Slutat snusa, när blir det bättre?

miumiu

Trådstartare
Ok så tog tjuren vid hornen och slutade cold turkey i fredags. Det var ett beslut som var absolut nödvändigt dock pga tand/munhälsa som inte blir bättre.

Har inte ”använt” nåt substitut för jag kände att risken är överhängande att jag isf kommer tugga nikotintuggummin i flera år eller nåt sånt. Men nu börjar jag känna mig tom, håglös, lättirriterad osv och undrar således: Ni som har snusat och slutat, NÄR blev det bättre?

Min hjärna har fortfarande inte fattat att det är slut mellan mig och snuset så när sambon öppnade en dosa här innan blev jag som katterna här hemma när man skramlar med kattmaten. Sen sjönk modet såklart när jag insåg att det inte var till mig.
 
Nu har jag aldrig snusat, men jag rokte i manga ar och slutade "cold turkey". Det var inte latt, men jag skar upp morotter, gurka, och alla mojliga grejor jag kunde tugga pa, i stavar som jag hade i kylskapet. Och sa promenerade jag mycket. Jag gick nagon mil, minst, om dagen en hel var och sommar.
 
Jag vet inte, har aldrig vågat testa cold turkey. Har lyckats sluta med hjälp av nikotinplåster tidigare och det fungerade riktigt bra. Längtan efter vanan var väldigt hanterbar och jag slapp dåligt humör och godissug som annars är mina största symptom på abstinens. Kan rekommendera plåster om du inte står ut och ändå vill klara det!

(Sen rekommenderar jag också att aldrig någonsin börja igen, så klart. Blir lite trött på mig själv.)
 
(Sen rekommenderar jag också att aldrig någonsin börja igen, så klart. Blir lite trött på mig själv.)

Detta kan nog inte påpekas för mycket. Jag klarade faktiskt att sluta snusa och tyckte vid den tidpunkten att det egentligen var ganska enkelt. Jag saknade märkligt nog inte själva snuset särskilt mycket och kände egentligen inte av någon större abstinens, mer än att jag blev nästan som fysiskt sjuk - allmänt hängig, hes, rivig i halsen etc. - vilket dock gick över på några dagar. Så fick jag för mig att ta en snus och i dag snusar jag mer än vad jag någonsin gjort tidigare ... Nu vågar jag inte ens försöka sluta eftersom jag redan är ganska psykiskt instabil och snuset har blivit som min stora snuttefilt.

Men det finns ju nikotinfritt snus, så det hade jag nog provat i första hand, om jag skulle försöka sluta i dag. Just p.g.a. snuttefiltseffekten, att det blivit en sådan vana att alltid ha det med mig. Jag tror att det hade gjort det lite uthärdligare att stå ut i början. Samt bett en eventuell sambo att i möjligaste mån hålla undan sitt snusande för mig en tid.
 
Detta kan nog inte påpekas för mycket. Jag klarade faktiskt att sluta snusa och tyckte vid den tidpunkten att det egentligen var ganska enkelt. Jag saknade märkligt nog inte själva snuset särskilt mycket och kände egentligen inte av någon större abstinens, mer än att jag blev nästan som fysiskt sjuk - allmänt hängig, hes, rivig i halsen etc. - vilket dock gick över på några dagar. Så fick jag för mig att ta en snus och i dag snusar jag mer än vad jag någonsin gjort tidigare ... Nu vågar jag inte ens försöka sluta eftersom jag redan är ganska psykiskt instabil och snuset har blivit som min stora snuttefilt.

Men det finns ju nikotinfritt snus, så det hade jag nog provat i första hand, om jag skulle försöka sluta i dag. Just p.g.a. snuttefiltseffekten, att det blivit en sådan vana att alltid ha det med mig. Jag tror att det hade gjort det lite uthärdligare att stå ut i början. Samt bett en eventuell sambo att i möjligaste mån hålla undan sitt snusande för mig en tid.

Herregud vad jag känner igen snuttefiltsliknelsen. Jag snusar hemska mängder just nu. Och måste alltid ha med mig extra, ve och fasa om det tar slut!
 
Jag har både slutat och börjat snusa flera gånger och nu är jag inne i en sluta-period.

