Snälla lugna mig!

Mitten

Trådstartare
Jag börjar bli orolig på riktigt... min dotter (3 år) tappade en glasflaska på tån igår, vid 11-tiden. Skitdumt träffade den, och hon blev jätteledsen och satte sig i soffan med en filt. Ingen fick titta eller ens röra filten. Sedan kom hennes kusiner som hon ÄLSKAR på besök. Hon pratade och skrattade men rörde sig inte ur fläcken från soffan.
Hon satt totalt still fram till åtta på kvällen när hon somnade. (Vi bar henne upp till sängen innan hon somnade). Den här flickan är ALDRIG still, nu satt hon hela dagen!!

Tån är blå, nageln plus lite av själva tån. Det gör säkert skitont, men jag tror inte sjukvården kan göra så mycket - det ser inte ut som något behöver punkteras (inte särskilt svullet).

Idag stannade maken hemma och vabbade, och hon har fortfarande inte stått upp. Jag är så himla rädd att hon fick en chock och liksom vägrar stå, att det låst sig rent psykiskt. Hur skall vi göra ?? Någon som varit med om något liknande? Vår vilding har suttit still i ett dygn!!

Just nu har maken åkt hemifrån en stund och överlämnat barnet i farmor och farfars vård, för att se om de kan få henne att röra sig något.
 
Sv: Snälla lugna mig!

Jag tror inte det har låst sig för henne psykiskt men däremot barn som har ont rör sig inte för att minska smärtan. Röra sig = smärta, inte röra sig = mindre smärta/smärtfri.
Men ni kan ju alltid ta henne till sjukvården för att kolla upp så att det inte är en spricka eller liknande :)

Hoppas henne tå mår bättre snart!
 
Sv: Snälla lugna mig!

Så gör mitt ena barn också vid ondare skada. Det kan i värsta fall ta några dagar innan det går över såpass mycket att barnet vågar använda foten, handen eller vad det nu var som skadades.

Tänker också att det kanske något som gått sönder i tån?
 
Sv: Snälla lugna mig!

Hade jag vart ni sa hade jag direkt kollat upp det direkt sa hon slipper ga runt med en ta som om den ar bruten i varsta fall kan vaxa ihop fel.
 
Sv: Snälla lugna mig!

Ja, min första reaktion är ju att springa till doktorn. Jag kollade upp det, och om hon skulle brutit tån gör de inget med den (möjligen tejpar lite). Jag tror inte att den är bruten eftersom den inte är svullen (?).

Iallafall så avvaktar jag lite för att inte lägga på mer traumatiska upplevelser till händelsen. Hon har ju stor respekt för doktorn också...
 
Sv: Snälla lugna mig!

Alvedon ger vi :).
Hon är lite piggare nu, men vill bli omkringburen. Hon har dock stått på foten (hon står på sidan av foten). Det känns jätteskönt, då är det inte en fix idé utan det gör ont, helt enkelt. Vad hemsk jag låter, som om jag vill att hon skall ha ont :o.
Min lilla tjejja :(

Har pratat med sjukvården också, men de såg ingen anledning att åka in.
 
Senast ändrad:
Sv: Snälla lugna mig!

Så här ser tån ut :

tossing.jpg
 
Sv: Snälla lugna mig!

Ja, hon går fortfarande inte på foten. Sitter i soffan bara. Gick med på en kort tur i vagnen igår, med farmor (vi hade försökt innan men då var det tvärnej).
Nu kan hon prata lite om tån och visa den iallafall, så jag hoppas det blir bättre... vi kan ju inte gärna skicka henne till dagis när hon inte kan gå??
 
Sv: Snälla lugna mig!

Men stackars lilla Elina. Hoppas det blir battre snart. Forstar att det kanns skumt nar en liten hoppetossa bara sitter stilla. :(
 
Sv: Snälla lugna mig!

men lilla tån då.. :(
jag skulle absolut vara hemma med en ond tå, iallafall när hon så tydligt inte vill stödja.

kanske nån vecka?
kanske kan gå på måndag?
hon kommer säkert ha ont ett bra tag till, men bara hon börjar använda foten och på"glömma bort sig" skulle ja anse nog frisk för att vara på dagis.
kanske lindrar med en kyld trasa runt tån?
eller som ja hörde på radion, en påse mjöl som legat i frysen. kallt, men inte isande. :)
 
Sv: Snälla lugna mig!

Stackars liten tå! Tror blå tår och fingrar hör till normala skador på barn tyvärr.

Kanske flr att lugna lite kan jag berätta om en annan blå kroppsdel. Vår son klämde långfingret i bakkanten av sovrumsdörren. Den var inte heller kul. Vi gav Alvedon under den tiden han hade märkbart ont. Typ 2 dagar eller så. Sen tappade han nageln efter ca en månad. Under den tiden hade han fingret i munnen ganska mycket. Misstänker att det var lite känsligt.
Vi råkade träffa BVC samma dag som olyckan inträffade och de var lugna. Vi skulle hålla koll så att det inte blev inflammerat eller han blev febrig eller liknande.
Nu så här ett halvår senare syns ingenting.

Hoppas hon kryar på sig snart.

Mvh Miks
 
Sv: Snälla lugna mig!

Ser ju ut som en rejäl blodansamling, spränger säkert rätt rejält.
Ring och hör med sjukvården om de tar hål på naglar för att lätta på trycket?
 
Sv: Snälla lugna mig!

Vi frågade det, men det ville de inte göra om inte nageln 'buktade ut', och det gjorde den inte...
Ja, igår kväll gick hon lite. Vi ringde och konsulterade dagis, som tyckte att hon visst kunde komma dit. Min man jobbade hemma och tog dit henne, så att han kunde hämta närsom om det skulle behövas.

Men, när de skulle ut på skogspromenad (precis när Elina kom) så ville hon inte åka vagn utan tog bästa kompisen i handen och spraaaaang... sen vildade hon runt hela dagen och nu är hon hemma (sen 15), lite extra öm i tån men ändå rätt bra... Hon kom ju på att den gjorde ont när mamma och pappa såg ;).
Summan av kardemumman, det verkar bli bättre. Det satt nog mycket i huvudet, eftersom hon glömde den när bästisen var med :).
 
Sv: Snälla lugna mig!

Igår kväll slog hon tån i soffan och det rann ut massor av blod! Men jag antar att det är bra? Lessen blev hon men kanske har hon mindre ont idag då... hon sov när jag åkte till jobbet så jag har inte sett det idag.
 
Sv: Snälla lugna mig!

men lilla vännen då!
och samma tå åxå...

nu borde ju trycket släppt, blir nog bara bättre from nu. :)

typiskt barn att glömma sig! då kan det ju inte göra fullt så ont heller kan man tycka. :D
 
Sv: Snälla lugna mig!

Det var ju bra att hon fixade problemet själv!
Kan ju vara en grej att försöka få henne att minnas att det blev bättre när det blödde om hon skulle göra något liknande.
 
Sv: Snälla lugna mig!

Det satt nog mycket i huvudet

Det ena av mina barn fick den sortens reaktioner på sina småskador som liten. Jag har uppfattat det som att barnet är lite extra smärtkänslig. Det har aldrig blivit någon stor grej eller "psykisk låsning", men just den där, som jag tolkar det, lite uppgivna känslan när barnet har ont någonstans och då tycker att man inte kan göra saker (såsom att gå till dagis/skola/annat).

Jag har varit dålig på att ha tålamod med det, då jag ser mig själv som rätt smärttålig och nog tyvärr har det som ett "ideal". Eller, när barnet var tre hade jag väl tålamod, men tio år senare var det lite värre.

Men även nu som i princip vuxen, tar det här "barnet" sina (i mina ögon) småsmärtor på lite (i mina ögon) överdrivet stort allvar.

Det är väl så jobbigt att ha ont för en del personer, helt enkelt.
 
Sv: Snälla lugna mig!

Jag är också rätt tålig, och har förut tolkat det som att hon också är det.. Min man är inte lika tålig så frustrationen känner jag igen ;).
Ikväll har hon röjt ute som vanligt, vi spelade bandy ute i en timme. Nageln ser bedrövlig ut men jag är glad att hon rör på sig :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp