Hej hästvänner! Det skulle vara intressant att veta hur ni har det med den sociala gemenskapen och sammanhållningen i ert stall? Alltså ni som är inackorderade eller ni som har eget stall men att ni kanske har människor som hyr box/plats i lösdrift?! Fungerar det bra med kommunikationen? Rider ni ut tillsammans och anordnar ni några gemensamma aktiviteter? Är det mycket bråk och möts ni ofta av arga "meddelanden" på anslagstavlan när ni kommer till stallet? Är ni bästa vänner allihopa eller hejar ni knappt på varandra när ni möts?!
Jag står på en stor anläggning med 70 privathästar och 30 polohästar. Just i vårt lilla stall är vi 9 hästar.
Över lag tycker jag det är rätt god stämning på hela gården. Det är lite alla sorters hästar och folk. Och stallägarna tycker jag är bra på att styra upp regler och se till att folk är trevliga. Det i kombination tror jag ger den trevliga stämningen.
Vi har stallchefer för varje stall. Vår som vi haft nu nåt år är jättebra! Att ha bra stallchef är viktigt! Hon ser till att det inte finns möjlighet för missförstånd och onödiga negativa känslor kring saker genom att ha tydliga regler(som vi alla ok:at), tydlig kommunikation och vara rak, ärlig och opartisk. Super!
Vi har också delat upp de ansvarsområden som finns klart och tydligt och då också minimerat risk för tjafs i onödan.
Till nya inflyttningar finns en stallpärm med regler nedskrivet.
Vi har också stalmöten på regelbunden basis, typ varje kvartal, för att se till att allt funkar.
En del av oss umgås på fritiden. Men vi pratar alla och har trevligt i stallet, rider ihop en del och försöker ha någon liten grej ihop utöver stallet då och då.
Vi har inte några arga meddelanden direkt på tavlan. Vi har enats om att hålla god ton och försöker alla följa det.
Jag tycker det är sällsynt god stämning faktiskt. Trevligt!
Vi är ju liksom alla olika och man kan inte tycka samma om allt. Men stallet har vissa regler som vi alla måste följa. Sen hur man i övrigt gör med sin häst måste ju var och en få bestämma utan att andra lägger sig i.
Alla hos oss bryr sig om sin häst och vill dennes bästa.
Jag har varit väldigt dålig nu en period och har fått väldigt fin hjälp av mina stallkompisar med lite tyngre stallsysslor.
Klart det kan skita sig någonstans någon gång. Men det är ju mänskligt.
Jag är väl dock en sån som inte riktigt orkar bry mig om småsaker.
Påverkar det inte min häst negativt är det inte värt att tjafsa om.
Iom att folk vet att jag inte bökar om saker ofta eller i onödan så brukar det tas på allvar om jag tar upp något som jag skulle vilja förändra.
Jag jobbar ju med hästar och anses ha rätt bra hästvett. Så om jag tycker något brukar man iaf fundera noga på saken.
Jag kan tycka att i de stall där det är mycket tjafs är det ofta bristande ledarskap, bristande kommunikation och att man lite grann frångår vad som eg är viktigt. Man tjafsar om småskit och lägger energi på att bli irriterad över larv.
Tydliggör man vad som gäller och ser till att det upprätthålls(av stallchef främst) brukar problem minska.
Ser man också till att inte uppmuntra uppviglare/skitsnackare/de som bara ser problem utan bara markerar att man inte är intresserad av deras blaj brukar det sprida sig med lugn som följd.
