Cydonia
Trådstartare
Känner mig verkligen less på min kropp just nu..
Förstår att jag borde söka upp en kiropraktor men då måste röntgenbilder tas innan och allt sånt här tar en sån jädra tid.. men jo, jag ska ta tag i det.
Hur som helst, jag har alltid haft svårigheter med balanssinnet och en sned rygg som gjort det förj*vla svårt att sitta helt rakt, speciellt i sadel.
Rätt muskler och ett jädra anamma har gjort att jag kunnat rida ändå, men vissa dagar känns det bara helt hopplöst..
Mitt bäcken är roterat, troligen, ej kollat upp på sjukhus men jag är konstant smått vriden åt vänster i överkroppen gentemot underkroppen.
Det här gör självklart att jag hamnar snett i sadeln, och på hästar som själva har lätt för att skjuta över ryttaren så blir det ett helvete för mig att försöka slappna av och sitta rakt.
Ryggen är dels vriden/sned, samt stel och rätt svag i länden pga ryggskada för några år sedan. Skadan påverkade även balans samt viss koordination.
När jag sitter i sadeln så kan jag inte känna mina sittben samtidigt, det blir antingen det ena eller det andra. Jag kommer aldrig ner ordentligt i sadeln och tappar lätt balansen, speciellt i lättridning på hästar med större gångarter och mer ryggaktivitet.
Jag vrider även fram min högra höft konstant, och måste anstränga mig för att kunna trampa ner korrekt i höger stigbygel.
Känner just nu att jag bara vill ge upp..
Rider flera hästar/dag och har ett allmänt fysiskt arbete, vilket passar min kropp utmärkt om jag inte anstränger mig inkorrekt.
Men ridningen känns just nu helt kass.. jag har kunnat rida, inte varit någon toppstjärna men rida, det kunde jag. Nu under de senaste åren (mycket efter ryggskadan) så känns det dock bara som att det blir värre och värre..
Att då arbeta utan tillgång till egen tränare, och utan att få hjälp från arbetsgivare (mer än "ja men det är bara att träna på det!") samt utan ekonomin för att ta tjänstledigt och göra en ordentlig utredning, känns det helt enkelt...kasst..
Behöver nog lite pepp tror jag..
Alla med felande kroppar, hur blev ni "vän" med er själva?
Hur tänker ni när ni rider? Hur har ni fått hjälp?
Förstår att jag borde söka upp en kiropraktor men då måste röntgenbilder tas innan och allt sånt här tar en sån jädra tid.. men jo, jag ska ta tag i det.
Hur som helst, jag har alltid haft svårigheter med balanssinnet och en sned rygg som gjort det förj*vla svårt att sitta helt rakt, speciellt i sadel.
Rätt muskler och ett jädra anamma har gjort att jag kunnat rida ändå, men vissa dagar känns det bara helt hopplöst..
Mitt bäcken är roterat, troligen, ej kollat upp på sjukhus men jag är konstant smått vriden åt vänster i överkroppen gentemot underkroppen.
Det här gör självklart att jag hamnar snett i sadeln, och på hästar som själva har lätt för att skjuta över ryttaren så blir det ett helvete för mig att försöka slappna av och sitta rakt.
Ryggen är dels vriden/sned, samt stel och rätt svag i länden pga ryggskada för några år sedan. Skadan påverkade även balans samt viss koordination.
När jag sitter i sadeln så kan jag inte känna mina sittben samtidigt, det blir antingen det ena eller det andra. Jag kommer aldrig ner ordentligt i sadeln och tappar lätt balansen, speciellt i lättridning på hästar med större gångarter och mer ryggaktivitet.
Jag vrider även fram min högra höft konstant, och måste anstränga mig för att kunna trampa ner korrekt i höger stigbygel.
Känner just nu att jag bara vill ge upp..
Rider flera hästar/dag och har ett allmänt fysiskt arbete, vilket passar min kropp utmärkt om jag inte anstränger mig inkorrekt.
Men ridningen känns just nu helt kass.. jag har kunnat rida, inte varit någon toppstjärna men rida, det kunde jag. Nu under de senaste åren (mycket efter ryggskadan) så känns det dock bara som att det blir värre och värre..
Att då arbeta utan tillgång till egen tränare, och utan att få hjälp från arbetsgivare (mer än "ja men det är bara att träna på det!") samt utan ekonomin för att ta tjänstledigt och göra en ordentlig utredning, känns det helt enkelt...kasst..
Behöver nog lite pepp tror jag..
Alla med felande kroppar, hur blev ni "vän" med er själva?
Hur tänker ni när ni rider? Hur har ni fått hjälp?