Lupin
Trådstartare
Igår var jag på nytt besök hos barnläkaren på barnkliniken. Förra hösten fick ju sonen konstiga "prickar" över hela kroppen när han åt vissa saker (reagerade mest på äpplen och morötter), men det försvann efter några månader och växte bort av sig själv. Det var aldrig klassat som någon allergi heller, utan de kom fram till att han har väldigt känslig hud som reagerade vid intag av viss föda. Ingen klåda och inga andra besvär, tack och lov. Och det försvann som sagt av sig själv.
Men så fick han tillbaka "prickarna" i början av augusti i år och jag kunde banne mig inte få ihop det med något han åt, det fanns inget samband alls. Och det var än värre den här gången. Allt från millimeterprickar till svullna blaffor. Husläkaren på VC hade ingen aning, så jag kontaktade barnkliniken istället. De sa att han hade nässelutslag (väldigt typiska sådana), troligtvis pga förkylning några veckor tidigare. Flytande Zyrlex skrevs ut och "prickarna" blev bättre. Å andra sidan fick han en synnerligen superovanlig biverkning av allergimedicinen - han blev supertrött och helt passiv. Efter en månad där sonen blev tröttare och tröttare och helt orkeslös åkte jag tillbaka till barnkliniken. Det togs prover (bl.a. borrelia) och så bytte de Zyrlexen mot flytande Aerius istället.
Den nya allergimedicinen fungerade inte alls lika bra mot "prickarna", inte ens hälften så bra. Men sonen blev i alla fall snabbt piggare och sig själv igen. Eftersom Aeriusen ändå inte hade någon märkbar verkan slutade jag ge den. Gillar inte tanken att ge medicin till så små barn, utan vettig diagnos dessutom. "Prickarna" kom och gick, men fanns hela tiden någonstans på hans kropp. Ibland täckte de inte så gott som varenda cm hud på hela kroppen. I början av november var han och jag på besök på den förskola vi fått platserbjudande på. Sonens "prickar" var ovanligt hemska just den dagen. Han hade sovit med sin älskade Gordon (Thomas tåg och hans vänner, ifall någon känner till dem?) och hade med tåget och kolvagnen till förskolan. En av fröknarna föreslog kontaktallergi och det gick upp ett litet ljus hos lilla mamma...
Vi började tänka efter och kom fram till att sonen hade fått sitt metalltåg just i början av augsti och han lekte väldigt mycket med det + att han ju hade en hel del metallbilar mfl leksaker av/med metalldetaljer. Vi insåg dessutom helt plötsligt att han reagerade mycket kraftigt på kundvagnar = nickel! Jag hade precis fått en ny tid hos hans ordinarie barnläkare den 24/11, då även allergiutredning skulle göras ang nässelutslagen - mot olika livsmedel. Vi testade att sanera alla metalltåg och bilar och allt vi märkte att han reagerade kraftigt mot (tex en leksaksvisp från IKEA i metall). La märke till att han inte reagerade alls mot tex rostfritt eller koppar. "Prickarna" nästintill försvann någon vecka efter saneringen. Upptäckte att han blev röd och fick utslag runt naveln när han hade sina nya manchesterjeans på sig = typiskt tecken på nickelallergi när man inte tål jeansknappen.
Igår var jag på barnkliniken och pratade med den eminente barnläkaren. Vi skippade pricktesterna mot mat eftersom han inte visat några tecken eller något samband, men testade för säkerhets skull mot katt, hund och björk. Ingen allergi öht enligt pricktesten, men sonen fick diagnosen nickelallergi. Och det är tydligen mycket, mycket ovanligt för en sån liten kille. Tyvärr är det inget man växer ifrån heller, så nu gäller det att hålla honom ifrån nickel i största mån. En inte helt enkel uppgift. Hemma är ju en sak, men hur blir det med förskolan? De kan ju inte hålla koll på att han inte leker med metallbilarna etc varenda vaken stund. Nickel verkar ju finnas i så många olika vardagliga saker. Och hur undviker man att han har kontakt med kundvagnarna? Vantar? Han älskar ju att köra de små barnkundvagnarna och hjälpa till med att handla.
Hjälper det att ha på vantar? Det ska ju räcka med att pensla ofärgat nagellack baktill på jeansknapparna, enligt barnläkaren.
Finns det någon här som också har barn med kontaktallergi/nickelallergi?
Men så fick han tillbaka "prickarna" i början av augusti i år och jag kunde banne mig inte få ihop det med något han åt, det fanns inget samband alls. Och det var än värre den här gången. Allt från millimeterprickar till svullna blaffor. Husläkaren på VC hade ingen aning, så jag kontaktade barnkliniken istället. De sa att han hade nässelutslag (väldigt typiska sådana), troligtvis pga förkylning några veckor tidigare. Flytande Zyrlex skrevs ut och "prickarna" blev bättre. Å andra sidan fick han en synnerligen superovanlig biverkning av allergimedicinen - han blev supertrött och helt passiv. Efter en månad där sonen blev tröttare och tröttare och helt orkeslös åkte jag tillbaka till barnkliniken. Det togs prover (bl.a. borrelia) och så bytte de Zyrlexen mot flytande Aerius istället.
Den nya allergimedicinen fungerade inte alls lika bra mot "prickarna", inte ens hälften så bra. Men sonen blev i alla fall snabbt piggare och sig själv igen. Eftersom Aeriusen ändå inte hade någon märkbar verkan slutade jag ge den. Gillar inte tanken att ge medicin till så små barn, utan vettig diagnos dessutom. "Prickarna" kom och gick, men fanns hela tiden någonstans på hans kropp. Ibland täckte de inte så gott som varenda cm hud på hela kroppen. I början av november var han och jag på besök på den förskola vi fått platserbjudande på. Sonens "prickar" var ovanligt hemska just den dagen. Han hade sovit med sin älskade Gordon (Thomas tåg och hans vänner, ifall någon känner till dem?) och hade med tåget och kolvagnen till förskolan. En av fröknarna föreslog kontaktallergi och det gick upp ett litet ljus hos lilla mamma...
Vi började tänka efter och kom fram till att sonen hade fått sitt metalltåg just i början av augsti och han lekte väldigt mycket med det + att han ju hade en hel del metallbilar mfl leksaker av/med metalldetaljer. Vi insåg dessutom helt plötsligt att han reagerade mycket kraftigt på kundvagnar = nickel! Jag hade precis fått en ny tid hos hans ordinarie barnläkare den 24/11, då även allergiutredning skulle göras ang nässelutslagen - mot olika livsmedel. Vi testade att sanera alla metalltåg och bilar och allt vi märkte att han reagerade kraftigt mot (tex en leksaksvisp från IKEA i metall). La märke till att han inte reagerade alls mot tex rostfritt eller koppar. "Prickarna" nästintill försvann någon vecka efter saneringen. Upptäckte att han blev röd och fick utslag runt naveln när han hade sina nya manchesterjeans på sig = typiskt tecken på nickelallergi när man inte tål jeansknappen.
Igår var jag på barnkliniken och pratade med den eminente barnläkaren. Vi skippade pricktesterna mot mat eftersom han inte visat några tecken eller något samband, men testade för säkerhets skull mot katt, hund och björk. Ingen allergi öht enligt pricktesten, men sonen fick diagnosen nickelallergi. Och det är tydligen mycket, mycket ovanligt för en sån liten kille. Tyvärr är det inget man växer ifrån heller, så nu gäller det att hålla honom ifrån nickel i största mån. En inte helt enkel uppgift. Hemma är ju en sak, men hur blir det med förskolan? De kan ju inte hålla koll på att han inte leker med metallbilarna etc varenda vaken stund. Nickel verkar ju finnas i så många olika vardagliga saker. Och hur undviker man att han har kontakt med kundvagnarna? Vantar? Han älskar ju att köra de små barnkundvagnarna och hjälpa till med att handla.
Finns det någon här som också har barn med kontaktallergi/nickelallergi?