verkar vara en väldigt smart och ambitiös hästägare... du verkar verkligen ha kollen! När du haft henne kan du rida de flesta sorters hästar...!

 

[knasan]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Nå, du får trösta dej med att du verkar vara en väldigt smart och ambitiös hästägare... du verkar verkligen ha kollen! När du haft henne kan du rida de flesta sorters hästar...!

 

[Bonza]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

I början när jag hade köpt min häst var hon precis som du beskriver om din häst. Hon kunde bara tvärstanna och vägra gå, backade och backade men inte ett steg framåt. Jag är ganska snäll och kanske lite mesig, vill inte bli för arg på hästen, vistte ju inte varför hon gjorde så, kanske hon var rädd, hade ont osv...tills jag en dag blev erbjuden hjälp av en tjej som satt upp på henne med mycket bestämd inställning, tyvärr var hon tvungen att använda spö för att få någon reaktion alls, de hade en dust på kanske ca fem minuter med mycket backningar, lite bockningar en stregring, sen var det över! Efter den enda gången av lite hårdare metod har det aldrig varit några problem! det var som att hon bara behövde få lära sig vem som verkligen bestämde och detta gjorde henne även trygg i den känslan. Så kanske bättre att säga ifrån en gång för alla än att sitta och småtjata så att säga? Lycka till!!

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Jag förstår din tanke men jag trodde det framgick att jag faktiskt gått på den här hästen ganska hårt men det har liksom inte bitit. Hon har hittills aldrig fått gå segrande ur en liknande strid. Dit jag nu har kommit är dock att jag får henne dit jag vill men hon markerar att hon inte ser mig som ledare genom att ignorera mina hjälper.

Jag har lärt mig att man kan aldrig tvinga en häst att gå framåt, bakåt går med hjälp av bett, men aldrig framåt.

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Fanns det inga fler som hade några kloka råd och tips?

 

[Robbansmatte]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Du får nog ha tålamod eftersom hon bara är 5 år. Håller med att säkert är sällskap det bästa, du rider ju henne ifrån hela hennes flock ! och ibland tar det ett par år innan de blir helt lugna. Du har förstås kollat sadel och annan utrustning så inget balanserar fel. Om Du fortsätter att använda kraftiga hjälper är risken att ni hamnar i en maktkamp och hon blir allt mer negativ. Koppla av, backa ett halvår minst i träningen och beröm mycket, gärna med godis så fort ngt. går bra. Gör enkla saker som hon gör väl (att galoppera på en ängslig häst ifrån stallet är ju att be om motstånd), ta en vacker väg, (inte för öppet och skrämmande) och med sällskap. Det är Du som kan ändra Dig först. Har Du ngn bra tränare - det blir man aldrig för gammal för. Dessutom, finns det mycket vilt/jakt i närheten gör det hästar ängsligare, vildsvin tex.

 

[Tant Gredelin]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Hästen ser dig inte som ledare och har varken respekt eller förtroende för dig. Vissa tror att bara för att hästen lyder bra från marken så är man ledare, men det stämmer inte. Att hästen lyder bra därifrån är för att hon bestämt sig för att det är lättast, och hennes syn på saken är säkert att hon har bra pli på dig så länge du inte försöker rida och bestämma. Att hon spänner sig vid ridning är inte för att hon är rädd. Hon spänner sig för att slippa undan att arbeta. När du vänder hem slappnar hon av för att hon fått som hon vill och belönar ditt goda beteende. Att hon fortsätter spänna sig beror på att det funkar. Sitter du och blir spänd när hon är nervös? Sitter du och kikar efter potensiella saker hon är rädd för? Det är ledaren som bestämmer vad som är värt att bli rädd för. När hon håller på att spänna sig och fjanta sig så skall du helt ignorera henne och bara fortsätta rida, för du vet bäst, och du vet att en fladdrande plastpåse inte är farlig.

Hinner inte skriva så mycket nu, men jag vet exakt vilken typ av häst du har och har själv löst liknande problem.

En sak man ska komma ihåg är att ens häst är en spegel för ens själ.

En person som har en häst som du beskriver som är flackig stressig och okoncentrerad är antagligen alla dessa saker själv. Du måste lära dig att vara hundra procent koncentrerad på din häst och vad ni sysslar med så fort du är med henne. Varför skall hon använda energi att lyssna på dig om du koncentrerar dig på annat (sitter och tänker på annat, pratar i telefon/med stallkompisar). Du måste lyssna på hennes "åsikter", för om hästen vet om att du är koncentrerad på henne och lyssnar på hennes små signaler så är en icke-respons från dig även en form av svar. "Jag hör vad du säger, men jag håller inte med, så vi gör som jag vill" (i ex. fallet när hon säger att allt är farligt och jag vill inte gå här) Ett exempel på fall där man ska lyssna (och jag ofta blir chockad hur dåliga folk är) är när man först går fram till hästen, många ignorerar/struntar fullständigt i om hästen osäker vänder bort huvudet lite/flyttar vikten mellan sina ben/vinklar öronen. Var uppmräksam på din häst, stanna och låt henne komma fram till dig, och starta dagens aktiviteter när båda känner sig redo för det. Det är i de små vardagliga komunikationen man vinner förtroende. Andra saker är att hålla vad man lovat. Alltsa genomföra vad man påbörjat.

