gadriel
Trådstartare
Kommer ni ihåg mig med den musblacka fjordingen?
Vi fick ju till sist fram papprena på henne och istället för att vara 12 år visade sig att hon var 18 år. Jag beslöt att sälja henne till någon som uppskattade en lugn (läs: lat) häst. Jag fick ju peppa och jobba som ett djur för att hon överhuvudtaget skulle orka hålla trav i mer än 20 meter. Jag sålde henne till en familj där de redan hade en 20-årig häst, de ville bara köra i lugnt tempo i skogen och rida lite på henne så det löste sig bra. Hon verkar trivas bra och dom trivs med henne
Sen förra vintern lånade jag ett russ på foder för ev senare köp för att äntligen få köra lite igen. Det visade sig att ponnyn var så genomstressad att det blev allt annat än roligt att köra den. Man hann inte sätta sig i vagnen förrän han ville springa iväg, höll man igen det minsta bröjade han bocka helt okontrollerat (in i en skåpbil bl a) . Jag fick börja om från början, träna han att stå mellan skaklarna utan att hoppa ur skinnet (rädd om bakhovarna dessutom), tömköra osv. Det blev helt enkelt inte så mycket körning utan mest problem och jag beslöt efter ca 3-4 månader att det fick vara nog med att lägga arbete på andras hästar och sa till ägaren att jag villa lämna tillbaka honom.
Nu har jag tagit det tunga beslutet att sälja min nordsvensk för att istället köpa en trygg men framåt körhäst (som inte är kallblod). Jag har längtat så mycket efter körningen och trots att det blir tråkigt att sälja henne så känns det så himla roligt att veta att jag snart får ut på vägarna med min maratonvagn igen med fullpackad matsäck!
Så...förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan jag terroriserar er igen med körbilder, fast det kan nog dröja ett tag, verkar lättare sagt än gjort att hitta körhästar men skam den som ger sig
- ett förväntansfullt marsvin
Vi fick ju till sist fram papprena på henne och istället för att vara 12 år visade sig att hon var 18 år. Jag beslöt att sälja henne till någon som uppskattade en lugn (läs: lat) häst. Jag fick ju peppa och jobba som ett djur för att hon överhuvudtaget skulle orka hålla trav i mer än 20 meter. Jag sålde henne till en familj där de redan hade en 20-årig häst, de ville bara köra i lugnt tempo i skogen och rida lite på henne så det löste sig bra. Hon verkar trivas bra och dom trivs med henne
Sen förra vintern lånade jag ett russ på foder för ev senare köp för att äntligen få köra lite igen. Det visade sig att ponnyn var så genomstressad att det blev allt annat än roligt att köra den. Man hann inte sätta sig i vagnen förrän han ville springa iväg, höll man igen det minsta bröjade han bocka helt okontrollerat (in i en skåpbil bl a) . Jag fick börja om från början, träna han att stå mellan skaklarna utan att hoppa ur skinnet (rädd om bakhovarna dessutom), tömköra osv. Det blev helt enkelt inte så mycket körning utan mest problem och jag beslöt efter ca 3-4 månader att det fick vara nog med att lägga arbete på andras hästar och sa till ägaren att jag villa lämna tillbaka honom.
Nu har jag tagit det tunga beslutet att sälja min nordsvensk för att istället köpa en trygg men framåt körhäst (som inte är kallblod). Jag har längtat så mycket efter körningen och trots att det blir tråkigt att sälja henne så känns det så himla roligt att veta att jag snart får ut på vägarna med min maratonvagn igen med fullpackad matsäck!
Så...förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan jag terroriserar er igen med körbilder, fast det kan nog dröja ett tag, verkar lättare sagt än gjort att hitta körhästar men skam den som ger sig
- ett förväntansfullt marsvin