Skumpigt

Idag hade jag så pass med energi att jag provade att jobba tre timmar. Jag vet ju att jag måste upp i arbetstid så småningom, men det känns som ett ganska stort skutt mellan 25% och 50%. Min nuvarande sjukskrivning går ut på söndag men jag känner mig inte redo för heltid, så halvtid kanske kan funka. Synd att det inte är mer flexibelt. Så jag testar att jobba lite mer en dag för att testa vad som funkar, så kan jag jobba mindre en annan dag.

Orken är ändå ganska begränsad än så länge och den går upp och ner. Ibland växlar det över bara några timmar. Jag orkar fortfarande inte laga mat. Det är heller inte städat på över 1½ månad. Jag gör inte särskilt mycket alls egentligen. Glädjen fattas.

Jag har ätit medicin i prick tre veckor idag. Jag blev ju tyvärr tvungen att inse att det var nödvändigt att börja med det då jag hade börjat fundera på att bara lägga mig ner och skita i allting. Jag såg ingen poäng med att fortsätta kämpa. Men att bara lägga sig ner var ju inte heller något bra alternativ vid närmare eftertanke. Det hade inte slutat bra.

Så jag började med medicinen när de egna ansträngningarna inte räckte till. Och det var f-n ingen dans på rosor. Det var fullständigt vidrigt. Ingen borde gå igenom en insättning av sådan medicin helt ensam. Tur att jag hade Buke i alla fall. Men jag hade önskat att någon hade funnits hos mig den tiden. Tyvärr var det inte möjligt.

Men jag har en dipp idag. Plötsligt är jag helt kall och fryser, jag blev nästan illamående också och blev tvungen att ta en sväng in på muggen . Och nej, det är inte något fysiskt. Fan.

 

[Magiana]

Jävla psykbryt jag har

 

[Unafraid]

Tyvärr är det precis som du beskriver! Du känner dig bättre, gör för mycket och kraschar. Man blir "bakis" om man gör för mycket Det svåraste är att förstå att det tar tid. Utan att sätta en diagnos, men jämför det med utmattningssyndrom, så var jag sjukskriven nio månader, dock heltid typ 2,5 månader, så att du klarar i alla fall 25% är jättebra!

Kämpa på och försök vila och acceptera läget.

 

[Magiana]

Tyvärr är det precis som du beskriver! Du känner dig bättre, gör för mycket och kraschar. Man blir "bakis" om man gör för mycket Det svåraste är att förstå att det tar tid. Utan att sätta en diagnos, men jämför det med utmattningssyndrom, så var jag sjukskriven nio månader, dock heltid typ 2,5 månader, så att du klarar i alla fall 25% är jättebra!

Kämpa på och försök vila och acceptera läget.

Jag har inte gjort för mycket. Om det vore så enkelt.

 

[Unafraid]

Jag har inte gjort för mycket. Om det vore så enkelt.

Du sa att du provade jobba tre timmar istället för två? Det är 50% ökad arbetsbelastning, när jag var sjukskriven hade det gjort att jag legat utslagen i två dygn.

Du kanske får omvärdera vad som tar kraft? Förr kunde du kanske göra hundra gånger mer, nu kan det dröja flera månader innan du är ens i närheten av den orken igen, upprepar att jag talar av egen erfarenhet, utan att sätta diagnos på dig

 

[Magiana]

Du sa att du provade jobba tre timmar istället för två? Det är 50% ökad arbetsbelastning, när jag var sjukskriven hade det gjort att jag legat utslagen i två dygn.

Du kanske får omvärdera vad som tar kraft? Förr kunde du kanske göra hundra gånger mer, nu kan det dröja flera månader innan du är ens i närheten av den orken igen, upprepar att jag talar av egen erfarenhet, utan att sätta diagnos på dig

Jag vet var skon klämmer. Det är inte den där extra timmen jag jobbade.

 

[Magiana]

Och nu har jag vaknat mitt i natten med och kan inte somna om. Jag ligger bara och grubblar. Offerkoftan är på och jag känner mig usel.

 

[Magiana]

Fan vilken dipp det blev. Jag har inte kunnat sova och kommer inte upp ur sängen idag som det verkar. Tankarna är mörka.

 

[EmmaBovary]

Är det något som har hänt som lett till de mörka tankarna, eller är de "bara" ett led i måendet överlag? Du har mina fulla sympatier hur som, inga tankar blir så mörka som under en sömnlös natt (och resterande vakna tid innan man fått sova). Sen blir det väl tyvärr ofta så att man kraschar extra hårt i ett läge som du är i nu. Hoppas det blir en bättre dag idag!

 

[Magiana]

Är det något som har hänt som lett till de mörka tankarna, eller är de "bara" ett led i måendet överlag? Du har mina fulla sympatier hur som, inga tankar blir så mörka som under en sömnlös natt (och resterande vakna tid innan man fått sova). Sen blir det väl tyvärr ofta så att man kraschar extra hårt i ett läge som du är i nu. Hoppas det blir en bättre dag idag!

Jo, det är något som hänt. Jag har anat att det skulle komma.

 

[Magiana]

Jag får vänta till måndag för en ny läkartid. Medicindosen skulle behöva höjas. Och sjukskrivningen förlängas.

Men det känns som om jag är tillbaka på ruta ett igen . I morse gjorde jag madrs-testet. Det var inget muntert resultat.