Du verkar ha en obehaglig tendens att använda skarpare medel för att få din häst att göra som du vill. Nu är det så att du helt enkelt köpt dig en häst som ställer höga krav på sin ledare. Det är dags att du slutar att titta på vad din häst gör för fel och börjar titta på vad du själv gör för fel. När du hittat oh korrigerat dina brister kommer du ha en mycket trevligare häst också, (och du kommer att vara henne mycket tacksam ) Hon verkar snäll din häst, trots bristerna i ert förhållande säger hon ändå till dig på ett snällt sätt utan att bli farlig. Lycka till
(han rätt mycket text fast jag var stresad )

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Tack för ett klokt och insiktsfullt inlägg! Ditt första stycke är huvudet på spiken.

Även om jag inte pratar i telefon när jag umgås med min häst () är mina tankar ofta på annat håll, sån är jag, vill göra mycket samtidigt så effektivt som möjligt... Och visst är det så att allt släpper när vi hittar fokus. Hittills har vi bara hittat det på ridbanan eller på hemväg ute.

MEN, det här att vara sin hästs ledare det är ju lätt att förstå i teorin. Tyvärr tycker jag dock det är svårt att hitta rätt i de små detaljerna (de som gör skillnaden). Speciellt på en sådan här ganska speciell häst. Jag ska på kurs om en vecka där vi kommer fokusera på hantering och relationen mellan oss så det hoppas jag ska hjälpa oss på vägen.

Tills dess får jag försöka ta till mig era insikter. Nu ska jag ut och köra!

 

[älgen]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Om du har tålamod och kämpar på så tror jag det kommer försvinna gradvis.
Många hästar har en period i femårs åldern när de hela tiden bara mååååååste testa gränserna.

Kör du på som tidigare och fira med en påse morötter den dagen det vänder.


Om det kan vara någon tröst i eländet hade en av mina nuvarande en hemsk period i den åldern. Vi kunde stå i tre timmar på samma fläck och skapet flyttade sig inte en milimeter. Åt något håll..
Senare ilivet går han som en klocka och har tävlat relativt höga kklasser.

 

[Sparvoga]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Jag måste också säga TACK! Har i princip samma problem som lasseman. Har också fått mig en tankeställare nu

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Lite uppmuntran, härligt . Det är lätt att man känner sig värdelös.

Jag vet ju att arbetet med unghästar är så här men så blir man så frustrerad emellanåt. Man kämpar och kämpar med ett problem som känns hopplöst, helt plötsligt är det en nytt problem man kämpar med och då har man helt glömt bort att det förra fanns.

Det som är tråkigt med den här damen är att hon så tydligt visar de dagar hon inte tycker jag är värd att bry sig om. Då blir hon en sådan surtant så irritationen kommer krypande bara man tittar på henne... Det är nog de dagarna jag ska ut och jobba med ledarskap på ridbanan. För när de släpper, ibland får man igenom en korrigering/tillrättavisning, då skiner hon upp som en sol och blir SÅ trevlig.

Idag har vi kört i kuperad terräng och hon var jättefin, ofta är hon mer avslappnad i vagn. Efteråt fick ungarna åka en sväng och sedan var vi i stallet allihop. Då var hon jättemysig, min äldsta dotter (4) fick sitta på och gosa från ryggen när hon stod på stallgången och den andra (2) borstade frambenen (det är allt hon når...). I de lägena är hon en ängel, hon känner sig också mycket duktig och klok, det syns lång väg .

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Alla utomstående faktorer är kollade (utrustning, ont). Mat tror jag inte på i det här läget. Visst är det kanske en utmaning att rida ut henne utan sällskap men det tycker jag hör till en hästs utbildning att klara av. Med sällskap är det nada problem så det är inte så att hon är ängslig över situationen att vara ute. Jag upplever det faktiskt ganska tydligt som ett sätt att komma undan arbete (som jag skrivit är hon extremt lat).

Jag önskar att vi hade massor med trevliga inbjudande skogsvägar som var som rundor men nu ser inte verkligheten ut sån. Är det blött ute, är grusvägarna bästa alternativet för att inte trampa sönder skogen och de går rakt in i skogen i oändlighet, man måste vända förr eller senare.

Jag rider regelbundet för tränare, hur skulle det annars se ut . Men jag tror nog mer att det här är en ledarskaps-/hanteringsfråga.

Men visst, tålamod är nog trots allt nyckelordet. Jag hade väl hoppats på någon bra liten övning att göra från marken/uppsuttet som kunde hjälpa en att "checka av" ledarskapet utan alltför mycket dramatik.

 

[älgen]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Jag tror du överanalyserar ledsarkapet.

Njut helt enkelt de dagar som hästen uppför sig så ska du se att de blir fler och fler.

De dagar det inte går så bra...kör bara vidare, det kommer en bra dag nästa gång.

 

[lasseman]

Sv: Spänd, tittig vid uteritt men kolugn på hemväg...

Kanske det, tack. Du verkar rätt klok!