Jag tyckte det tog 4-5 veckor innan det jobbiga suget gick över. Tyckte ändå det gick rätt ok, suget gick ju över efter en stund. Försökte tänka på annat, dricka vatten eller börja lyssna på musik. Det hjälpte mig att tänka på att suget går ju ändå över ganska snabbt. Och tänkte inte då "åh nej jag får aldrig mer snusa" utan försökte mer med "ett sug i taget" typ.
 
Ok så tog tjuren vid hornen och slutade cold turkey i fredags. Det var ett beslut som var absolut nödvändigt dock pga tand/munhälsa som inte blir bättre.

Har inte ”använt” nåt substitut för jag kände att risken är överhängande att jag isf kommer tugga nikotintuggummin i flera år eller nåt sånt. Men nu börjar jag känna mig tom, håglös, lättirriterad osv och undrar således: Ni som har snusat och slutat, NÄR blev det bättre?

Min hjärna har fortfarande inte fattat att det är slut mellan mig och snuset så när sambon öppnade en dosa här innan blev jag som katterna här hemma när man skramlar med kattmaten. Sen sjönk modet såklart när jag insåg att det inte var till mig.
När jag slutade röka för väldigt många år sen läste jag att det fysiska begäret av nikotin hår ur kroppen på 72 timmar. Allt wftwr det är hjärnspöken och väl inrutade vanor. Jag vet inte om det är sant, men för mig hjälpte det att tänka så. Efter 82 timmar var det "bara" vana och min hjärna som försökte lura mig att börja igen. Men jag skulle bevisa för min hjärna att jag var envisades än den.
Vem denna jag var vet jag inte, men den var envisare än min hjärna i varje fall och jag är fortfarande rökfri, cirka 30 år senare 😄
 
Jag har slutat flera gånger, alltid cold turkey. Jobbigast första veckan och sen sakta bättre med vissa bakslag.. Har dock alltid ramlat dit igen efter något år. Intressant dock när jag blev gravid, var absolut noll problem. Kände ingenting varken fysiskt eller psykiskt. Väldigt intressant hur mycket motivationen spelar roll! Samma med en kompis som fick reda på att han fått början till cancer i munnen, inga problem att sluta där heller.
 
När jag slutade röka för väldigt många år sen läste jag att det fysiska begäret av nikotin hår ur kroppen på 72 timmar. Allt wftwr det är hjärnspöken och väl inrutade vanor. Jag vet inte om det är sant, men för mig hjälpte det att tänka så. Efter 82 timmar var det "bara" vana och min hjärna som försökte lura mig att börja igen. Men jag skulle bevisa för min hjärna att jag var envisades än den.
Vem denna jag var vet jag inte, men den var envisare än min hjärna i varje fall och jag är fortfarande rökfri, cirka 30 år senare 😄
Det tar inte så lång tid ens en gång.

"En liten del av nikotinet försvinner ut med urinen. Men det mesta bryts snabbt ner i levern till andra ämnen som förs ut med urinen. Efter två timmar har hälften av nikotinet brutits ner. Efter 48 timmar kan man räkna med att inget nikotin finns kvar i kroppen.

Vid nedbrytningen bildas bl a ämnet kotinin. Det finns hos rökaren i omkring tio gånger högre halt än nikotinet. Kotinin bryts ner mycket långsammare än nikotin och används därför ofta vid testning för att mäta hur mycket en person röker. Inom en vecka har även kotininet försvunnit ur kroppen.

Kolmonoxid
som är en giftig gas som finns i tobaksrök och används också som en markör för tobaksrökning. Efter 48 timmar är utandningsluften fri även från denna gas.

Med vänliga hälsningar
Ann Post
Tobaksavvänjare"

Fråga: Hur lång tid innan nikotinet försvinner ur kroppen? (netdoktor.se)
 
Nikotinsuget gick över väldigt snabbt för mig men vanan! Att inte ha något under läppen tog säkert en månad innan jag var i någon slags normalläge. Tuggummi, kaffe, småätande och att hålla mig sysselsatt var det som gjorde att jag överlevde. Nikotinfritt snus när det var som värst.

