Här kommer en saga börja, fortsätta och kanske också ta slut. Det spelar ingen roll om den är dålig eller bra, välskriven eller slarvig. Jag kommer att lägga upp den ändå. Det är några år sedan jag skrev en adventskalender så kanske blir det något liknande en sådan, men det kan lika gärna bli något helt annat.
Brevet under kudden
Alla berättelser har en sorts början, även om det ibland är svårt att avgöra var den verkliga starten faktiskt sker. Den här berättelsen började en natt, för inte alls så längesedan. Eller också för tjugo år sedan, i en tioårig flickas rum. Eller så började den rentav i tidernas begynnelse, men tiderna måste ha funnits för alltid och i sådana fall finns det ingen början alls. Så låt oss säga att den började för några nätter sedan, med en kvinna som andades lugnt i sömnen, trygg och varm i en stor mjuk säng.
I november är det många som måste stiga upp långt innan solens första strålar börjar måla ljus över himlen. Det stämde även för den sovande kvinnan och klockan 5.45 hördes väckningsalarmet från hennes mobiltelefon. Hon sträckte sig efter den på nattygsbordet och tryckte på snooze, sträckte på sig, lade huvudet på kudden och tänkte somna om när hon lade märke till att det prasslade under kudden. Hon lyfte bort den och fick syn på ett stort kuvert. Där stod skrivet ”TILL MIG – TILL SILANI”.
Kvinnan kände igen både kuvertet och handstilen och kom ihåg dagen hon hade skrivit det. Men det var längesedan hon hade tänkt på sitt reservnamn. Silani. Hon hade aldrig behövt använda det, för hon hade aldrig hamnat i några äventyr. Inga som krävde något mer speciellt namn än hennes vanliga i alla fall. Men för tjugo år sedan hade hon skrivit ned det på brevet, då tio år och desperat av längtan efter något fantastiskt, sagolikt och overkligt. Men när hade brevet hamnat under kudden? Hade hon gått i sömnen och hämtat det i någon låda? Hon hade i och för sig sett brevet några gånger genom åren men det var längesedan sist.
Kvinnan tände sänglampan och öppnade försiktigt kuvertet för att läsa det brev hon skrivit för så längesedan. Hon tyckte sig minnas vad som stod i det, men efter alla år hade hon antagligen glömt delar av det. Det skulle bli roligt att läsa.
Brevet under kudden
Alla berättelser har en sorts början, även om det ibland är svårt att avgöra var den verkliga starten faktiskt sker. Den här berättelsen började en natt, för inte alls så längesedan. Eller också för tjugo år sedan, i en tioårig flickas rum. Eller så började den rentav i tidernas begynnelse, men tiderna måste ha funnits för alltid och i sådana fall finns det ingen början alls. Så låt oss säga att den började för några nätter sedan, med en kvinna som andades lugnt i sömnen, trygg och varm i en stor mjuk säng.
I november är det många som måste stiga upp långt innan solens första strålar börjar måla ljus över himlen. Det stämde även för den sovande kvinnan och klockan 5.45 hördes väckningsalarmet från hennes mobiltelefon. Hon sträckte sig efter den på nattygsbordet och tryckte på snooze, sträckte på sig, lade huvudet på kudden och tänkte somna om när hon lade märke till att det prasslade under kudden. Hon lyfte bort den och fick syn på ett stort kuvert. Där stod skrivet ”TILL MIG – TILL SILANI”.
Kvinnan kände igen både kuvertet och handstilen och kom ihåg dagen hon hade skrivit det. Men det var längesedan hon hade tänkt på sitt reservnamn. Silani. Hon hade aldrig behövt använda det, för hon hade aldrig hamnat i några äventyr. Inga som krävde något mer speciellt namn än hennes vanliga i alla fall. Men för tjugo år sedan hade hon skrivit ned det på brevet, då tio år och desperat av längtan efter något fantastiskt, sagolikt och overkligt. Men när hade brevet hamnat under kudden? Hade hon gått i sömnen och hämtat det i någon låda? Hon hade i och för sig sett brevet några gånger genom åren men det var längesedan sist.
Kvinnan tände sänglampan och öppnade försiktigt kuvertet för att läsa det brev hon skrivit för så längesedan. Hon tyckte sig minnas vad som stod i det, men efter alla år hade hon antagligen glömt delar av det. Det skulle bli roligt att läsa.
