...och jag borde vara glad. Jag har ett eget fint hus. Jag har en stor trevlig trädgård (utan mördarsniglar). Jag har en bra verkstad. Jag har en funktionell och trevlig bil. Jag har jättebra grannar. Jag har ett bra jobb. Jag har vänner och jag har möjlighet att rida.
Så jag borde verkligen vara glad. Ändå så har jag detta mörker i sinnet och jag kan inte glädja mig åt något alls. Det känns otacksamt. Hur sjutton ska jag kunna (åter)få förmågan att glädja mig åt allt jag har och allt jag kan göra? Det känns som om mitt sinne är helt förgiftat.
Och nu ska jag ta en tur till Stockholm igen. Jag lär vara trött efteråt som vanligt. Hoppas bara att mina småplantor klarar sig ett dygn utan mig. Jag går ju annars och tittar till dem flera gånger om dagen.
Så jag borde verkligen vara glad. Ändå så har jag detta mörker i sinnet och jag kan inte glädja mig åt något alls. Det känns otacksamt. Hur sjutton ska jag kunna (åter)få förmågan att glädja mig åt allt jag har och allt jag kan göra? Det känns som om mitt sinne är helt förgiftat.
Och nu ska jag ta en tur till Stockholm igen. Jag lär vara trött efteråt som vanligt. Hoppas bara att mina småplantor klarar sig ett dygn utan mig. Jag går ju annars och tittar till dem flera gånger om dagen.