Efter två dagar fick jag en mental kolapps och bara grät. Det kändes på riktigt som att min bästa vän hade dött, fruktansvärda sorgkänslor! Men det gick tack och lov över efter den dagen
 
Nikotinsuget gick över väldigt snabbt för mig men vanan! Att inte ha något under läppen tog säkert en månad innan jag var i någon slags normalläge. Tuggummi, kaffe, småätande och att hålla mig sysselsatt var det som gjorde att jag överlevde. Nikotinfritt snus när det var som värst.

Efter två dagar fick jag en mental kolapps och bara grät. Det kändes på riktigt som att min bästa vän hade dött, fruktansvärda sorgkänslor! Men det gick tack och lov över efter den dagen
Jag har en kollega som fortfarande kör med papper underläppen trots att hen slutade snusa för +2 år sedan
 
Efter 3 dagar, 3 veckor och sen 3 månader brukar det vara som värst att sluta med nikotin tycker jag. Slutade röka för 19 år sedan och det var tydligt att det gick i intervaller om 3, vet flera som tyckt samma sak. Efter 3 veckor började hjärnan hålla på och ba, nu vet du att du kan sluta nu kan du ju testa en cigg och se om den är äcklig. Var jobbigt men det var bara bita ihop och låta det gå över.

Jag hade alltid en vattenflaska med mig och drack mycket vatten. Gick åt en del Läkerol också.
 
Tack så mycket för att ni delar med er!

Jag har stålsatt mig för att det kommer bli jobbigt. Samtidigt känns alternativet, dvs att jag blir av med mina tänder på ett långsamt och smärtsamt sätt, inte riktigt som ett alternativ av uppenbara skäl så motivationen kommer därifrån. Har fått en inflammation i tandköttet (där snusen legat) som inte ser bra ut. Alltså har sån jävla ångest över detta så bara den ångesten får mig att aldrig, aldrig mer vilja stoppa en snus i käften.

Helgen var lite små-jobbig, jag svettades mycket på nätterna och sov lite sämre, men har ändå hållit ihop rätt bra tycker jag. Har hittat en strategi som funkar rätt bra för mig (än så länge). Den innebär i praktiken att varje gång jag känner mig sugen på en snus, så tänker jag på vad en snus hade gjort för skillnad just då, rent reellt. Oftast är det en känsla jag vill förstärka, eller fly ifrån som utlöser snussug. Så nu försöker jag helt enkelt bara lugnt att identifiera känslan och bekräfta för mig själv att den finns där, men det betyder inte att jag "behöver" en snus.
 
När jag slutade röka var det nog vanan som var värst. Just det där med att vänta på buss, tåg eller ngn, efter maten, till kaffet... Var gör jag av händerna och vad ska jag sysselsätta mig med? Just det där att bara stå och vänta på ett tåg tex.

Jag började ha en bok i väskan, den åkte upp direkt så jag kunde läsa medan jag väntade. Vet många som nu kollar mailen eller läser nyheter etc i mobilen. Tog tid innan jag kunde njuta av att bara stå och vänta (och titta på folk).
 
Min sambo slutade snusa när vi nyligen träffats. I hans fall hjälpte det nog rätt mycket att han var nykär och lite distraherad av det. Han testade nikotinfritt snus, men tyckte det var för äcklig. Han körde med bitar av färsk ingefära under läppen under några veckor. Det "brände" lite på ett sätt som påminde om snus, tyckte han. Kanske inte funkar om man hatar ingefära, men det är ett tips iaf :D Han hade färdigskurna bitar i en burk i kylen
 
Jag saknar det fortfarande, det är 4 år sedan jag slutade. Men det är inte jobbigt längre, även om jag kan känna sug ibland. Jag slutade med hjälp av nikotinplåster (var inlagd på sjukhuset pga stroke och läkare skrev ut plåster) så jag upplevde egentligen inga fysiska besvär men vanan och suget tog ett tag. Jag hade slutat förut men alltid börjat igen. Men den här gången vet jag att jag inte "ska bara ta en" för då kommer jag vara fast igen. Så aldrig mer. Det är enda sättet för mig.
 
några kollegor till mej körde kaffefilter. De behövde inte ha själva nikotinet men de behövde ha nått under läppen.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag slutade snusa för tre dagar sedan. Cold turkey, pang bom, slut. Från en dosa stark portionssnus på två-tre dagar (så pass...
2
Svar
20
· Visningar
6 231
Senast: pepp
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp